Vänsterpartiet Söderköping

Arkiv

Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

  • En paus i bloggandet
    Eftersom jag på sistone har skrivit väldigt sporadiskt här på bloggen så har jag valt att ta en paus i bloggandet. Tack till alla som har läst och kommenterat under åren. Det har varit intressant och lärorikt. Vill du fortsätta … Läs mer →

Sortera inlägg

Slutna Söderköping .. Blogg från Björn Grip

Edward Hollerz, ung ledarskribent i Norrköpings Tidningar, skrev i veckan (12/9) en tänkvärd, välskriven och kritisk ledare med rubriken Slutna Söderköping. Ledaren är kritisk mot den  styrande majoriteten bestående av socialdemokrater, moderater och miljöpartister. Men även oppositionen, jag antar att han menar den borgerliga oppositionen, fick sig en släng med av sleven. Vänsterpartiet nämns sällan i de här sammanhangen. Därför ska jag som vänsterpartist kommentera det som Hollerz menar är ett besvärande mönster av slutenhet.

Vad är det då som Hollerz kritiserar och som motiverar rubriken? Han pekar på tre exempel där den politiska ledningen mörkat frågor. Det första han tar upp är samhällsbyggnadsnämndens vägran att lämna ut handlingar och till och med föredragningslistor inför nämndmötena till de medborgare som begärt detta. Till råga på allt har den moderate ordföranden Börje Natanaelsson försvarat detta förfarande, trots att det är ett tydligt brott mot offentlighetsprincipen. Det är uppenbart att här finns det en förvånande brist på kunskap inom förvaltningen. Att Natanaelsson inte kände till vad som gäller kanske är mindre svårt att förstå, eftersom han kommer från det privata näringslivet, där ju andra principer gäller. Jag hoppas att man ändå tagit rättelse i kommunledningen och läst på vad som gäller. I annat fall lär man få ett överklagande till förvaltningsdomstolen nästa gång det händer.

Det andra fallet som Hollerz anför gäller direktupphandlingen av driften på det kommande fibernätet, vilket gjordes i våras. Yvonne Persson, det moderata kommunalrådet, hade ansvar för detta. Hollerz kritiserar hanteringen av detta avtal, ”delvis sekretessbelagt och vars innehåll var okänt för kommuninnevånarna”, som han skriver. Min uppfattning är, hur gärna jag än önskat att jag kunnat hålla med om kritiken av Yvonne Persson, att några formella fel knappast har gjorts. Detta har också vidimerats av SKL:s jurister. Den kritik som emellertid bör framföras, är tvåfaldig: a) reglerna kring upphandlingsförfarandet och deltagande firmors krav på sekretess är överordnat offentlighetsprincipen. Detta är en lagstiftningsfråga som vi behöver ändra. Något att framföra till våra riksdagsledamöter, men inte något som går att kritisera kommunens ledning för. Däremot; och här kommer vi till punkten b), det finns en iver idag att lägga ut alltför mycket av kommunens verksamhet på entreprenad genom upphandlingsförfarande. Här är moderaterna pådrivande, och det leder ofta, förutom allt annat, också till problem med medborgarnas legitima krav på offentlighet och transparens.

Det tredje exemplet slutligen, gäller registrering av e-post till kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande, Anders Bevemyr. Registreringen ska göras, återigen för att medborgarna ska veta vad som händer i kommunhuset. Bevemyr försöker på sin nystartade blogg hävda, att han i huvudsak har gjort rätt och hänvisar till sina sakkunniga på området. Han ger sig dock inte in på att förklara hur och när det kan vara rätt att missa registreringen. Själv vet jag att flyktingungdomarnas vädjan att få träffa honom för att överlämna en protestskrivelse inte hade registrerats. Hade inte detta uppmärksammats av ungdomarnas gode män, hade knappast en uppvaktning kommit till stånd, och Bevemyr hade kunnat förneka att han överhuvudtaget hade fått någon e-post från de afghanska ungdomarna.

