Vänsterpartiet Söderköping

I grunden handlar det om dialog och möten

Nu är den mediala diskussionen focuserad på Sverigedemokraterna och deras möjligheter att faktiskt skaffa sig en sådan position att de kan påverka en kommande borgerlig alliansregering – den danska situationen.

Nu är den mediala diskussionen focuserad på Sverigedemokraterna och deras möjligheter att faktiskt skaffa sig en sådan position att de kan påverka en kommande borgerlig alliansregering – den danska situationen.

Risken för att detta leder till en ökad misstänksamhet mot ”det fremmede” är uppenbar.

Det är risk för en befäst borgerlig majoritet i Sverige likaväl som i Söderköping. Kanske med ett främlingsfientligt parti, Sverigedemokraterna som vågmästare. Hur kan det bli såhär? Troligen därför att alltför många medborgare säger;

–          Jag bryr mig inte…

–          Alla politiker ljuger och är lika goda kålsupare…

–          Jag har inte politik som intresse…

Jag såg en intervju från Rinkeby i Stockholm där dessa kommentarer återkom gång på gång. Jag tror inte att reportern medvetet vinklade, eller letade efter personer som kunde bekräfta en förutfattad mening.

Samtidigt finns knappast förtroendevalda särskilt ofta i förortsområdena, eller har kontakter där.  Visst den rödgröna sidan har sina valstugor i Rinkeby, Rosengård, Hageby och Skäggetorp, i motsats till borgaralliansen. Men det räcker inte att finnas där några veckor i samband med ett val. Det gäller att långsiktigt jobba upp ett förtroende. De projekt-satsningar som tidigare gjordes på medborgarkontor, vuxenutbildning och mobilisering av människor som är arbetslösa och sjuka, dras in. Jag har sett det i Skäggetorp i Linköping, där allt färre infödda svenskar bor och där folkhögskolan i stadsdelen tvingades slå igen på grund av att kommunen satsar på lärcenter i innerstan och distansundervisning. Jag har en kompis som fått sluta sitt mobiliseringsarbete och aktivering av invandrarföreningar i Hageby, Norrköping, eftersom projektpengarna tog slut.

Jag tror att det är att återknyta till ett mobiliseringsarbete som;

 – möter människor där de finns,

– tidigt stödjer och stimulerar unga människor i skolarbete och fritid, inte minst i förorterna,

– skapar alternativ till en kommersiell livsstil – och jobba långsiktigt uthålligt,

– skapar mötesplatser för viktiga samhälls- och kulturfrågor, och det viktigaste;

– att stödja människor i deras ansträngningar att hitta ett arbete.

Det är den här vägen som man bygger upp trygghet, förtroende och bryggor mellan människor i ett välfärdssamhälle. Och det är inte fel att det är tydligt var man står värderingsmässigt själv, även om man självklart inte ska pådyvla människor sina egna uppfattningar eller idéer.

Det blir svårare att jobba så här med en borgerlig alliansregering, i synnerhet om Sverigedemokraterna får ett större inflytande. Då ökar istället risken för utpekande av syndabockar.  Det ser vi i Frankrike och hetsen mot romer, för att inte tala om den allt mer utbredda islamofobin i USA och på andra håll i världen.

Vad jag ville säga med den här bloggen är att valet inte slutpunkten i kampen om opinionen. Den kampen fortsätter!

Söderköping, den 15 september

Björn Grip (v)

Kopiera länk