Författare: soderkoping

Ett dåligt riksdagsval, men betydligt bättre i kommuner och landsting för de rödgröna! Enligt Sveriges kommuner och landsting får de rödgröna majoritet i 109 kommuner, medan borgarna endast har majoritet i 94 och sedan är det oklara majoriteter i 87. I landsting/regioner är 10 rödgröna, 5 blåa och 5 oklara.

Det är de så kallade tillväxtområdena som är blåa och avfolkningsbygderna som är röd-gröna, med vissa viktiga undantag. Göteborg och Malmö tycks fortfarande få röd-grön majoritet, och troligen även en del mellanstora städer som Norrköping, Eskilstuna, Örebro, Karlstad, Kalmar och framför allt Umeå, där vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt hade stora framgångar. Däremot gick det sämre i Linköping, Västerås, Uppsala och Lund. Att studentstäderna idag är traditionellt borgerliga är kanske inte ägnat att förvåna, men Västerås? Vad har hänt i detta traditionella socialdemokratiska fäste? Man förlorade visserligen majoriteten redan förra valet, men nog trodde jag att det skulle kunna gå att ta tillbaks. Uppenbarligen har inte generationsväxlingen inom socialdemokratin vunnit Västeråsarnas sympatier.

Bland landstingen är det visserligen rödgrönt i tio men de två stora kolosserna, Stockholm och Skåne blir blåare än nånsin. Västra Götaland har ju haft en annan uppenbarligen framgångsrik konstellation, s-fp-c, som jag förmodar kör vidare.

Jag undrar hur det blir i skl:s styrelse? Valet till styrelse och beredningar är en komplicerad historia, där de mindre kommunerna får en viss överrepresentation i förhållande till sin befolkningsmängd. Det vore onekligen intressant, och en maktförskjutning till de rödgrönas förmån, om man får majoritet i skl-styrelsen.

Det är minst lika viktigt hur situationen blir i kommuner och landsting. Här finns de vardagsnära frågorna, här finns möjlighet till en helt annan närhet till medborgarna. Jag tror detta är centralt att ta fasta på när valen ska analyseras. Jag tror det är viktigt att inte allt ljus focuseras på den nationella politiken. De röd-gröna – inte minst vänsterpartiet – bör särskilt titta på de framgångsrika kommunvalen där de egna partierna har vunnit sina framgångar. Det finns lärdomar att dra! För vänsterpartiet har framgångarna varit stora bland annat i Degerfors, Vänersborg och lilla Sorsele i Västerbotten. Det är kommuner som det är värt att titta närmare på för oss vänsterpartister. Och framför allt Fagersta – där Vänsterpartiet har egen majoritet tredje gången gillt!! Och Västerbotten blev det landsting där vänsterpartiet lyckades förhållandevis bäst. Säkert en viss Jonas Sjöstedt – effekt, men inte den enda orsaken. Valrörelsen bland våra västerbottningar har varit väl organiserad från början till slut.

Söderköping, den 21 september 2010

Björn Grip

Äntligen händer det något.De frågor som borde diskuterats i valrörelsen mycket tidigare har plötsligt blivit heta. Ungdomsarbetslösheten, bristen på bostäder för unga, de orättvisa A-kasseavgifterna där en lokal-vårdare får betala mångdubbelt mer i månadsavgift än läkaren.  Och framför allt har stupstocken i sjukersättningen blivit mass-medialt intressant igen. Detta tack vare en blogg, skriven av dottern till svårt sjuka Annica Holmqvist, utförsäkrad och tvingad att sälja sin lägenhet för att få socialbidrag. 

Det är också påtagligt att det varit svårt för de rödgröna att få massmedial uppmärksamhet för sina frågor. Det är först nu i slutskedet som hotet mot välfärden och tryggheten fått ordentligt utrymme i den massmediala valdebatten.

Men plötsligt blir en blogg uppmärksammad. De röd-grönas frontfigurer får ny skärpa i argumenten, och en annan klang i rösten. Det finns fortfarande möjligheter. Din röst kan avgöra. Den är viktig, tro inte annat. Och det är skillnad på alternativen. En röst på de rödgröna är en röst för jämlikhet och solidaritet. Ingen ska behöva stå ensam och maktlös mot en anonym regelstyrd byråkrati, som alltför många sjuka och arbetslösa får göra idag.

Gå och rösta i morgon, alla ni som inte hade tänkt att göra detta. Det gör faktiskt skillnad, för Annica Holmqvist, det gör skillnad för alla som riskerar att bli utanför på grund av sjukdom eller har svårigheter att få jobb.

Söderköping, den 18 september 2010

Björn Grip (v)

Vi går in i valrörelsens sista skälvande timmar här i Söderköping. Alla etablerade partier är ute, åtminstone under eftermiddagarna. Det är god stämning och lite smågnabb mellan de olika partierna. Borgarna håller till på Hagatorget, medan socialdemokraterna och på senare tid också miljöpartiet finns på Rådhustorget. Vänsterpartiet kör omkring med sin kärra och vackert rödmålade valbyrå mellan de bägge torgen. I vår rullande valbyrå finns det också små lådor med material från övriga partier i den rödgröna koalitionen, för att markera vår rödgröna koalition. Det kommer fram ungdomar som vill ha material och också prata om vad vänsterpartiet tycker. Inga glåpord, enbart vänlig nyfikenhet.