Det är viktigt att täppa till den här bristen på öppenhet. Hittills har vi inte fått något besked från den politiska majoriteten om hur denna brist ska åtgärdas, oavsett om det nu handlar om slarv, okunskap eller nonchalans. All heder till Hollerz som uppmärksammat och kritiskt granskat den politiska ledningen i Söderköping för bristande öppenhet och respekt för den viktiga offentlighetsprincipen.

// Björn Grip

Solidaritet med landsbygd och ungdomar

Solidaritet – ett ord och begrepp som länge varit bortglömt, men som nu verkar komma tillbaks. Det är bra. Det har även synts här bland oss bloggare, nu senast av en debutant. Söderköpingsbloggarna har blivit fyra, den senaste är Tuula Ravander. Tuula Ravander, socialnämndens socialdemokratiska ordförande har börjat sin bana som bloggare med just solidaritet och heltid som rubrik på sitt inlägg. Hon beskriver sedan hur socialdemokraterna kämpat för att heltid ska bli norm för en grupp som haft eländiga deltidsjobb länge, nämligen undersköterskorna i hemtjänst och äldrevård. Tuulas inlägg handlar sedan om svårigheterna att få ihop vettiga scheman, och att det kräver solidaritet mellan arbetskamrater som jobbar inom äldrevården. Det är hedervärt att hon nämner att andra partier samt facket har stött heltidssatsningen. Det vore väl för mycket begärt att nämna att det andra partiet som stött heltidssatsningen från början är vänsterpartiet.

Pia Liedholm, relativt ny bloggare, skriver också om rättvisa och solidaritet, även om hon inte nämner ordet solidaritet när hon skriver om bussar på landsbygden. Pia argumenterar starkt för hur orimlig situationen har blivit för landsbygdens behov av kollektivtrafik i allmänhet och om ungdomarnas situation i synnerhet. Det är bara att instämma. Det parti som står upp för en rimlig kollektivtrafik på landsbygden är vänsterpartiet. Jonas Andersson, Valdemarsvik och efter honom Franco Sincic, Mjölby, vänsterpartiets representanter i de här frågorna, har enträget protesterat när neddragningarna har beslutats. Så, Pia, se till att få bort din partikamrat Gunnarsson som ordförande i regiontrafikens styrelse och att dina centerkamrater inte av missriktad lojalitet röstar igenom nedskärningarna.

För övrigt är jag rädd för att Söderköpings kommunledning, inklusive Tuula, inte är beredda att stödja de afghanska ungdomar som vädjar om att få fullfölja sina gymnasiestudier även efter det man har fyllt 18 år. Det handlar just nu om 9 personer som under de närmaste månaderna riskerar att tvingas iväg från kommunen och därmed en hittills välfungerande integrationsprocess. Det är tragiskt för ungdomarna, men även för Söderköpings kommun. Jag kan nämna att flera av de ungdomar som nu varit här i två år eller mer har gjort fina insatser som vikarier i hemtjänsten nu under sommaren.

Det är trist om inte Tuula och övriga i den s+m+mp-ledda majoriteten står upp för solidaritet i det här sammanhanget och att man inte ens inser att det ligger i kommunens egenintresse att stötta ungdomarna. Det gäller ju att tillgodose behovet av arbetskraft inte minst inom äldreomsorgen. Minns att solidaritet betyder, jag hjälper självklart dig och jag är förvissad om att du hjälper mig när jag behöver din hjälp.

// Björn Grip

De afganska ungdomarnas kamp .. Blogg från Björn Grip

Foto Christine Olsson / TT


När jag skriver det här den 22 augusti pågår de afghanska ungdomarnas sittdemonstrationer på Medborgarplatsen och på andra ställen runt om i Sverige. Ungdomarna visar en förtvivlans beslutsamhet för att förmå allmänhet och opinionsbildare att förstå deras utsatthet.

