En veckas bortavistelse trodde man inte skulle innebära så mycket när det gäller att följa politiken i Söderköping. Ack vad man bedrog sig. En ytterligare förskjutning av start för nya E22-dragningen förbi Sörping och andra vanliga frågor i politikens Söderköping förbleknar som samtalsämne i jämförelse med beskedet att Mattias Geving, tidigare Ravander, tänker lämna politiken vid nästa årsskifte. Nåja, han stannar kvar som fullmäktigeledamot, så möjligheten att få debattera aktuella politiska frågor på fullmäktigesammanträdena finns ju kvar.

En veckas bortavistelse trodde man inte skulle innebära så mycket när det gäller att följa politiken i Söderköping. Ack vad man bedrog sig. En ytterligare förskjutning av start för nya E22-dragningen förbi Sörping och andra vanliga frågor i politikens Söderköping förbleknar som samtalsämne i jämförelse med beskedet att Mattias Geving, tidigare Ravander, tänker lämna politiken vid nästa årsskifte. Nåja, han stannar kvar som fullmäktigeledamot, så möjligheten att få debattera aktuella politiska frågor på fullmäktigesammanträdena finns ju kvar.

Avhoppet var överraskande, men ju mer jag tänker på detta, desto mer tror jag att det är ett klokt personligt beslut som Mattias tar. Oavslutade akademiska studier, tillsammans med politiska heltidsuppdrag, är inget bra utgångsläge på arbetsmarknaden. Detta gäller även om uppdraget som kommunstyrelseordförande i högsta grad är ett svårt och ansvarsfullt uppdrag. Som merit när man söker jobb är det knappast något som räknas på plussidan. Möjligheterna att göra come back i politikens hetluft finns ju också, det skulle till och med kunna betraktas som troligt. Mattias är ju inte mer än dryga 30 år. Därför ska man kanske inte heller försöka sig på att göra en slutvärdering av hans politiska gärning.

Ändå är det svårt att låta bli att kommentera hans hittillsvarande agerande. För oss i vänsterpartiet och för mig personligen har ju hans samarbete högerut varit en stor besvikelse. Vi byggde tillsammans upp ett bra kommunalpolitiskt program inför 2010 års val, men tyvärr nådde vi ingen majoritet för detta. Att som Mattias då gjorde, söka alternativ för att bryta en borgerlig hegemoni, var ju maktpolitiskt begripligt, men säkert förvirrande för många socialdemokrater.

Frågan är  vad det har inneburit för människors syn på politiken. En socialdemokrati som gör upp med sin historiska huvudmotståndare, vad innebär det för de valalternativ som människor ställs inför när det gäller att gå till valurnorna? Visserligen säger såväl Mattias som hans koalitionspartner, Yvonne Persson i moderaterna, att man kommer att gå till val igen på sina egna respektive politiska program, men nog är det viktigt att veta vem man vill regera tillsammans med och vad man är beredd att kompromissa bort bland sina egna frågor. Värderingar, identitet och politisk inriktning när det gäller de politiska alternativen har blivit allt otydligare genom detta koalitionsregerande. Det är en olycklig utveckling och ett ansvar som Mattias i stor utsträckning får ta på sig.

 

Björn Grip

Uppdaterades: 23 sep 2016