De mindre partierna inom alliansen vill gärna hålla sig på god fot med framför allt miljöpartiet, men även oss vänsterpartister. Man är oroliga för att moderaterna ska växa sig alltför starka, men har svårare att prata med sossarna. Socialdemokraterna håller sig helst kring sin egen valbyrå tillsammans flera stycken. Uppenbarligen är det svårt att blanda sig med andra, man förstärker gemenskapen i de egna leden. Samtidigt finns det en risk, när man är sig själv nog, att inte se och ta vara på möjligheterna.

Jag tror att dialogen och samtalen blir lättare om man inte är en alltför stor flock partikamrater. Det gäller samtal både med andra partiföreträdare och med en allmänhet som oftast inte är lika stressade och blasé som kan vara fallet i större städer.

En av de personer vi möter är med i samma bostadsrätt som mig. Han berättar att han i sin ungdom röstade vänster, ja han hade till och med maokeps! Efterhand har hans röda ungdom förbleknat, först till socialdemokrat i många val, men i år tänker han rösta på Rheinfelt och på vår lokala kristdemokrat Eksmo. Vi frågar hur han tänker. Jag har fått andra värderingar-  och jag tycker det är rimligt att rösta utifrån vad som är till nytta för mig själv, säger han. Uppenbarligen är det skattesänkningarna som attraherar.

Men det finns andra och mera uppmuntrande möten ur mitt perspektiv. Vi träffar en person runt trettio år gammal. Han har dyslexi, d v s har svårigheter att läsa, har aldrig röstat, levt ett långt liv i kriminalitet och drogberoende. Numera fri från missbruk sedan två år. Denne unge man har fått förtroende för en av våra partikamrater. Han har börjat fråga om politik och blivit allt mer intresserad. Nu har han bestämt sig för att följa med och rösta på söndag. Han erbjuder sig till och med att ta ansvar för vår röda valbyrå. Exemplet visar att kamratskap och solidaritet ger öppningar. Öppningar för intryck, intresse för samhällsfrågor och ideologier. Och efterhand också ett ställningstagande för vänstern. Visst går kampen vidare. Alldeles oavsett hur det går i valet!

Söderköping, den 16 september 2010

 Björn Grip (v)

Det var de politiska debatternas dag i går, onsdagen den 15 september, i valrörelsens sista självande dagar. På Åcaféet drabbade dom samman för tredje gången i rad, kommunalrådskandidaterna Mattias Ravander (s) och Torbjörn Lord (m).

Widar Andersson, politisk redaktör på Folkbladet fungerade med bravur som samtalsledare. Debatten skulle visserligen handla om kommunal ekonomi och organisation, men kom mest att handla om bristen på bostäder och parkeringsplatser. Det blev uppenbart att det finns en skillnad i synen på byggande och Ramunderstadens roll. Mattias Ravander var tydlig med att markera det kommunala bostadsbolagets roll som ett allmännyttigt bostadsföretag som har ett socialt ansvar. Det motiverar att man exempelvis kan få bygga på mark som tillhandahålls till lägre och subventionerat pris. Torbjörn Lord menade visserligen att det är bra att Ramunderstaden bygger nytt, men först om privata byggherrar inte anser det möjligt.

När det gäller parkeringar i innerstaden ansåg inte Lord att detta är ett stort problem, vilket mötte stora protester från publiken. Tyvärr togs inte frågan om bilfria gator i det ömtåliga stadscentrat upp till diskussion. Det hade varit rimligt med tanke på vad som behövs också utifrån besöksnäringens perspektiv. Många turister gillar att flanera och handla i lugn och ro utan att bli uppskrämda på obefintliga trottoarer.

Det man återigen kan konstatera är att Torbjörn Lord har svårt att växa in i kommunalrådskostymen. Han använder med förkärlek svepande företagsekonomiska resonemang som ofta saknar relevans i den kommunala verkligheten. Mattias Ravander är påläst och rapp i sina kommentarer, men möjligen lite för snäll för att avgöra debattkampen på knock out.

Någon timma senare återfanns Widar som moderator på Salong Ramunder i ett samtal kring sjukförsäkringar. Samtalet skedde med utgångspunkt från teaterpjäs om de nya reglerna för sjukersättning. Söderköpings föreläsningsförening hade inviterat Östgötateatern att spela en nyskriven pjäs Maskinen, med Willy Boholm i rollen som sjukpensionär.