Jag och min fru har haft tillfälle att under några år följa några pojkars utveckling i vår roll som kontaktpersoner, det vill säga som vuxenstöd när pojkarna har fyllt 18. Det är mycket stimulerande och ger mycket. I sommar har ”F” använt sommarlovet till att jobba i hemtjänsten. Det har gått bra även om en del gamlingar till en början haft fördomar och

                                   

vägrat ta emot hjälp när det kommer ”utlänningar” som ska hjälpa till

med hygien, toalettbesök, bensårsomläggning med mera som ingår i jobbet. ”B” fick sommarjobb på en golfrestaurang på Värmdö. Även han har tjänat bra med pengar och fått uppskattning för sitt arbete.

Dessa killar går nu i höst på folkhögskolor och det kommer att gå fint. Svenska språket fungerar allt bättre och yrkesplaner växer fram. Dom får också icke-afghanska kompisar på sina nya skolor, vilket är nog så väsentligt för såväl språk som integration i vidare bemärkelse.

Annorlunda är det för ”O” och ”A”. ”O” ska snart fylla 17 och har gått ut grundskolan med bra betyg. Han har dock en stor oro inför sin framtid, vilket leder till sömnsvårigheter och depression. Hans ansökan om uppehållstillstånd för två år sedan har ännu inte medfört att någon utredning eller ens kallelse till intervju har kommit till stånd. Hur han ska kunna koncentrera sig på den nya skolsituationen i gymnasieskolan och få studiero är det som bekymrar mig när det gäller honom.

”A” har nyligen fyllt 18 och därmed blivit av med sitt kommunala stöd. Han har vägrat att flytta till Migrationsverkets boende i avvaktan på utredning om sin ansökan om uppehållstillstånd. Han bor tillfälligt hos vänliga människor eller kompisar samtidigt som han med allvarlig beslutsamhet deltar i opinionsbildningen för att han och hans kompisar ska få rätt att stanna i Sverige. Min oro för ”A” är att han ska bränna ut sig och att hans nu konstruktiva engagemang vänds till ett destruktivt beteende om alla dörrar stängs. Att återvända är en omöjlighet. Dels har han inga kontakter eller släktingar kvar i Afghanistan, dels har han konverterat och låtit döpa sig i den Svenska kyrkan. Att skicka honom tillbaks vore detsamma som en dödsdom.

Vi behöver göra allt vi kan för att förmå regering och riksdag att i likhet med Tyskland besluta om att stoppa utvisningarna till detta krigshärjade Afghanistan. Och vi behöver påverka våra kommuner så att man kan bo kvar i kommunalt boende och fullfölja sin skolgång även efter 18-årsdagen. Alternativet är ett val mellan att försöka hanka sig kvar i tillfälliga boenden så att man kan gå kvar i sin skola eller att acceptera Migrationsverkets boendeerbjudande, vilket ofta omöjliggör fortsatt skolgång, ett val som de flesta finner omöjligt eftersom skolan upplevs och också är så viktig.

Skillnaden i framtidsutsikter för å ena sidan ”F” och ”B”, som har haft turen att få uppehållstillstånd, och å den andra, ”A” och ”O”, som lever i en fruktansvärd ovisshet, är så påtaglig. Det är huvudlöst av regering och andra beslutsfattare att inte följa Tysklands exempel och upphöra med utvisningarna. Det riskerar att förstöra livet för tusentals ungdomar som varit på god väg att komma in i det svenska samhället.

// Björn Grip

Glad, tacksam och imponerad. Blogg från Björn Grip

Glad, tacksam och imponerad var rubriken på min bloggkollega, Pia Liedholms senaste inlägg. Pia skriver bra och tar också upp angelägna och jordnära teman. Och visst finns det anledning att många gånger imponeras av de entreprenörer och anställda inom restaurang- och turistnäringen som lyfts fram i Pias blogg.

Ibland blir jag dock trött på detta ensidiga hyllande av entreprenörer och företagare. Pia är inte den enda som lyfter fram vikten och värdet av företagens betydelse för en kommun. I stort sett alla partiföreträdare vänder ut och in på sig för att vara företagare till lags och försäkra hur viktiga dessa är.

