Författare: soderkoping

I går, 24 november, debatterade Söderköpings kommunfullmäktige budget för 2011

Skrivet av soderkoping den 2010-11-25. Postad i Björns blogg.

Budgetdebatt i fullmäktige I går, 24 november, debatterade Söderköpings kommunfullmäktige budget för 2011.

Det var ett nöjt och belåtet, ja nästa självbelåtet kommunalråd, Magnus Berge, som kommenterade budgeten från den borgerliga alliansen.

Socialdemokraternas oppositionsrådskandidat, Mattias Ravander, försökte förklara varför man bytt sida och numera stödjer borgarnas budget. Det var svaga argument som presenterades:Ravander s argument var följande:

– Det är viktigt att förvaltningarna vet förutsättningarna…

– Skattehöjningar försvagar tillväxten och riskerar att bromsa Söderköpings attraktionskraft.

De ekonomiska förutsättningarna vet förvaltningarna. Dom har klart för sig majoritetsförhållandena. Möjligen är det förvirrande för en och annan att det inte längre finns ett tydligt oppositionsalternativ.

I våras gjorde socialdemokraterna upp om en gemensam röd-grön budget – ambitiöst och progressivt, nu accepterar man borgarnas otydliga och osäkra budgetförslag. Beklagligt och beklämmande, tycker jag.

Borgarna underskattar och gömmer pensionsåtagandena som övervältras på kommande generationer. Dryga 12 miljoner måste tas från verksamheten för att klara utbetalningarna nästa år. Det motsvarar 52 öre i höjd skatt. Om pensionsskulden inkluderas i balansräkningen är kommunens soliditet negativ, 48 procent – det innebär att skulderna är 1,5 gånger större än tillgångarna i kommunen. Och förmodligen är prognoserna i underkant eftersom befolkningen lever längre och således kommer att ha rätt till pension längre tid.

Löneuppräkningen finns inte med i förslaget och befolkningsprognoserna är överoptimistiska vilket gör att budgetförslaget från majoriteten riskerar att möta ett bokslut som raderar ut överoptimistiska budgetbedömningar. Så går morgonrådnadens frisk hy över i eftertankens kranka blekhet….

Det är också oacceptabelt att göra investeringar i en ny skola, i ett läge där ungdomskullarna blir allt mindre. Följden blir att två högstadieskolor står halvtomma. Lösningen att dra in elever från årskurs sex till högstadiet, leder till att flera bygdeskolor hotas. Jag förstår inte att centern, som ofta slår sig för bröstet som landsbygdens försvarare, inte sätter klackarna i backen och säger stopp och belägg.

Den självbelåtna förnöjsamheten som spred sig över lokalen blev nästan kvävande. Efter att de tongivande politikerna i den borgerliga alliansen, inklusive socialdemokraternas Ravander, gjort sina inlägg var det nödvändigt för vänstern och miljöpartiet att peka på bristerna:

– Deltidsjobben

– Dåliga schemalösningar

– Otillräcklig barnomsorg för skiftarbetande

– Bristande kultur och fritidsverksamhet för ungdomar

Visst är det värt 40 öre i skattehöjning att få till stånd heltidslösningar inom omsorgerna, bättre schema och barnomsorg på icke kontorstid. Det innebär en dryg tusenlapp i höjd kommunalskatt per år, men samtidigt görs Söderköping mera attraktivt.

Jag tror att det är en klok investering att rösta på vänsterpartiet och miljöpartiet. Hoppas att väljarna upptäcker detta inför nästa val!

”Hvad vilja socialdemokraterna” – August Palms retoriska fråga från arbetarrörelsens barndom och inträde på den politiska scenen är fortfarande en aktuell fråga.

Björn Grip (v)

Dimman lättar i Söderköping, men det blir kallt

Skrivet av soderkoping den 2010-11-10. Postad i Björns blogg.

Det verkar som den borgerliga alliansen fortsätter, trots allt. Efter Torbjörn Lords vänsterprassel och diverse piruetter tycks alla parter vara tillbaks på ruta ett. Onödigt långhalande och en fördyrad organisation tycks bli följden av de kompromisser som alliansen nu tvingas till för att kunna hålla ihop.

Än är det inte klart vem som blir kommunstyrelsens ordförande och därmed ledande politiker, men ett grundtips är att det blir Magnus Berge, centern. Ett sätt att lösa detta verkar bli att inrätta en teknisk nämnd i stället för ett tekniskt utskott under kommunstyrelsen. Därmed vill man skapa en mera jämbördig ställning mellan de bägge huvudkombattanterna, Magnus Berge, centern och Torbjörn Lord, moderaterna.

