Ylva Möller och hennes kamrater i miljöpartiet har svarat Charlotta Hollertz öppna brev till BUN:s ledamöter. Det kan vara en idé att även vänsterpartiet motiverar sin hållning:

– Vänsterpartiet vill ha kvar skolorna på landsbygden. Det lyckades vi få med alla partier på efter många om och men, framför allt föräldraprotester. Tanken att göra sexorna till högstadieelever vann inte gehör hos merparten av befolkningen, och då fann alla partier för gott att lägga ner det projektet.

– Vänsterpartiet vill att Nyströmska skolan ska finnas kvar och utvecklas. Vi tror det är möjligt att intressera fler elever till skolans utbildningar. Kanske går det att hitta inriktningar på ekonomiprogrammet som i större utsträckning knyter an till den Turistakademi som finns på skolan och som förmodligen kan få högskolestatus i den nya Yrkeshögskolan. Säkert finns det fler idéer, men det är viktigt att också satsa på utbildningar för mera yrkesinriktade elever.

– Vänsterpartiet vill att vuxenutbildningen ska fortsätta att utvecklas. Det ska finnas möjligheter – det är många unga, och även lite äldre, människor som vill kunna varva utbildning, praktik och arbete.

– Barnomsorg och förskola är numera en del av den pedagogiska verksamheten. Det är bra, men det måste också vara möjligt att som skiftarbetande förälder kunna lämna sitt barn på icke kontorstid. Arbetslivet innebär ofta arbete på obekväm tid, och kommunen bör ge den servicen, utan att vi medborgare därför ska behöva reduceras till kunder.

– Grundskolans högstadium då? Jo, vänsterpartiet tycker det är viktigt med elevens fria val! Därför vill vi organisera skolan så att det blir möjligt att läsa flera språk , fördjupningar i naturvetenskapliga ämnen, utveckla möjligheterna i kulturskolan och ge möjlighet till idrottsprofil. Allt detta blir lättare att organisera om eleverna finns samlade på en skola.

Det finns alltså pedagogiska skäl att ha ett sammanhållet högstadium. Det blir ingen särskilt stor skola. Dessutom kan man organisera skolan i arbetsenheter med egna identiteter, egna lärare och egna lokaler som gör att eleverna blir sedda.

Visst är detta att föredra framför att bedriva högstadieundervisning i två halvfulla skolor som inte kommer att ha elevunderlag för ämneskompetenta lärare – åtminstone inte på bägge skolorna, eller hur Ylva?

Björn Grip (v)

Ledamot i BUN

Att vilja eller vela – turerna kring grundskolans organisation i Söderköping Först var det moderaten Senestad som gick i armkrok med socialdemokraten Ravander för beslut om att dra in sexorna från bygdeskolorna. Detta för att rädda kvar två högstadieskolor på centralorten. Och centerbonden Bengt Johansson avstod från att ta ställning. Märkligt att inte reaktionen blev större inom centerrörelsen. Sen blev det val och Senestad gick på pumpen och försvann till landstinget. Nu har vi fått en nu förvaltningschef och en mera realistisk syn på hur många skolor som Söderköping har råd med.

Det har varit en spännande men långdragen process att få till stånd en bra organisation av grundskolan i Söderköping. Bakgrunden är att elevantalet under en följd av år minskat kraftigt. Och vi har tyvärr inte sett någon vändning i form av ökad nativitet eller inflyttning av barnfamiljer.

Följden har blivit att skolorganisationen kostat allt mer – åtminstone om man räknar per elev. I princip har kostnaden per elev i grundskolan under de fem åren jag varit ledamot i nämnden ökat med 180 procent. Ohållbart tyckte och tycker jag – med tanke på situationen inom äldrevård, individ- och familjeomsorg för att ta några exempel som varit och fortfarande är eftersatta.

Så småningom fick vi upp diskussionen i nämnden om en bättre och mera rationell organisation av skolan. Anders Senestad, moderat ordförande i nämnden som fick kicken efter förra valet, drev under förra mandatperioden hårt frågan om valfrihet på högstadiet. I hans tolkning var två högstadieskolor valfrihet. Valfrihet kan ju annars vara att man väljer olika profil på ämnen och tillval. I augusti hade han knapp majoritet – med splittrade partigrupper – för sitt förslag. Senestads förslag innebar att elever från årskurs 6 skulle bussas in till två högstadieskolor i centralorten.

En stark opinion växte emot förslaget, som ju hotade att leda till nedläggning av till exempel Sankt Anna skola. Med en ny förvaltningschef och en ny nämnd – 15 nya ledamöter – tog saken en ny vändning. Beslutet idag innebar att inget parti längre ville kännas vid förslaget om att dra in årskurs 6 till centralorten. Vidare innebär det ett erkännande av att valet av skollokaler – Berga eller Ramunder – inte är den enda, eller ens viktigaste valfrihetsfrågan.

Om man sen kan sluta att prata om elever som kunder vore det ännu bättre. Elever ska tränas att bli medborgare, det är betydligt mer än att vara kund och konsument. Och det är viktigt att skolan fortsätter att ta sitt ansvar för det viktigaste uppdraget – att fostra eleverna till demokratiska medborgare.

