En veckas bortavistelse trodde man inte skulle innebära så mycket när det gäller att följa politiken i Söderköping. Ack vad man bedrog sig. En ytterligare förskjutning av start för nya E22-dragningen förbi Sörping och andra vanliga frågor i politikens Söderköping förbleknar som samtalsämne i jämförelse med beskedet att Mattias Geving, tidigare Ravander, tänker lämna politiken vid nästa årsskifte. Nåja, han stannar kvar som fullmäktigeledamot, så möjligheten att få debattera aktuella politiska frågor på fullmäktigesammanträdena finns ju kvar.

Avhoppet var överraskande, men ju mer jag tänker på detta, desto mer tror jag att det är ett klokt personligt beslut som Mattias tar. Oavslutade akademiska studier, tillsammans med politiska heltidsuppdrag, är inget bra utgångsläge på arbetsmarknaden. Detta gäller även om uppdraget som kommunstyrelseordförande i högsta grad är ett svårt och ansvarsfullt uppdrag. Som merit när man söker jobb är det knappast något som räknas på plussidan. Möjligheterna att göra come back i politikens hetluft finns ju också, det skulle till och med kunna betraktas som troligt. Mattias är ju inte mer än dryga 30 år. Därför ska man kanske inte heller försöka sig på att göra en slutvärdering av hans politiska gärning.

Ändå är det svårt att låta bli att kommentera hans hittillsvarande agerande. För oss i vänsterpartiet och för mig personligen har ju hans samarbete högerut varit en stor besvikelse. Vi byggde tillsammans upp ett bra kommunalpolitiskt program inför 2010 års val, men tyvärr nådde vi ingen majoritet för detta. Att som Mattias då gjorde, söka alternativ för att bryta en borgerlig hegemoni, var ju maktpolitiskt begripligt, men säkert förvirrande för många socialdemokrater.

Frågan är  vad det har inneburit för människors syn på politiken. En socialdemokrati som gör upp med sin historiska huvudmotståndare, vad innebär det för de valalternativ som människor ställs inför när det gäller att gå till valurnorna? Visserligen säger såväl Mattias som hans koalitionspartner, Yvonne Persson i moderaterna, att man kommer att gå till val igen på sina egna respektive politiska program, men nog är det viktigt att veta vem man vill regera tillsammans med och vad man är beredd att kompromissa bort bland sina egna frågor. Värderingar, identitet och politisk inriktning när det gäller de politiska alternativen har blivit allt otydligare genom detta koalitionsregerande. Det är en olycklig utveckling och ett ansvar som Mattias i stor utsträckning får ta på sig.

Björn Grip

SÖDERKÖPING Ibland blir blogginläggen täta. Mattias tänder till och det är bra, det höjer intresset och fler kanske därmed följer debatten. Han levererar också en nyhet, nämligen att det finns ett faktaunderlag och en utredning om behoven av särskilt boende, som han tycker att jag borde ha luskat reda på.

Nu vet jag inte om materialet är offentligt, det har tydligen inte färdigbehandlats och analyserats färdigt. Vid nästa sammanträde ska socialnämnden  ta ställning till behoven av särskilt boende, får vi nu veta. Mattias är emellertid inte särskilt meddelsam om hur faktaunderlaget ser ut. Vi får varken veta vad faktaunderlaget består av eller vilka lösningar som står till buds.

Det som ändå står klart är att det finns behov av 40 demensplatser. Om detta behov och att det bör tillgodoses genom en tillbyggnad i anslutning till Birkagården råder det också enighet om (bortsett om var och hur det ska byggas och i vilken utsträckning som Brunnsparken blir berörd).

Vi är också överens om att det krävs  alternativ till Stenbrinken i Sankt Anna. Däremot är vi oense beträffande hur bråttom detta är. Och om Stenbrinken ska anses utdömt så har det inte getts besked om var dessa patienter ska ta vägen. Mattias säger allmänt att man måste centralisera äldreboendet. I så fall behöver det emellertid bli fler särskilda boenden i stan än de planerade 40 demensplatserna. Är det i själva verket 80 platser som det planeras för, för att kompensera för nedlagda platser i Sankt Anna, och så småningom också i Östra Ryd?