Jag vill faktiskt lyfta fram två andra kategorier – tillsynshandläggare och fackliga företrädare – som det är värt att prata gott om. Det görs nämligen inte alltför ofta. Tyvärr finns det, inte minst inom restaurangnäringen, missförhållanden såväl när det gäller hygien som hanteringen av alkoholtillstånd och personalens villkor.

Någon gång uppmärksammar massmedia att en eller annan restaurang i staden fått förelägganden när det gäller hygien i köken och hur man sköter utskänkningen. Det är då ofta efter det att dessa kommunala tjänstemän har gjort kontroller som resulterat i protokoll som blir offentliga. Det är centralt för folkhälsan att dessa kontrollanter sköter sina uppdrag smidigt och med noggrannhet. Tacksamhet från krögare och allmänhet är dock sällsynt, än mindre att politiska företrädare lyfter fram dessa viktiga jobb.

När det gäller personalens villkor har jag under sommaren fått vetskap om missförhållanden som gör mig mycket besviken. Det handlar om ung personal som betalas betydligt under avtalet. Och då är det ändå inte fråga om oerfaren eller minderårig personal. Likaså görs det kraftiga avdrag för mat som personalen äter, vilket i och för sig kunde vara rimligt, men knappast inte om man av en eller annan anledning inte äter den mat som tillhandahålls på restaurangen.

Hotell- och restauranganställdas förbund är inget starkt fack. Organisationsgraden i Söderköping är minimal. Och att organisera sig fackligt misstänker jag kan vara besvärande om man vill återkomma i arbete till nästa sommar. Det kostar således mer än vad det smakar. Jag vet dock att det pågår ett ambitiöst arbete inom facket för att försöka stödja sommararbetande ungdom och påtala missförhållanden. Tyvärr är inte heller detta något som hyllas eller ens uppmärksammas särskilt ofta i det offentliga samtalet.

Så Pia, det finns många funktioner i det svenska välfärdssamhället som det är värt att berömma och lyfta fram. Inte enbart entreprenörer och företagare.

// Björn Grip

Hörby eller Söderköping.. blogg från Björn Grip

En stor del av sommaren tillbringar jag i mitt föräldrahem utanför Hörby. Det är trevligt, och mycket är välkänt för mig. Gamla kompisar finns kvar och jag räknas som en som kommit hem. Mellanskåne, eller Mittskåne som man nu kallar Linderödsåsens sluttningar, är en vacker plats ännu inte hårdexploaterat eller överexploaterat av kommersiell turism. Lantbruken är fortfarande lantbruk och inte industriell stordrift av livsmedelsproduktion.

Jag får ibland frågan om jag inte ska flytta ”hem på riktigt”. Jag har ju förankring, släkt och vänner finns kvar, liksom föräldrahemmet. Bortsett från att jag ju också är ordentligt förankrad i Östergötland och för den delen Söderköping, finns det en påtaglig skillnad som gör att det inte är aktuellt att flytta tillbaks till Hörby. Det gäller den utbredda rädslan och misstänksamheten gentemot det främmande – araber, muslimer, flyktingar. Alltför ofta möter jag i Hörby människor som i en mörkhyad person ser en potentiell terrorist. Och om så inte är fallet så är uppfattningen att flyktingar inte är ute efter annat än att komma åt det stöd som den svenska välfärdsstaten ger.

Politiskt har detta inneburit att Sverigedemokraterna lyckats exploatera flyktingrädslan och partiet har ett starkt väljarstöd. Med nio mandat i fullmäktige är man det näststörsta partiet, därtill har deras stödparti SPI (Sveriges pensionärers intresseparti), tre mandat. Socialdemokraterna har dock lyckats få ihop en knapp majoritet, bestående av fem partier, s, c, L, Mp, Kd. Tonen i den politiska debatten är hård och ofta osaklig. De personliga påhoppen är många. Påtagligt obehagliga är SDs och SPIs personangrepp på det socialdemokratiska kommunalrådet.

