Göran Greider skriver i Aftonbladet, 4 juli, att sossarna har förstenats, men att vänsterpartiet inte är förankrat i verkligheten.

Det är skälet till att han inte (ännu) är vänsterpartist.

Hans debattinlägg är intressant. Han menar att det finns en stor grupp väljare som känner sig hemlösa i en socialdemokrati som glider allt längre in mot mitten, samtidigt som man tvekar att byta till ett parti vars värderingar egentligen ligger närmre. Framför allt gäller det försvaret avvård, skola och omsorg, fri från vinstintressen. Här har vänsterpartiets politik starkt stöd i opinionen.

Många människor, 80 procent enligt en nyligen genomförd SIFO-undersökning, tycker det är fel att ”omsorgen om mormor” ska vara beroende av profithungriga kapitalister.

Men vänsterpartiet är ingen social rörelse, och har sällan inflytande lokalt i kommunpolitiken skriver Greider. Jag är beredd att ge honom rätt i viss utsträckning. Tyvärr har vänsterpartiet av tradition också varit fokuserat på rikspolitiken och vad som händer i regering och riksdag.

Det jag hoppas på är att vänsterpartiets ledning i större utsträckning uppmärksammar vad som händer i kommunerna. Det är där välfärdspolitiken förverkligas. Det är där som det gäller att få genomslag för våra idéer. Sällan innebär det möjlighet att få igenom hela det ideologiska paketet. Oftast handlar det om att kunna göra det möjliga och kunna göra rimliga kompromisser.

Trots allt finns det duktiga och erfarna kommunpolitiker i vänstern som har makt och förmåga att påverka människors villkor, och som också får genomslag i den lokala opinionen. Och då tänker jag inte enbart på Stig Henricson i Fagersta. Kerstin Hildebrand i Norrköping, Ola Olin i Malung och Carin Högstedt i Växjö är några andra personer som skulle kunna lyftas fram.

Malmö, den 5 juli 2012

Björn Grip (v)

–          Tänk att man ska behöva lägga ut kommunala skattepengar för sånt som mormor och farmor med glädje gör gratis.

Det var dagens eko från tidigare århundraden vid sammanträdet med Barn- och utbildningsnämnden (BUN) idag, framfört av en centerpartist.  Det är ett erbarmligt yttrande!

Trots allt lyckades nämnden till slut samla sig till ett beslut, som innebär att det fr o m augusti kommer att anordnas barnomsorg på obekväm arbetstid, dock i första hand individuella lösningar, och efter ansökan och prövning av behoven. Hela ärendet andas den vånda som uppenbarligen den styrande borgerliga fyrklövern har känt, och som också kom till uttryck under sammanträdet. En halvtimmas ajournering krävdes för att man skulle våga ta beslutet.

–          Nu får vi säkert f-n för detta av Berge och Östlund, sa en av moderaterna efteråt.

Magnus Berge (c) är KS-ordförande och Ingalill Östlund (fp) är ledande folkpartist. Jag ska ärligt säga att jag blev överraskad av detta skvaller. Det som antyddes var faktiskt, att borgerligheten i KS inte vill att det ska tas beslut, åtminstone inte i BUN. Jag har annars betraktat dessa bägge partiföreträdare som de vettigaste personerna i den styrande borgerliga fyrklövern.

Det är inte utan att jag är besviken också. Jag trodde att Magnus Berge var representant för en modern center som inser värdet av att underlätta för människor, och jag trodde faktiskt att folkpartiet när det gäller barnomsorg för alla barn var att lita på. Icke så, alltså!

Nåväl, det innebär att oppositionen – vänsterpartiet, miljöpartiet och sossarna – får en tydlig valfråga gratis.  Åtminstone blir det tillfälle under en tid att kritisera schabblet och käbblet som blockerar en vettig lösning för alla de föräldrar som jobbar på obekväm arbetstid och som inte alltid kan lita på mormor eller farmor.

Söderköping, den 13 juni 2012

Björn Grip (v)

Ledamot i BUN

Häromdagen råkade jag få höra hur en resenär bad om tidtabell till Östgötatrafiken;

–         Det finns inga tidtabeller längre i pappersform, svarade kvinnan bakom informationsdisken, på ”Stinsen” i Söderköping.

