Det verkar som om Sverigedemokraterna inte kommer att finnas representerade i Söderköpings kommunfullmäktige. De tre som fanns på listan har alla hoppat av. Nu är frågan om de som blivit nominerade av enskilda personer vill ställa upp. Om så inte blir fallet kommer tre stolar att stå tomma. Och det i fullmäktige obefintliga partiet håvar in partistöd. Det är inte bra. Hoppas att väljarna uppmärksammar detta.

Sen är det inte utan att man tycker lite synd om de grabbar som gått på SD:s förenklade analys – att invandringen och inte Reinfeldt/Borgs skattesänkningar som är orsaken till urholkad välfärd – och valt att kandidera till fullmäktige. När det kommer till kritan krävs det både ett visst mod och en förmåga att argumentera för sin sak. Det är inte alldeles lätt. Förutom ovana att uppträda offentligt så är Sverigedemokraternas politik inte alldeles lätt att försvara. I synnerhet inte när alla andra partier argumenterar emot. Det fick Arne Skoog, SD-ledamot förra mandatperioden, erfara när han någon gång gick upp i talarstolen. Och det handlar om flera frågor i kommunalpolitiken. De kommunala kostnaderna för invandringen är mycket begränsade, i synnerhet här i Söderköping.

När man ser hur väl de ensamkommande ungdomar som kommit hit blir acklimatiserade så kan man konstatera att de snabbt kommer att bli plusposter i stället för kostnader i kommunen. En honnör till Anna Doll och hennes arbetskamrater! Men också till Nyströmska skolan och de föreningar som öppnar upp för våra nya medborgare.

Det som är trist med Sverigedemokraternas politik är bristen på solidaritet och medkänsla. Argumentet att man ska hjälpa på plats är genomskinligt. I synnerhet när man tittar på den biståndsbudget som Sverigedemokraterna lägger fram. Den innebär drastiska nedskärningar. Pengarna saknas alltså till det man säger sig vilja göra.

Jag skulle vilja träffa Billy och Thomas med flera, för att resonera om begrepp som solidaritet och jämlikhet. Jag inbillar mig – och hoppas – att det går att komma framåt i en diskussion. Åtminstone vill jag se er i ögonen när vi pratar om det verkligen kan vara rätt att hindra de flyktingar som flyr från vidriga förhållanden över Medelhavet för att kunna starta ett nytt liv i Europa. Flyktingar som nu drunknar i tusental i detta innanhav som bundit samman Afrika och Europa i tusentals år.

Så blir det ändå allt tydligare att kommunalpolitiken i Söderköping inte kommer undan de väldiga migrationsrörelser vi ser i världen idag, orsakade av krig och förföljelser. Ska vi stå upp för internationell solidaritet eller blunda? Vad säger du, Billy?

// Björn Grip

Bild från Trelleborgs allehanda

VEM  tar  VEM………………………………………………………………………..  ? ? ?

Det verkar som s+m gör ett reellt försök att bilda en majoritet i Söderköping. Det får en och annan att höja på ögonbrynen, bland annat NT:s ledarskribent, Hans Stigsson Michailov. Han rynkar på näsan, och markerar mycket tydligt att han är emot en sådan uppgörelse. Det skedde senast i hans personliga blogg häromdagen. De kommentarer som finns till hans inlägg tycks komma från moderatympatisörer som dock är positiva till en s+m-uppgörelse. Nu är förvisso inte fyra kommentarer en särskilt tillförlitlig opinionsyttring för var partiföreningen hamnar när man ska ha sitt medlemsmöte. Det är där en uppgörelse slutgiltigt ska konfirmeras. Det var där på ett sådant partimöte som dåvarande gruppledaren Torbjörn Lord fick en kalldusch och tvingades avgå när han presenterade en koalitionsppgörelse för fyra år sedan.

Torbjörns uppgörelse innebar ändå betydligt större makt och inflytande till moderaterna än vad Yvonne Persson och hennes förhandlarkollega kommer att kunna visa upp den här gången. Torbjörn hade förhandlat till sig ordförandeposten i kommunstyrelsen. Så blir inte fallet den här gången, den posten är vikt för Mattias Ravander och socialdemokraterna. Moderaterna får nöja sig med en andraplansroll.

Å andra sidan är det ingen hemlighet att c+m inte har varit en gångbar formel under de åtta år som den borgerliga alliansen suttit vid rodret. Under mandatperioden + 1 år har också moderaterna förbrukat sex gruppledare, det vill säga mer än en per år. Flera har också lämnat viktiga roller i kommunpolitiken, och i vrede och besvikelse också lämnat in sin partibok. Det tyder på att moderaterna har interna bekymmer. Jag vill inte visa skadeglädje över detta. För Söderköping är det viktigt att partierna  fungerar och kan stå upp för de uppgörelser som sluts. Om så inte blir fallet lär det bli svårt att få det vardagliga politiska beslutsfattandet att fungera.