Ja, jag vet. Jag bör enligt Mattias hålla käft och inte uttrycka nån mening förrän jag tagit del av den utredning som tydligen finns på socialförvaltningen. Men, Mattias, nog borde du kunna lyfta lite på förlåten. Det är inte bara jag utan allmänheten i Söderköpings kommun som är intresserade av att få ta del av hur många platser som det ska bli. Eller är det för känsligt?

Jo, jag vet att man också kan diskutera att en utbyggd hemtjänst för att möta behoven av äldrevård, som alternativ till en utbyggnad av särskilt boende. Många vill säkert bo kvar hemma så länge det överhuvud taget låter sig göras. Trots det, tror jag att vi får räkna med att det antal platser som nu finns i Stenbrinken och Aspgården och drygt det, kommer att behövas i framtiden. Den avgörande frågan är fortfarande om vi ska ha alla platser i stan eller om det kan vara en fördel att ha alternativ ute på landsbygden. Jag tror på det sistnämnda!

Till slut, Mattias, sluta upp med prat om populism. Folk är missnöjda med Sankt Anna paketet, med all rätt. Det är inte orimligt att landsbygden får oss som företrädare i fullmäktige åtminstone i det här ärendet, om man som vänsterpartiet tycker, att hela landet ska leva!

Det verkar som att regionstyrelsens majoritet inklusive moderaterna har bestämt sig. Vårdcentralen i Söderköping kommer med stor sannolikhet att avvecklas från och med den första april. Vilka möjligheter som de 7700 listade patienterna har att då få vård står skrivet i stjärnorna. Som påpekats från flera håll är den konsekvensanalys som till slut har genomförts, ytterst knapphändig när det gäller detta. En hänvisning till regelboken, som säger att alla vårdcentraler är skyldiga att ta emot de patienter som vill bli listade, är en skrivbordsprodukt som knappast håller i verkligheten. Den privata vårdcentralen, A&O (ansvar och omsorg) och dess ledning, har visserligen sagt att mellan 4-6-tusen ytterligare patienter ska man kunna ta emot. Det återstår ju att se, och det förutsätter att den privata vårdcentralen lyckas rekrytera ytterligare personal, främst läkare. En läkare har man lyckats rekrytera, från Valdemarsviks vårdcentral. Det innebär att Valdemarsvik åderlåtits, samtidigt som regionledningen uppenbarligen hoppas att en del patienter som idag finns på Söderköpings vårdcentral, men bor i Ringarum eller Gusum, väljer att lista om sig till Valdemarsvik. Ett realistiskt scenario är alltså att Valdemarsvik har färre doktorer men fler patienter om några månader. Vad det får för konsekvenser för arbetsmiljön på vårdcentralen i Valdemarsvik går bara att sia om. Men nog skulle jag vara orolig och agera, om jag satt i ansvarig ställning, även som kommunpolitiker, Erland Olausson.

Varför läggs då Söderköpings vårdcentral ned? Det handlar om ekonomi, skriver NT, i lördagens ledare, och citerar centerns Göran Gunnarsson: ”Vi har låtit medborgarna i andra delar av östra Östergötland betala länge nog även för Söderköpings primärvård…”

Men ursäkta Göran Gunnarsson, det är väl inte så konstigt att vårdcentralen går med förlust? När en ny vårdcentral etableras, och kraftfullt marknadsför sig så måste man räkna med att färre patienter listar sig på den närmaste vårdcentralen, d v s den offentligt drivna. Därmed minskar intäkterna med kort varsel, medan möjligheterna att anpassa kostnaderna tar betydligt längre tid. Med varsel och uppsägningstid får man räkna med nio månader! Och på vilken nivå ska man lägga sig? Det har inte varit självklart att antalet listade skulle sjunka från 14-tusen till 8-tusen. Alldeles oavsett är det i stort sett omöjligt att snabbt anpassa kostnaderna till sjunkande intäkter. Och att göra kostnadsnedskärningar med ”marginal” innebär med stor sannolikhet att såväl tillgänglighet för patienter försämras, som att arbetsmiljön för medarbetarna blir bristfällig.

Nog är det rimligt att det skulle finnas en ekonomisk buffert för att klara den här typen av radikala förändringar som en nyetablering inom primärvården i en kommun innebär. Självklart borde såväl närsjukvårdsdirektör som förtroendevalda kunna förutse den här utvecklingen, i synnerhet som nyetableringen av den privata vårdcentralen skedde i en situation då flera erfarna primärvårdsläkare nyligen lämnat den offentligt drivna vårdcentralen och gått i pension.