Björn Grip (v)

Idag, 7/4, har vi i Barn och utbildningsnämnden äntligen kommit i mål med den segslitna frågan om grundskolornas framtida organisation.

Det blev ett bra beslut,

efter alla turer – jag rekapitulerar alla att-satserna med kommentarer;

                                                                                                                                                                                                                                                                                  Häromdagen damp fullmäktigehandlingarna in genom brevinkastet. Numera inleds det med några rader från fullmäktiges nya ordförande, Torbjörn Lord, (m).

Det är ju i och för sig trevligt med några personliga rader, men man kan ju fundera på vilken uppfattning Lord har om fullmäktige.Några exempel:

– Fullmäktige har ansvaret som ”högsta organ”…fullmäktige inom citationstecken! …att fatta slutliga beslut…i synnerlighet strategiska, ekonomiska och organisatoriska (frågor).

Vad menar Lord med detta? Jag misstänker att det han egentligen menar är att fullmäktige är ett transportkompani, d v s de reella besluten är redan fattade i de reella beslutsorganen, i synnerhet kommunstyrelsen eller ännu snävare maktkrets.

Så här fortsätter han:

– Vi har en god återkoppling med nämnderna, men från Presidiets sida har vi ambitionen att ytterligare försöka förstärka detta – utveckla kommunikationen…Till Fullmäktige den 22:e får vi med anledning av ovan besök av socialförvaltningen, Inga-Lill Östlund, ordförande i nämnden samt förvaltningschefen Carina Leijon. De kommer att informera lite om vad som är ”på gång”….Vi kan givetvis (min kursivering) inte, och avsikten heller inte, att utveckla några ”debatter”….Målsättningen är att förmedla information….

Jag blir bekymrad – långa informationer utan möjlighet till diskussion riskerar att bli mördande tråkigt.

Budgetdebatt i fullmäktige                              I går, 24 november, debatterade Söderköpings kommunfullmäktige budget för 2011.

Det var ett nöjt och belåtet, ja nästa självbelåtet kommunalråd, Magnus Berge, som kommenterade budgeten från den borgerliga alliansen.

Socialdemokraternas oppositionsrådskandidat, Mattias Ravander, försökte förklara varför man bytt sida och numera stödjer borgarnas budget. Det var svaga argument som presenterades:Ravander s argument var följande:

– Det är viktigt att förvaltningarna vet förutsättningarna…

– Skattehöjningar försvagar tillväxten och riskerar att bromsa Söderköpings attraktionskraft.

De ekonomiska förutsättningarna vet förvaltningarna. Dom har klart för sig majoritetsförhållandena. Möjligen är det förvirrande för en och annan att det inte längre finns ett tydligt oppositionsalternativ.

I våras gjorde socialdemokraterna upp om en gemensam röd-grön budget – ambitiöst och progressivt, nu accepterar man borgarnas otydliga och osäkra budgetförslag. Beklagligt och beklämmande, tycker jag.

Borgarna underskattar och gömmer pensionsåtagandena som övervältras på kommande generationer. Dryga 12 miljoner måste tas från verksamheten för att klara utbetalningarna nästa år. Det motsvarar 52 öre i höjd skatt. Om pensionsskulden inkluderas i balansräkningen är kommunens soliditet negativ, 48 procent – det innebär att skulderna är 1,5 gånger större än tillgångarna i kommunen. Och förmodligen är prognoserna i underkant eftersom befolkningen lever längre och således kommer att ha rätt till pension längre tid.

Löneuppräkningen finns inte med i förslaget och befolkningsprognoserna är överoptimistiska vilket gör att budgetförslaget från majoriteten riskerar att möta ett bokslut som raderar ut överoptimistiska budgetbedömningar. Så går morgonrådnadens frisk hy över i eftertankens kranka blekhet….

Det är också oacceptabelt att göra investeringar i en ny skola, i ett läge där ungdomskullarna blir allt mindre. Följden blir att två högstadieskolor står halvtomma. Lösningen att dra in elever från årskurs sex till högstadiet, leder till att flera bygdeskolor hotas. Jag förstår inte att centern, som ofta slår sig för bröstet som landsbygdens försvarare, inte sätter klackarna i backen och säger stopp och belägg.

Den självbelåtna förnöjsamheten som spred sig över lokalen blev nästan kvävande. Efter att de tongivande politikerna i den borgerliga alliansen, inklusive socialdemokraternas Ravander, gjort sina inlägg var det nödvändigt för vänstern och miljöpartiet att peka på bristerna:

– Deltidsjobben

– Dåliga schemalösningar

– Otillräcklig barnomsorg för skiftarbetande

– Bristande kultur och fritidsverksamhet för ungdomar

Visst är det värt 40 öre i skattehöjning att få till stånd heltidslösningar inom omsorgerna, bättre schema och barnomsorg på icke kontorstid. Det innebär en dryg tusenlapp i höjd kommunalskatt per år, men samtidigt görs Söderköping mera attraktivt.

Jag tror att det är en klok investering att rösta på vänsterpartiet och miljöpartiet. Hoppas att väljarna upptäcker detta inför nästa val!

”Hvad vilja socialdemokraterna” – August Palms retoriska fråga från arbetarrörelsens barndom och inträde på den politiska scenen är fortfarande en aktuell fråga.

Björn Grip (v)