Om kompromissen godtas, och Berge blir KS-ordförande, beror det på att Lord inte har den starka ställning i moderaterna som han trodde. Moderaterna lär ändå flytta fram sina positioner och ta minst tre av fyra ordförandeposter i de tunga nämnderna. Det blir inte roligt för Söderköpings medborgare och barn, om förre Bergarektorn Stefan Petersson blir ordförande för Barn- och utbildningsnämnden, med Marie-Louise Linné som ordförande i socialnämnden, egen företagare inom social rehabilitering och därmed egna intressen inom det sociala området, och Torbjörn Lord, ordförande i en nyinrättad Teknisk nämnd, där en hel del frågor tangerar hans privata intressen som byggherre. Kanske dessutom Ingemar Andersson fortsätter som ordförande i Bygg- och miljönämnden. Nåja, någon av dessa ordförandeposter i nämnderna bör rimligen tillfalla centern, troligen Katarina Karlberg, i socialnämnden.

Det är ett stort bekymmer att människors privata intressen styr valet av politiskt engagemang. Risken för sammanblandning av vad som är bra privat och vad som är bra för kommunen är uppenbar. Det är ingen tillfällighet att jäv och korruption har uppdagats i flera kommuner, inte minst när det gäller bygg-, mark- och planfrågor.

Det är en splittrad och bräcklig allians som nu försöker regera vidare. Det kommer sannolikt inte att bli lätt att hålla ihop fögderiet. Dessutom blir den politiska organisationen dyrare, med en nyinrättad nämnd. Det bör påtalas och kritiseras, i synnerhet som det inte är för att skapa en ändamålsenlig organisation, utan för att lösa en personlig och politisk gordisk knut.

En samlad opposition borde ha goda chanser att vinna en och annan omröstning, när alliansen inte lyckas hålla sams. Tyvärr försämrades samarbetsklimatet inom oppositionen när socialdemokraterna spelade dubbelt och lät sig bjudas upp till förhandlingar med Torbjörn Lord. Förhandlingar som nu tycks spricka. Socialdemokraterna står där – likt Pinnochio i sagans värld – med lång näsa.

Björn Grip (v)

Socialdemokraterna i Söderköping gör en helomvändning högerut

Skrivet av soderkoping den 2010-10-27. Postad i Vänsterpartiet Söderköping.

Det är uppenbart att socialdemokraternas ledning i Söderköping nu tänker göra en kraftig högersväng. Allt i akt och mening att försöka komma med vid maktens grytor.

Idag, torsdagen den 27 oktober 2010 valde partiets företrädare i Kommunstyrelsens arbetsutskott att acceptera den borgerliga alliansens budgetförslag. Det innebär att alla ambitioner när det gäller heltidstjänster inom hemtjänsten, nattöppna dagis, försök med ny arbetstidsmodell, satsningar på skolans område med mera offras.Det är en märklig tid man lever i. Knappt har bläcket hunnit torka från den röd-gröna uppgörelsen om treårsbudget i våras, förrän man nu svänger 180 grader. Att sitta med vid köttgrytorna och offra sin tidigare övertygelse kommer att kosta. Jag är inte övertygad om att partiets medlemmar hänger med i svängarna. Innebär detta att partiets ledning tänker sig en samlingsregering? Hur ska detta bli möjligt med tanke på den oförsonlighet som finns inom det borgerliga blocket. Och det är inte enbart inom den borgerliga alliansen som det knakar. Det är uppenbart att Torbjörn Lord saknar uppbackning från en stor del av sitt moderata parti.

Eller tror s-ledningen att det kommer att vara möjligt att utnyttja den borgerliga splittringen? Vem ska man stödja sig på? Moderaternas Torbjörn Lord eller deras andra namn Ingemar Andersson? Eller blir det trots allt Magnus Berge som man lierar sig med? Eller ska Mattias Ravander och compani i s-ledningen hoppa från tuva till tuva i sina försök att påverka politiken?

Den sandlåda som ledande politiker nu leker i är trist och bekymmersam för Söderköpingsborna och skadlig för förtroendet för politiken. Man kan undra vad socialdemokraternas väljare tänker om detta?

Bernt Schneider, v-ledamot kommunfullmäktige, Söderköping

Christina Larsson,v- ledamot kommunfullmäktige, Söderköping

Marja Bergström, v-ersättare, kommunfullmäktige, Söderköping

Björn Grip (v), v-ersättare, kommunfullmäktige, Söderköping

Hela havet stormar

Skrivet av soderkoping den 2010-10-23. Postad i Björns blogg.