–         Men hur ska jag göra, som inte har dator och inte heller tänker skaffa mig, frågade den lite äldre kunden.

Frågan blev hängande i luften, men den akuta situationen löste sig eftersom kvinnan i informationsdisken var serviceinriktad och drog ut en kopia på den digitala information som kunden behövde.

Det är ett bekymmer att allt fler myndigheter, banker och institutioner inte längre tillhandahåller alternativ till datoriserad information. En stor minoritet – inte enbart äldre – har svårt att då få tag i relevanta fakta, och livet försvåras.

Jag vill därför ställa några frågor till Östgötatrafikens styrelse och dess VD, Paul Håkansson;

–         Stämmer det att tidtabeller i pappersform inte längre kommer att finnas att köpa till rimligt pris?

–         Hur säkerställer ni som är ansvariga i så fall att trafikinformationen är serviceinriktad och rimligt tillgänglig för alla, oavsett datorinnehav/-kompetens?

Sämre information till det icke obetydliga antal människor som inte har möjlighet till digitaliserad information, blir ett angrepp på de som förmodligen är mest betjänta av att kunna åka kollektivt.

Visst är det meningen att informationen om kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för alla. Östgötatrafikens styrelse arbetar väl ändå för att fler vill och kan åka kollektivt och inte tvärtom, eller hur?

Med vänliga hälsningar,

Björn Grip

Geria Care jobbar just nu hårt för att få listat patienter hos sina blivande läkare. Jag vet inte hur framgångsrikt det är, däremot är jag orolig för att primärvården i Söderköping kommer att bli sämre. Varför? Konkurrens leder väl till att alla skärper sig, får jag höra. Nåja, även om det skulle ligga någon sanning i detta finns det andra förhållanden som kommer att försämras.

Vi kan redan konstatera att läkare på den landstingsdrivna vårdcentralen säger upp sig och ersätts i bästa fall med hyrläkare. Det får följande konsekvenser för de patienter som ändå vill vara kvar på den landstingsdrivna vårdcentralen:

– Vården kommer att bli dyrare för landstinget och skattebetalarna, eftersom hyrläkarna kostar betydligt mer än de läkare som har fasta tjänster. Påslaget är försiktigt räknat 30%, och då pratar vi om läkarlöner som ligger runt 60 000 kr per månad.

– Att få träffa samma läkare är viktigt, inte minst för äldre patienter. Med hyrläkare är detta inte möjligt, alltså blir kontinuiteten sämre och sannolikt också diagnoserna.

– Om antalet fasta läkare blir färre belastas dessa hårdare. De hyrläkare som gör tillfälliga insatser kan aldrig vara med och bygga upp ett gemensamt ansvar – inte minst för gamla människor, där också kontakten med kommunens äldrevård är helt central.

– Arbetet med att förebyggande hälsovård, samarbetet med skolhälsovård och familjecentral blir också en sak som blir eftersatt, eftersom färre läkare finns som kan dela på detta ansvar.

Kan då inte den nya privata vårdcentralen gå in och göra insatser här? Förmodligen, men det finns inga garantier för detta. Det avgörs av vilken policy som de nya ägarna väljer och vilken intresseinriktning som de blivande läkarna har. Dessutom ska avtal skrivas och överenskommelser om ersättningar göras.

Den övergripande kritiken mot etableringen av en ny vårdcentral är dock att det kommer att bli dyrare för skattebetalarna. Den nuvarande vårdcentralen kommer inte att veta om det är möjligt att ha kvar nuvarande personalstyrka. Risken finns att det blir en tid med överetablering och dyra konkurrensförhållanden med hyrläkare, som sedan ersätts med neddragningar när vårdcentralen inte längre klarar sin ekonomi. Samtidigt har vi ingen aning om vilken uthållighet som ägarna till Geria Care har och hur länge de är intresserade av att driva sin verksamhet. De läkare som hittills rekryterats är 66 respektive 58 år. Det är ingen långsiktig rekrytering, även om det är erkänt erfarna och duktiga personer. Om man ändå skulle lyckas finns risken att den landstingsdrivna vårdcentralen får dra ner sin verksamhet och till och med avvecklas. Därmed är Söderköpingsborna utlämnade till en privat ägares godtycke.

