I Dagens Arenas ledare, idag 8 januari, redovisas att regeringens sänkning av restaurangmomsen inte gav 5000 nya jobb.

Detta tvärtemot vad som redovisats av alla större media, inklusive Sveriges Television och Sveriges Radio. Siffran 5000 är hämtad från ett pressmeddelande från branschorganisationen Visita. Organisationen gör ett stort nummer av att momssänkningen i sig skapat nya jobb.

På en direkt fråga från Dagens Arena visar det sig emellertid att ökningen av antalet anställda i restaurangbranschen var lika stor mellan 2010 och 2011, innan momssänkningen, som mellan 2011 och 2012 efter momssänkningen.

Samtidigt som momssänkningen har dessutom många andra faktorer verkat för en ökning av branschens verksamhet:

– ett ökat antal utskänkningstillstånd, befolkningstillväxt, mer pengar till privat konsumtion och fler arbeten som subventioneras direkt av Arbetsförmedlingen. Det är alltså långt ifrån troligt att sysselsättningsökningen inom branschen beror på momssänkningen. Det är anmärkningsvärt att Rapport, Aktuellt och Ekot – okritiskt, och utan belägg – Ekoar ut branschens pressmeddelande.

Momssänkningen är ytterligare ett exempel på orättvis omfördelning. Det är den rikare delen av befolkningen som vill ha hjälp att renovera, hjälp att städa, hjälp att hämta och läsa läxor med barnen. Nästan en fjärdedel av restaurangbesöken görs av den rikaste tiondelen av befolkningen. Samma grupp står för drygt 60 procent av rutavdragen.

Det verkliga syftet med momssänkningar och avdrag är att sänka skatten. Privat konsumtion styrs inte av behov utan av efterfrågan, i motsats till den skattefinansierade offentliga verksamheten, som når hela befolkningen, ofta efter behov.

Det är få jobb som skapas, men en stor omfördelning av resurser som pågår. Det är de siffrorna och sambanden som nyhetsrapporteringen borde handla om, avslutar Mikael Feldbaum sin ledare i Dagens Arena.

Det är bara att hålla med, tacka för en bra ledare och försöka sprida den så långt möjligt!

Söderköping, den 8 januari 2013

Björn

Det blev en stundtals förvirrad diskussion om hur budgeten för Barn- och utbildningsverksamheten ska bli nästa år.

Oppositionen avstod – med skilda motiveringar – från att ta ställning. Sossarna ansåg att den långsiktiga finansieringen inte har klarats ut och skrev en lång protokollsanteckning för att motivera sin hållning. Från vänsterhåll ansåg vi att konsekvenserna var otydligt beskrivna och avstod därför också från att delta i beslutet. Vi motiverade liksom (s) detta i en protokollsanteckning.

Vänsterpartiet fick dock igenom att BUNs arbetsutskott ska utreda och om nödvändigt påpeka för kommunstyrelsen att pengarna är otillräckliga på Nyströmska när det gäller SFI, nu när det förväntas att fler flyktingar kommer till kommunen.

Annars var det svårt för vänsterpartiet att kritisera volymen på resurserna totalt till barn- och utbildningsnämnden. Pengarna till kommunens skolor är fortfarande väl tilltagna i jämförelse med de flesta andra jämförbara kommuner. Vi har ju hävdat – och har också nyligen genom ett tragiskt dödsfall fått belägg för – att främst socialnämnden har otillräckligt med resurser, till exempel när det gäller stöd till unga med missbruksproblem.

Det är dock tydligt att läget är besvärligt också för BUN:s verksamhetsområde, trots att först kommunstyrelsen beslöt om två miljoner i tillskott och sedan beslutade kommunfullmäktige om ytterligare tre miljoner. Trots detta krävs det ytterligare minst fem miljoner för att verksamheten ska kunna vara oförändrad.

Nämnden beslöt vid sitt förra sammanträde att barn i behov av särskilt stöd samt förskolan ”om möjligt ska undantas nedragningar”. Framför allt blir det i stället Nyströmska skolan som får dra ner på sin verksamhet. Det finns inte så mycket att säga om den prioriteringen. Nedskärningarna på Nyströmska är rimliga där två program försvinner (handels- och teknikprogrammen), bortsett från att SFI-undervisningen riskerar att få allvarliga problem.  Den moderate ordföranden, Stefan
Pettersson, var omedveten om att utökade resurser behövs för att möta behoven när det gäller att klara en ökad  SFI-undervisning, men förvaltningschefen verifierade att så är fallet. Verksamheten bedrivs redan idag i stora och svårhanterliga grupper. Med ett ökat åtagande lär det bli kaos.  Situationen kan då komma att utnyttjas av främlingsfientliga krafter. Jag hade inte haft en aning detta om jag inte fått kontakt med skolans t f rektor, vilket var nödvändigt för att jag skulle ha underlag för att kunna agera.