Nu har tidningarna offentliggjort det man kunde ha på känn alltsedan valet! ”Sensationen i Söderköping” skriver Widar Andersson på ledarplats i Folkbladet i går fredag (22 okt). ”M vill samarbeta med s” skriver Henrik Johansson på Söderköpingssidan i NT idag (23 okt).
Uppenbarligen har Torbjörn Lord tagit initiativet till en kontakt med sossarna när den borgerliga alliansen inte verkar kunna bli överens om vem som ska bli kommunstyrelsens ordförande.

Nu ska man inte tro att tjyv- och rackarspelet är klart. Det finns naturligtvis en möjlighet att Magnus Berge i centern viker sig och låter Lord bli KS-ordförande. Det finns en viss logik i detta, eftersom moderaterna faktiskt gick fram ett mandat på centerns bekostnad. Samtidigt är det knappast en bra lösning för Söderköping, med den ombytlige och politiskt oerfarne Torbjörn Lord som den ledande politikern i Söderköping.

Anmärkningsvärt är också att socialdemokraterna nappar på Lords inviter. Under mer än ett års tid har de rödgröna partierna jobbat fram en gemensam plattform och lagt en gemensam treårsbudget. Nu gör man ett lappkast och vänder sig till det parti som står längst till höger. Det är mycket arbete och ett stort förtroendekapital som nu socialdemokraterna Mattias Ravander och Viola Furubielke i sossarnas förhandlingsgrupp kastar på sophögen.
Det finns också stora skillnader politiskt mellan socialdemokrater och moderater – synen på skatterna, den offentliga sektorns roll och omfattning, planfrågor och byggande – det är några frågor där synsätten skiljer sig avsevärt. Det blir inte lätt att överbrygga detta. Framför allt blir det svårt för respektive partis väljare att känna igen sig.

Anmärkningsvärt är också att man spelar under täcket under pågående förhandlingar på ömse håll. Det bådar inte gott för framtiden. Man måste ha ett visst mått av pålitlighet och hederlighet för att det ska vara möjligt att samarbeta. Det förtroendekapitalet har såväl moderaternas Torbjörn Lord som sossarnas Mattias Ravander och Viola Furubielke förbrukat.

Det är naturligtvis långt kvar till att sossar och moderater gör upp. Om man kommer framåt ska det bli intressant att se vem som i så fall blir KS-ordförande. Bägge partierna har elva mandat i fullmäktige. Oavsett vem det blir innebär det en stor prestigeförlust för det parti som inte får den hett eftertraktade ordförandeposten i kommunstyrelsen.

Det finns naturligtvis ytterligare scenarier i den politiska röra som nu vispas ihop. Det är för tidigt att spekulera, men jag kan tänka mig att det kommer att tas fler kontakter över blockgränserna. Nu är det ren makt det är fråga om. Principer, ideologier och politiska sakfrågor verkar sakna betydelse. Det blir inte kul när den politiska vardagen återkommer, varken för de partier som ska försöka komma överens eller för Söderköpingsborna. Viktiga frågor hamnar i långbänk och dåliga kompromisser kan alltför ofta bli resultatet.

Björn Grip (v)

Att vara anhörig i vården

Skrivet av soderkoping den 2010-10-11. Postad i Björns blogg.

Sitter på infektionskliniken vid Lunds universitetssjukhus och vakar över min gamla mor. Hon har fått infektion på lungan, och det är frågan om hennes allmänna hälsostatus är sådan att hon kommer att klara sig den här gången. Hennes livsvilja är dock fortfarande obruten.

Man får många intryck – både positiva och negativa av hur vården fungerar när man sitter och vakar. Det som är slår mig här på Infektionsklinikens avdelning 74, är hur tillmötesgående sjuksystrar och undersköterskor är mot oss anhöriga. Man har som rutin att presentera sig, frågar om man vill ha kaffe och talar om hur och när vi kan få svar på våra frågor. Som anhörig slipper man att känna att man stör, eller är till besvär – det är snarare tvärtom. Det är kvalitet, förmodligen också tidsbesparande och därmed rationellt att göra så.

Det skiljer en hel del jämför med den akutavdelning som var första instans efter ambulansvården den här gången. På akuten fanns inte den här välkomnande kulturen, kanske inte heller tiden. Fast jag tror egentligen inte det – det handlar ju bara om att presentera sig och tala om för mig vem jag kan prata med som anhörig och när det finns tid. Snarare är det ett utslag av tradition, kultur och dålig ledarstil, som jag misstänker inte är ovanlig på akutavdelningar.