Björn Grip (v)

Häromsistens när jag gjorde ett besök på vårdcentralen konstaterade jag att två av läkarna är på väg bort. Marcel, som är min ”husläkare”, fanns inte längre tillgänglig. Jag förstod senare att han redan har slutat. Isabel, som jag fick träffa istället och som jag träffat tidigare för två år sedan, berättade att hon också sagt upp sig för att börja jobba på Kneippen i Norrköping.

Jag blev förvånad, eftersom hon tidigare sagt att hon hoppades få fast jobb på vårdcentralen och det borde finnas goda chanser, eftersom flera av de seniora läkarna är på väg in i pensionsåldern.

Jag har sedan fått höra, att vårdcentralen inte tänker nyrekrytera. Spekulationen blir ju att man från landstingets vårdcentral anpassar sig till situationen med Geria Cares etablering. Frågan är om det är på eget initiativ, av rädsla för att hamna i en ekonomiskt besvärlig situation, om patientunderlaget skulle svikta? Eller är det till och med så, att det kommer direktiv från högre ort att man ska anpassa sig för att ge möjlighet för ytterligare en aktör – Geria Care.

Oavsett vilket är det beklämmande. Söderköpingsborna får sämre tillgänglighet och kontinuitet i sin vård på landstingets vårdcentral. Konsekvensen lär bli missnöje. Och den privata vårdcentralen kan stiga in på arenan som hjältar som räddar vårdsituationen.

Så kan det gå till för att skapa missnöje med offentlig vård och därmed grogrund för privata etableringar. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Söderköping, den 8 maj 2012

Björn Grip (v)

Barn- och utbildningsnämnden tog ett ”icke- beslut” om barnomsorg på obekväm arbetstid igår, den 28 mars. Bedrövligt att det ska vara så svårt att komma vidare. Borgarna är villrådiga och förvaltningen vågar inte göra något förrän det kommer klara direktiv och tydliga anvisningar om var pengarna ska tas.

Förslaget till beslut var absurt med alla sina förbehåll:

Nämnden föreslås besluta att ge i uppdrag till förvaltningen att vid anmält behov undersöka möjligheten att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid och om möjligt erbjuda plats.

Min första tanke som också ledde till att jag hov upp min röst och föreslog att förvaltningen ska ges i uppdrag att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid från och med den 1 augusti 2012. Tyvärr fullföljde jag inte genom ett formellt yrkande. Förvaltningschefen ”hotade” med att om vi inte får pengar så får det konsekvenser för andra barnomsorgsverksamheter. Jag skulle inte ha gett mig, tvärtom hade det kunnat lett till en riktigt intressant situation om det skulle ha gått igenom, vilket i och för sig inte var realistiskt. Men tänk om! Då hade vi tvingats diskutera var vi skulle ta pengarna. Inte så svårt för mig och inte heller för sossarna. Det hade blivit ett avskaffande av vårdnadsbidraget. Nu blev det inget förslag, än mindre en majoritet för min principiella hållning. Jag accepterade ett förslag som Mattias Ravander (s) presenterade som innehöll två att-satser:

Nämnden föreslås besluta,

– Att ge i uppdrag till förvaltningen att vid anmält behov undersöka möjligheten att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid och erbjuda plats

– Att uppdra till förvaltningen att skyndsamt komma med förslag till en permanent lösning på behovet att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid.

Beslutet blev också ett enigt förslag i enlighet med sossarnas förslag. Men jag tror inte frågan kom närmre en lösning. Borgaralliansen bromsar och är förmodligen oense om hur viktig frågan är. Förvaltningen vill inte ta i frågan förrän det kommer tydliga riktlinjer och pengar från kommunstyrelse och fullmäktige. Under tiden får Olga och andra ensamstående föräldrar fortsätta att vänta på att självklart kunna kombinera jobb och barnomsorg. Inte för att det hade betytt något i sak om jag vidhållit mitt yrkande, men det hade åtminstone varit en utgångspunkt för att driva på i frågan och skapa mer debatt. Vi får se om det kan bli en kritisk insändare i stället.

Söderköping, den 29 mars 2012

Björn Grip