Nedläggningen av vårdcentralen i Söderköping innebär ett nederlag för idén om det fria vårdvalet. Men framförallt innebär det en försämrad primärvård för Söderköpings befolkning, med sämre tillgänglighet alternativt omständiga och dyra sjukresor för många sköra och multisjuka äldre människor.

// Björn Grip

Mattias Ravander och Sten Lennqvist, pensionerad läkare, skrev häromdagen (NT Debatt 18/1) en artikel om vårdcentralen och det förväntade beslutet att denna ska läggas ner. Rubriken och ingresstexten, som förmodligen är skrivet av tidningens debattredaktör, är rimliga och ett stöd för alla de som vill ha kvar vårdcentralen. Det som stör mig är den övermaga attityden gentemot alla de 4 300 personer som engagerat sig och skrivit på protestlistor. Artikeln inleds med meningen:

• Debatten runt nedläggningen av Söderköping vårdcentral har kommit att framstå som en debatt mellan olika politiska ideologier och mellan företrädare och motståndare till privata vårdentreprenörer.

Jag vet inte vilken debatt som Ravander syftar på. Det jag vet, och deltagit i, är en framgångsrik insamling av namn för kravet att behålla Söderköpings vårdcentral, samt opinionsmöten vid två tillfällen där kravet har varit att ge nuvarande vårdcentralschef en tidsfrist för att kunna vända den ekonomiska utvecklingen och trygga en fortsatt primärvård för alla medborgare i Söderköping. Initiativtagare till denna opinionsbildning är enskilda personer, visserligen partiaktiva inom socialdemokraterna och vänsterpartiet, men dessa har varit väldigt noga med att driva frågan utifrån ett medborgarperspektiv och inte ensidiga partiståndpunkter.

Att försöka framstå som personer som står ovanför partiideologier och opinionsbildning måste betraktas som elitism och folkförakt. Att en pensionerad doktor inte förstår hur allvarligt detta är, må så vara. Men att Mattias Ravander, som själv är politiker och borde förstå bättre, inte har respekt för en folkopinion byggd på samhällsvärderingar som vill slå vakt om människors trygghet, det är beklämmande.

Björn Grip

Vårdcentralen kan räddas, är rubriken i dagens tidning (14/1). Bakgrunden till den hoppfulla rubriken är att  Anders Eksmo, kristdemokraternas ledamot i regionstyrelsen nu säger att han kommer att gå emot förslaget om nedläggning som kommer på regionstyrelsens bord den 3/2. Det har ju för någon dag sedan blivit känt, att regionens politiska ledning återtagit initiativet och bestämt sig för att lyfta bort delegationen från närsjukvårdsdirektören Monika Hagman.

Sonnie Knutling (s), och Malin Östh (v) har också sagt offentligt att man kommer att rösta emot förslaget om nedläggning om man får chansen att rösta. Det finns dessutom signaler om att fler ledamöter än dessa tre från Söderköping, kommer att rösta emot förslaget om nedläggning.

Rimligen har ”vår vårdcentral” en allierad i Valdemarsvik. Vi vet  att om en nedläggning skulle genomföras här i Söderköping kommer det att leda till konsekvener för Valdemarsviks vårdcentral. Hittills har en läkare bytt till Geria, som ju måste satsa på att nyrekrytera för att klara en förväntad ökad listning, med tusentals patienter. Hittills är det dock ett fåtal som listat om sig. Fortfarande är det 7 700 patienter som är listade vid den offentliga vårdcentralen i Söderköping. Det kan dock förväntas att en del av dessa vänder sig till Valdemarsviks vårdcentral om det trots allt blir en nedläggning i Söderköping. Vårdcentralen i Valdemarsvik riskerar alltså att få fler patienter i en redan ansträngd situation samtidigt som man blir av med läkare. Jag tror dock att den politiska ledningen i Valdemarsvik är uppmärksammade på problemen.

Det viktiga nu är att fortsätta opinionsbildningen. Vi får hoppas att ”aktionsgruppen”, med Elisabeth Petersson och Marja Bergström i spetsen orkar att fortsätta driva frågan ända till ett förhoppningsvis framgångsrikt slut!

// Björn Grip