Hur konsekvenserna av budgetförslaget blir i de andra skolformerna var otydligt. Visserligen kunde förvaltningschefen, P A Sterner,  visa att förskolorna får mer pengar för att möta en glädjande utveckling med fler barn. Sankt Anna får utökade resurser per barn och klarar sig ytterligare något år från nedläggning, däremot får Mogata ta konsekvenserna i form av lägre personaltäthet. Även andra grundskolor får räkna med att klasstorleken blir något större.

I sak har jag inget att invända mot de skisser till prioriteringar som förvaltningen föreslog, men jag hade velat se en tydligare konsekvensbeskrivning när det gäller klasstorlek, eventuella uppsägningar, uppskjutna investeringar med mera. Därför kunde jag inte stödja det föreliggande förslaget. Den borgerliga alliansen får ta ansvaret själva.

Björn Grip (v)
ledamot i BUN,
Söderköping

Minst tio personer i behov av stödboende har inte denna möjlighet idag i vår kommun. Enligt tjänstemän inom individ och familjeomsorgen ökar svårigheterna att få stödlägenheter för denna grupp. Den politiska ledningen i Söderköping tonade dock ner problemen. Brev till hyresvärdarna och en inbjudan till ”dialog” kring situationen var allt man hade att erbjuda.

Fullmäktigemötet i går kväll, onsdagen 17/10, blev en tämligen långsam företeelse. Mest beroende på två inledande föredragningar, först om pensioner, en människa från KPA behandlade oss som skolbarn i en timma; sen om LOV – lagen om valfrihet, där Tommy Hult föredrog, nä, snarare pläderade för ett införande. Marja och jag ställde frågor, men åtminstone jag ådrog mig nog visst missnöje eftersom mina inlägg tenderade att bli debattinlägg.

Vi i vänstern hade lämnat in flera interpellationer och motioner. Marja och jag fick därför möjlighet att presentera dessa, och var flitigt i elden. Den i mitt tycke viktigaste debatten blev dock kring bristen på bostäder och därmed risk för att de som har svårast på bostadsmarknaden blir utan hyreskontrakt. Såväl Gerd Aronsson (s) som vi från vänsterpartiet hade interpellerat. Det finns ett behov på 10-15 ytterligare lägenheter med så kallade sociala kontrakt. Behovet har accentuerats efter det att kommunen sålt ”Vimman” nere vid Storån till byggmästaren Eddy Demir, han ni vet som bygger (mar)drömmar. Epitetet fick han med anledning av íngreppen på tomten ”Blomsterängen” i Sankt Anna, där grova ingrepp på den känsliga strandtomten föranledde byggnadsnämnden att ingripa.

Kommunledningen har skrivit brev till hyresvärdarna och tänker också bjuda in till en dialog kring problemen med svårigheterna att lösa de bostadslösas situation. Inga-Lill Östlund (fp), ordförande i socialnämnden, ville dock tona ner omfattningen på problemen. Magnus Berge (c), kommunstyrelsens ordförande, hänvisade till EU-lagstiftning som skäl till att inte låta Ramunderstaden få en mer aktiv roll. Vänsterpartiet hade nämligen föreslagit att Ramunderstaden skulle erbjudas tomtmark på rimliga villkor för att kunna bygga bort bristen. Argumentet att detta är rimligt med tanke på att kommunens bostadsbolag har ett särskilt socialt ansvar gjorde tyvärr inte intryck.

Den andra viktiga delen av diskussionen gällde möjligheten för unga människor att erhålla kontrakt när man inte har ett fast jobb. Vårt förslag i detta avseende var att ge kommunalt stöd genom att pröva möjligheten att erbjuda borgen till de ungdomar som det gäller. Vi fick oväntat stöd för denna tanke av Torbjörn Lord, numera politisk vilde och fastighetsägare. Även Inga-Lill medgav att det krävs nya och okonventionella grepp för lösa problemen för den här gruppen som behöver få kontrakt på en egen lägenhet.