Det är denna förgrovning av debatten såväl i fullmäktige som på lokaltidningens insändarsidor och inte minst i sociala medier som det finns en skillnad gentemot Söderköping. Söderköpings debattklimat i allmänhet, och när det gäller flyktingfrågan i synnerhet, präglas fortfarande av saklighet. Och när det gäller integrationsdiskussionen är det solidaritet och engagemang för de flyktingar som kommit till Söderköping som syns mest. Jag är medveten om att det finns en undervegetation i sociala medier där fördomar sprids och där man försöker underminera en förhållandevis progressiv politik. Hittills dominerar dock solidaritet, sammanhållning och gemenskap. Jag hoppas innerligt att dessa värden kan försvaras även när vi går in i nästa mandatperiod. Det blir alltså ingen flytt tillbaks till Hörby eller andra platser i det i och för sig vackra Skåne. Det får räcka med sommarferier.

// Björn Grip

Det där med Demokrati …… Blogg från Björn Grip

Frågan om vilka partier och rörelser som var pådrivande när det gäller demokratins införande liksom vilka som idag kan räknas som demokratiska partier har aktualiserats nu senast i Almedalen av liberalernas partiledare Jan Björklund. I allt fler sammmanhang, särskilt när det gäller borgerliga företrädare görs det markeringar när man beskriver det politiska landskapet. Man pratar om ”extremistpartierna” till höger och vänster, och jämställer sverigedemokraterna och vänsterpartiet, och hävdar att vänsterpartiets föregångare skulle ha motsatt sig demokratin när den infördes. Vänsterpartiets företrädare har hittills legat lågt och inte velat besvara denna infama och låga liknelse.

Det krävs emellertid svar, därför att liknelsen med sverigedemokraterna inte stämmer. Och vänsterpartiets föregångare stod i spetsen i demokratikampen under 1900-talets första decennier. Flera i min generation av äldre kamrater har reagerat mot felaktigheterna, bland annat partiets tidigare vice ordförande Johan Lönnroth. Johan skriver i Göteborgsposten 5/7, i polemik mot ledarskribenten Håkan Boström, som lyft fram liberala partiledare som Karl Staaf och Nils Edén som ledande rösträttsförkämpar. Johan medger att dessa bidrog lite grann, men han lyfter särskilt fram rösträtts- och arbetarrörelsen som de helt avgörande krafterna för att beslut om allmän och lika rösträtt kunde drivas fram. I dessa rörelser deltog vänsterpartiets föregångare, det socialdemokratiska vänsterpartiet när det bildades 1917, i betydande utsträckning. Namn som Kata Dahlström, Zäta Höglund, Fredrik Ström och Carl Lindhagen satt i ledningen för det nya partiet, och var också tongivande i rösträttsrörelsen som hävdade kvinnors rätt till rösträtt på samma villkor som män.

När Jan Björklund och ledarskribenter i den liberala pressen hävdar att vänsterpartiets föregångare motsatte sig demokratin så är dom historielösa. Det var först när det unga socialdemokratiska vänsterpartiet splittrades, framför allt efter 1924, som vi fick ett kommunistparti, SKP, som i linje med den kommunistiska internationalens krav avvisade den ”borgerliga demokratin”.

Det var med CH Hermansson som partiledare 1964, som SKP tydligt började återknyta till sitt ursprung som socialdemokratiskt vänsterparti, och också markerade sin självständighet i förhållande till andra kommunistpartier. Den processen har tagit tid, även om ingen kan hävda annat än att vårt parti och dess företrädare under hela sin existens har kämpat för jämlikhet och rättvisa inom ramen för de demokratiska spelreglerna.

Därför är det orimligt och orättvist att jämställa vänsterpartiet med sverigedemokraterna som extremt och demokratiskt opålitiskt. För övrigt finns det företeelser i alla partier som man inte gärna lyfter fram i dagsljuset. Det räcker att påminna om vurmen för rasinstitut och steriliseringar, för att inte prata om svassandet för Hitler inom samlingsregeringen under kriget.

// Björn Grip

1 2 3 66

RSS Andra evenemang på orten

  • Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.