Ett annat påtagligt inslag här på avdelningen är att det finns flera manliga sjuksköterskor och undersköterskor. Det börjar komma in en generation män i vården som jag tror bidrar till att utveckla arbetsplatsen positivt. Arbetsplatser med både män och kvinnor fungerar ofta bäst. Intressant att det även numera finns manliga undersköterskor, uppenbarligen personer som bytt yrke och orkat ta sig igenom den numera krävande undersköterskeutbildningen.

En tredje iakttagelse är att kontakten mellan vårdens olika instanser är bristfällig. Det tog lång tid och flera påstötningar innan överläkaren tog sig tid att se till att den vårdcentral som mor har haft kontakt med blev kontaktad. Och då naturligtvis inte av överläkaren själv, den kontakten delegerades till en underläkare. Det går inte att bortse från att statushierarkier inom vården gör sig gällande. Värdefull information riskerar att inte föras vidare mellan de olika delarna i vårdkedjan. Det är definitivt en stor svaghet.

Ett annat trist problem berättade Jonas, sjuksköterska om. Han frågade mig ursäktande om mor hade pengar. Detta med tanke på eventuell transport hem. Han berättade sedan att det hänt att patienter utan pengar blivit sittande i sjukhusets foajé, eftersom landsting, kommun och taxibolagen som kör sjukhusresorna inte kunnat bli överens om vem som ska ta kostnaden om patienten saknar medel att betala sin del. Horribelt!

Vi var rörande överens om att upphandlingsraseri och snäv ekonomistyrning som idag präglar svensk sjukvård är till allvarligt förfång för utsatta patienter.

Lunds Universitetssjukhus, infektionskliniken den 8/10 -10

Björn Grip

Ps: Läs också dagens huvudnyhet i NT (11/10), som handlar om bristande information och kontakt mellan sjukhusklinik och primärvård samt klinikchefens nonchalans gentemot anhöriga.

Afghanistan – Hell no we won´t go

Skrivet av soderkoping den 2010-09-26. Postad i Björns blogg.

Frågan om att skicka svensk trupp till Afghanistan kan bli besvärligare än vad utrikesminister Carl Bildt och försvarsminister Sten Tolgfors har tänkt sig. Det visar sig att många yrkesmilitärer tackar nej till ”erbjudandet”. Och det är inte så konstigt. Den ”mission” som påstås vara påbjuden av FN lyser med sin frånvaro i Afghanistan. Det är istället Nato och USA som syns, såväl med sina symboler som i verkligheten med sina trupper, sitt materiel, sin ledning.

Syftet med kriget är synnerligen otydligt – först gällde det att jaga bort Al Quaida, därefter att hindra Talibanstyre, sedan att förhindra nedläggning av flickskolor och inrätta ett demokratiskt styre. Det är mycket tveksamt om dessa olika mål går att uppnå med militära medel, i synnerhet som det vid ett flertal tillfällen har ”råkat” komma civila människor i vägen för amerikansk eller Natoledd eldgivning. Oskyldiga människor har mist livet, torterats, fått sina liv och hem förstörda.

Kharzairegimen är korrupt och i praktiken är kriget en följd av ett maktspel där USA försöker balansera indiska och pakistanska intressen som står mot varandra. Det gäller att geopolitiskt behärska viktiga transportleder. Det gäller för oljan i Kaukasus till Indiska oceanen och droghandeln från den gyllene triangeln i gränstrakterna mellan Kambodja, Burma och Thailand till Turkiet för vidare befordran till den lukrativa europeiska marknaden.

Inte är det rimligt att svensk trupp ska medverka i detta kaos med dess oklara målsättningar. Dessutom har försvarsmakten haft den dåliga smaken att kräva av sina anställda att skriva på anställningsvillkor som är väldigt oklara. Ingenting om hur ofta eller hur länge utlandstjänstgöringen varar, inget om risktillägg, ingenting om försäkringar. Ur facklig synpunkt helt oacceptabelt, vilket också officersförbundet markerat.

Intressant och glädjande är att många yrkesofficerare och andra anställda helt enkelt inte skriver på. En betydande minoritet låter bli att svara eller så svarar man nej. Det är ett modigt beslut! Risken är stor att man får avsked och kastas ut i arbetslöshet. Ändå har man bestämt sig för att säga nej.

Och det är ett anständigt beslut. Det är inte rimligt för svenska soldater att åka till Afghanistan och bedriva ett ställföreträdande och orättfärdigt krig för USAs maktpolitiska strävanden. Det är också ur facklig synpunkt oacceptabelt att riskera livet utan att veta konsekvenserna. Förutom sorgen, vad händer med tryggheten för nära och kära om ”jobbet” har en dödlig utgång eller leder till livslång invaliditet? Det är dags att ta upp en gammal paroll från Vietnamkrigets dagar: ”Hell no, we won´t go!”

Björn Grip (v)