Klockan kvart i tio på kvällen kunde ordföranden klubba av mötet. Jag är rädd för att Marja och fram-för allt undertecknad fick skuld för att det tog en timma extra att genomföra fullmäktige. Men egentligen var det ju två långrandiga informationer som tog den mesta tiden allra först. En fullständigt orimlig ordning, tycker jag.

Söderköping, den 18 oktober 2012

Björn Grip

Folkbladets ledarskribent Widar ägnade en hel ledarkommentar åt oss båda vänsterpartiersättare – Marja Bergström och undertecknad – som fick tjänstgöra på Söderköpings fullmäktige häromveckan. För mitt vidkommande handlade det om att presentera en motion från vårt parti som mynnar ut i att Söderköping bör undersöka förutsättningarna att gå med i Citta slow-rörelsen. Detta är en ”rörelse” som kommer från kommuner i norra Italien och är en reaktion på att allting är inriktat på tillväxt, hets, slit och släng.

Widar tycker att Söderköping är långsamt som det är idag, och skulle må bra av att få sig en ”spark i baken” – nå han uttrycker sig inte riktigt så. Visst finns det beslut som kunde tas snabbare, men nu handlar inte

”Citta slow” primärt om beslutsfattande i kommunala organ. Nä, det handlar om att medvetet utveckla förutsättningar för en annan mera hållbar livsstil. Jag vet nu inte om det är något som kan revolutionera tillvaron i en enstaka kommun. Risken finns att Söderköping skulle anpassas till de välbeställda, som har tid och råd att slå av på takten i den omkringliggande världen, utan att bekymra sig om alla vanliga dödliga som sliter för att få tillvaron att gå runt. Men det finns en positiv grundtanke i idén om citta slow, som handlar om hållbar utveckling och inte fortsätta rovdriften på människa och miljö.

Vi får väl se vad som händer med motionen. Som allting här i världen, beror det på vilka människor som tänker kring denna fråga. För oss i vänsterpartiet var det ett sätt att få fullmäktige att reflektera över varthän en ogenomtänkt livsstil leder, där köptemplen tillåts styra tillvaron. Detta till gagn för profiten, men oftast till förfång för allmännyttan och gemene man.

Tilläggas kan dock, att Magnus Berge, kommunstyrelseordföranden, vinkade in mig efteråt för att berätta att han är positiv till intentionerna i motionen. Det har sina randiga skäl och rutiga orsaker – centerstyrda Falköping är den enda kommun i Sverige som hittills har blivit medlemmar i

Cittaslow!

Nå, låt oss se om alliansen i sin helhet kan ställa sig bakom. Jag tvivlar! Det gör emellertid inte svaret på motionen mindre intressant.

Söderköping, den 10 september 2012

Björn Grip

Euforin i alla läger efter regeringens tillkännagivande om att Ostlänken blir av har varit omåttlig. Det som tyvärr inte noterats är att det inte längre handlar om höghastighetståg. Snarare är det en uppgradering genom att göra ett spår till för förbättrade versioner av X 2000-tåg.

Det är därför välgörande att läsa Martin Klepkes ledarstick i senaste numret av LO – Todningen, förlåt Arbetet 1 nr 26, 31 aug -12. Rubriken är Varför ska Sverige bygga långsamma järnvägar? ”Det är svårt att förstå eftersom merkostnaden blivit förhållandevis låg jämfört med den vinst snabbspår innebär för både företag och enskilda”, svarar han själv i en reflektion.  Man kan bara hålla med. Riksen är tyvärr stor att Sveriges transportsystem, där höghastighetståg i detta avlånga land borde vara en självklar effektivitetsvinst, riskerar att bli omsprunget och inte kunna ta upp kampen med flyg när det gäller persontransporet och lastbilstrafiken när det gäller gods   

Söderköping, den 31 Augusti 2012 

Björn Grip  (V)

I veckan som gick har den moderate fullmäktigeordföranden Per Stillnert avgått med omedelbar verkan, med hänvisning till interna motsättningar i partiet. Det är ungefär ett år sedan Torbjörn Lord, också fullmäktigeordförande och moderat lämnade sina uppdrag, med ungefär samma motivering. För två och ett halvt år sedan – inför valet – gjorde moderaterna sig av med sin då starke man, Anders Senestad, genom att förvägra honom plats på den moderata valsedeln.

Det verkar som en travestering på ett Hamletcitat skulle passa:

–       There is something rotten among the conservatives in the town of Söderköping.

Det verkar vara besvärligt att vara moderat och fullmäktigeordförande, vad nu det beror på? Vem ska nu sätta sig i katapultstolen?

Söderköping, den 18 augusti 2012

Björn Grip