Samtalet blev tyvärr till en början en sifferexercis och ett gräl om verklighetsbeskrivningen mellan de inbjudna debattörerna Gunnar Axén (m) och Liselotte Olsson (v), båda från Riksdagens socialförsäkringsutskott. Det var först när ett par läkare gav sin beskrivning av verkligheten som det tände till. Beate Palm, allmänläkare från Kneippengruppen i Norrköping, menade att det för en framgångsrik rehabilitering så viktiga samarbetet mellan vården och försäkringskassan har blivit mycket sämre efter regeringens sjukförsäkringsreformer. Det är svårt att få kontakt i en centraliserad och överbelastad försäkringskasseorganisation, sa hon. Människan anonymiseras och blir inte synlig i all statistik.

Det stod dock klart att Axén (m) försvarade reformen, med hänvisning till de tidigare många förtidspensioneringarna . Det är inte enbart  ett samhällslöseri utan också en tragedi för många människor. Många isolerade sig när man kom utanför arbetslivet, till följd av den socialdemokratiska regeringens slentrianmässiga politik på området, menade han. Det har blivit betydligt färre som hamnat utanför under den nuvarande regeringen.

 Liselotte Olsson (v) ansåg däremot att rehabiliteringen inte fungerar och att det inte är till gagn för människors rehabilitering att leva med hotet om att ersättningen upphör efter ett visst antal dagar. Den liberala slogan ”Individen i centrum”, menade hon, är ett tydligt signum för det rödgröna alternativet när det gäller rehabilitering och synen på sjukersättning. Detta i motsats till den anonymisering och byråkratiska förnedring som är verkligheten för många idag och som Östgötateatern dråpligt åskådliggjorde i sitt skådespeleri.

Det verkligt positiva var att debatterna drog folk. Omkring 40 personer på Åcaféet och närmare 60 på Salong Ramunder. Politiken berör och intresserar Söderköpingsbor.

Söderköping, den 16 september 2010

Björn Grip (v)

Det finns risk för att Söderköpings medborgare efter några veckors kohandlande kommer att få den politiskt oerfarne Torbjörn Lord som främste politiske företrädare. Om moderaterna blir större än de tre andra partierna i den borgerliga alliansen lär detta bli svårt att undvika om blockpolitiken är cementerad.

Opinionsundersökningarna duggar tätt, och riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Sällan har massmedia lyckats att undvika att diskutera politik till förmån för opinionsundersökningar och ledarskapsfrågor så mycket som i denna valrörelse. Nu tillhör jag dom som kommer att försöka övertyga medborgarna in i kaklet, det vill säga valet. Förresten fortsätter vi väl även efteråt, oavsett hur valresultatet kommer att bli, eller hur?

Om opinionssiffrorna står sig lär det dock också bli fortsatt blått styre i Söderköping. Då är frågan vem som blir ledande företrädare i vår kommun. Torbjörn Lord, moderaternas kommunalråds-kandidat, uppträder redan som om det är klart att han blir kommunstyrelsens ordförande nästa mandatperiod..  Mandatställningen idag är att moderaterna har 10 fullmäktigemandat, centern 7, kristdemokraterna och folkpartiet två mandat vardera.

Om tendenserna står sig kommer moderaterna att stärka sin ställning på kristdemokraternas och centerns bekostnad. Sannolikheten är stor att moderaterna ensamt är större än de tre andra partierna i alliansen. Med proportionella val till nämnder och styrelser kan moderaterna då göra anspråk på den ledande posten alldeles oavsett om de andra tre borgerliga partierna gör en valkoalition. Dessutom vet man aldrig om Sverigedemokraterna kan få ett eller två mandat. I så fall är väl sannolikheten stor att de stolarna oftast står tomma. Men det kan bli ännu svårare att skapa en hållbar majoritet.

 Vi vet att alliansens tre mindre partier föredrar att  Magnus Berge (c),  fortsätter som KS-ordförande. Men är det så viktigt att centern och Magnus  är beredd att söka stöd i ett bredare samarbete över blockgränserna och utesluta moderaterna? Och vad säger i så fall de röd-gröna partierna till en invit?

 Jag erinrar mig att vänsterpartiets Marja Bergström uttalade i fullmäktige efter förra valet att vänstern skulle föredra Magnus framför moderaternas dåvarande kommunalrådskandidat, Anders Senestad om det skulle bli fråga om proportionella val. På goda grunder tror jag mig veta att vårt ställningstagande till Torbjörn Lord som moderaternas frontfigur och kandidat till ordförandeposten i kommunalstyrelsen är minst lika kritisk som till Senestad…om nu valet skulle leda till att frågan blir aktuell. Förutom att han ideologiskt står lika långt till höger som Senestad saknar Torbjörn Lord erfarenhet av att leda politisk verksamhet. Och han har knappast visat större insikter i de frågor som debatterats i valrörelsen.

 Å andra sidan kanske det är bättre att valresultatet får genomslag och en eventuell moderat valseger också får innebära att partiet får ta det fulla ansvaret i nämnder och styrelser. Frågan tåls att tänka på.

Det är upplagt för minst lika spännande och ovissa veckor efter valet när makten ska fördelas som nu när vi väntar på valresultatet.

 Söderköping, den 14 september  2010

Björn Grip (v)