Och jag tvivlar på att moderaterna orkar hålla ihop om ett såpass stort steg som att samarbeta med sin klassiska huvudmotståndare.

Detta bör socialdemokrater och eventuellt andra partier som funderar på att göra upp med moderaterna tänka på innan man fullföljer och sluter en uppgörelse!

Valet är över. Nu förhandlas det. Olika konstellationer prövas. Här i Söderköping har socialdemokraterna fått förtroendet att hålla i taktpinnen. Risken är stor att maktens lockelse gör att vallöften kompromissas bort. Hittills har socialdemokraterna gjort sonderingar med alla borgerliga partier och miljöpartiet. Vänsterpartiet har överhuvudtaget inte fått någon påringning. Mattias Ravander, socialdemokraternas ledande företrädare, lär ha sagt till massmedia att vänsterpartiet inte tillfrågats eftersom vi inte skulle kunna tänka oss en uppgörelse med något borgerligt parti.

Det är förvisso sant att vänsterpartiet hade sett en s+v+mp-majoritet som den bästa lösningen, lokalt såväl som nationellt. Men såvitt jag vet har inte vänsterpartiet här i Sörping kategoriskt avvisat medverkan i lokala uppgörelser som innefattar även något borgerigt parti. I en situation där Sverigedemokraterna – oavsett med vilken närvaro – kan få en vågmästarroll, är det inte orimligt att pröva lösningar över blockgränserna. Men att utesluta vänsterpartiet utan sonderingar är olyckligt och begränsande av det egna handlingsutrymmet. Dessutom är det knappast i linje med den socialdemokratiska väljaropinionen, särskilt inte bland LO-väljarna, där majoriteten vill se ett samarbete där vänsterpartiet ingår. Åtminstone om man får tro den fackföreningsägda veckotidningen Arbetet (nr 29, 19 september 2014).

Nåja, det är upp till socialdemokraternas ledning att försöka få ihop en fungerande majoritet i Söderköping. Men vi är uppriktigt förvånade över att inte ens finnas med i de preliminära sonderingarna. Vänsterpartiet kommer att fortsätta med en kritisk men konstruktiv politik i de forum där vi blir representerade.

Valet är klart, väljarna har sagt sitt. Framgångar för socialdemokraterna och sverigedemokraterna, ökning med två platser vardera i fullmäktige. Socialdemokraterna blir tydligt största parti med 13 företrädare i fullmäktige och räknar med att få uppdraget att få ihop en majoritet trots att man inte har mer än en tredjedel av platserna i fullmäktige.

Sverigedemokraterna får tre platser, men har bara två namn på sin valsedel. Dessutom har den person som står först, meddelat att han hoppar av. Tomma platser således. En redan svår situation för att skapa en fungerande majoritet blir ännu svårare.

De borgerliga partierna, som har 19 platser, skulle kunna fortsätta om de vore sams inbördes. Så är emellertid inte fallet. Centern och moderaterna är i luven på varandra. Så det alternativet är inte troligt.

Socialdemokraterna har pekat ut centern som sin huvudmotståndare. Så vilka koalitioner är möjliga? Som jag kan se det finns det tre möjligheter;

– S+M, ger 23 (ev 22) mandat. Moderaterna kan förlora en plats till miljöpartiet i den slutliga sammanräkningen. Det lär skilja två röster. De två forna huvudmotståndarna riskerar emellertid kraftig intern opposition. Det är alltså ett stort vågspel med risk för svekdebatt.

– S+Fp+Kd, ger 17 mandat. Det räcker inte för en tydlig majoritet. Det krävs ytterligare fyra mandat. V+Mp har dessa mandat. Det är emellertid tveksamt om en sådan bred koalition är politiskt möjlig. Det finns stora skillnader till exempel inom det sociala området, bland annat när det gäller synen på att låta vinstdrivna företag etablera sig inom hemtjänsten.

– S+V+Mp, ger också 17 (ev 18) mandat. Det räcker heller inte fullt ut. Men med en splittrad opposition och frånvarande sverigedemokrat(er) skulle det vara möjligt att regera ändå. I nämnder och styrelse blir det 5-5, respektive 6-6 förutsatt frånvarande sverigedemokrat, och en röd-grön ordförande som fäller avgörandet vid voteringar.

Det sistnämnda vore bäst för socialdemokraterna — om man har tänkt uppfylla sina vallöften. Framför allt tror jag det vore bra för Söderköpings utveckling till en modern välfärdskommun om det röd-gröna alternativet blir verklighet.