Skip to main content

Författare: soderkoping

Vad är fullmäktige till för ? Blogg från Björn Grip

                                                                                                                                                                                                                                                                                  Häromdagen damp fullmäktigehandlingarna in genom brevinkastet. Numera inleds det med några rader från fullmäktiges nya ordförande, Torbjörn Lord, (m).

Det är ju i och för sig trevligt med några personliga rader, men man kan ju fundera på vilken uppfattning Lord har om fullmäktige.Några exempel:

– Fullmäktige har ansvaret som ”högsta organ”…fullmäktige inom citationstecken! …att fatta slutliga beslut…i synnerlighet strategiska, ekonomiska och organisatoriska (frågor).

Vad menar Lord med detta? Jag misstänker att det han egentligen menar är att fullmäktige är ett transportkompani, d v s de reella besluten är redan fattade i de reella beslutsorganen, i synnerhet kommunstyrelsen eller ännu snävare maktkrets.

Så här fortsätter han:

– Vi har en god återkoppling med nämnderna, men från Presidiets sida har vi ambitionen att ytterligare försöka förstärka detta – utveckla kommunikationen…Till Fullmäktige den 22:e får vi med anledning av ovan besök av socialförvaltningen, Inga-Lill Östlund, ordförande i nämnden samt förvaltningschefen Carina Leijon. De kommer att informera lite om vad som är ”på gång”….Vi kan givetvis (min kursivering) inte, och avsikten heller inte, att utveckla några ”debatter”….Målsättningen är att förmedla information….

Jag blir bekymrad – långa informationer utan möjlighet till diskussion riskerar att bli mördande tråkigt.

I min vision om ett bra fullmäktige kan man inte enbart konfirmera (redan tagna) beslut. För mig är fullmäktige ett offentligt forum där meningsmotsättningarna bryts och där partier och ledamöter argumenterar för sin uppfattning. I bästa fall leder det till att viktiga frågor blir belysta utifrån olika värderingsmässiga utgångspunkter som gör att partiståndpunkter och motiv blir kända för allmänheten.

Fullmäktige borde också få en roll där ledamöterna får möjligheter att vara med när viktiga frågor börjar formuleras. Exempelvis en temadiskussion om gymnasieskolans framtid i Söderköping – styrkor och svagheter, hot och möjligheter. Eller ”För vem bygger vi? – Bostadspolitiken i Söderköping i ett tioårsperspektiv.”

Den typen av inriktningsdiskussioner skulle kunna mynna ut i inriktningsbeslut och uppdrag till kommunstyrelsen. Fördelarna med en sådan ordning är flera:

– Fullmäktige får initiativet

– Alternativen blir tydliga

– Alternativ blir synliga

Björn Grip (v)

Ersättare i fullmäktige

 

Hej!.. Vänsterpartiet i Söderköping har haft årsmöte……

Ni kanske redan har läst om vårt årsmöte i NT, men här kommer några rader för er som inte sett eller hört det.

Vänsterpartiet Söderköping genomförde sitt årsmöte 2011, söndagen den 27 februari, mötet var förlagt till Rådhuset i Söderköping, en av alla våra fina kulturbyggnader i Söderköping.  Årsmötet omvalde Bernt Schneider som ordförande, som vice ordförande nyvaldes Malin Östh. Malin är 38 år och arbetar inom ett psykiatrin. Hon tillhör de många nya personer som valt att bli medlemmar vänsterpartiet i samband med valet i höstas. Hon är också nyligen invald som ersättare i socialnämnden för vänsterpartiet.
Årsmötet leddes av riksdagsledamot Torbjörn Björlund, som också berättade om aktuella frågor centralt i partiet och i riksdagen.
 
Med vänlig hälsning,
Björn Grip / sekreterare
Vänsterpartiet Söderköping

Torbjörn – Vår röst i riksdagen – Månadsrapport / Februari 2011

(Ps. Läs gärna V.8 sista stycket, markerat och fetlagt. Ds.)

Åter en rapport från Riksdagsarbetet. Februari var ytterligare en kall vintermånad och mycket hände som kan vara värt att reflektera över.

Sist vi hördes så var jag på väg till (v) Norrköpings årsmöte. Ett årsmöte som avlöpte väldigt bra.

Vecka 6. Distriktsstyrelsemöte på måndagen. Vi genomförde det i Valdemarsvik, som gäster hos våra kamrater där. De fick presentera sin verksamhet. Det är ju en ”nygammal” partiförening som startat upp igen och har tagit plats i kommunpolitiken därnere på ett utomordentligt sätt. Upp till Stockholm på tisdagen för möten. Försvarsutskottet, Svensk-Palestinska Parlamentarikerföreningen, seminarium om mobbning på jobbet, arbetslagsmöte och Riksdagsgrupp. Som vanligt lite innebandy på kvällen.
Onsdagen började med ett frukostmöte om Försvaret och vindkraften. Som Ni kanske vet har försvaret ensidigt lagt fast gränser för hur nära de militära flygplatserna som det får finnas vindkraftverk. Gränsen är satt på 4 mil(!) åt varje håll. Ohållbart naturligtvis. Ett bra möte som säkert kommer att resultera i modifierade gränser framöver, det har redan reviderats lite av försvaret. Vid lunch träffade jag representanter för Irans demokratirörelse och efter det var det årsmöte i Riksdagens idrottsklubb där jag återigen blev invald i styrelsen. Efter voteringen hade jag faktiskt en rätt tom kväll som jag ägnade till en del skrivbordsarbete……
På torsdagen åkte jag tillsammans med övriga i Försvarsutskottet ut till Lovön utanför Stockholm. Där finns FRA… Studiebesök och information. Mycket som är hemligt där men det är en imponerande anläggning med avancerad utrustning för bl.a. signalspaning. Jag hann också med på eftermiddagen att träffa representanter för Föreningen mot radioaktiv krigföring. De arbetar hårt för att sprida kunskap om riskerna med det utarmade uran som används i vissa vapen, framför allt pansarbrytande sådana. På kvällen åkte jag till Uppsala för att träffa familjen där. Fredagen hemfärs till Norrköping för att på lördagen delta i distriktets första KoLa (Kommun och Landstings)-konferens på väldigt länge. Många frågor som togs upp men framför allt diskuterade vi den framtida kollektivtrafiken och regionfrågan. De flesta partiföreningarna i länet var representerade faktiskt, något som ger blodad tand för framtiden.  Jag hann också med att besöka min mor på söndagen, det blir egentligen alldeles för sällan…

Vecka 7. Jobb hemma på måndagen men också styrelsemöte i Norrköpings hamn och stuveri. Dessutom hann jag med att vara med på styrelsemöte i Smedby AIS, min fotbollförening, där jag sitter i styrelsen, senare på kvällen. Upp till Stockholm på tisdagen. Möte med FöU, styrelsen i Svenska-Palestinska föreningen, arbetslaget och Riksdagsgruppen. Ingen innebandy faktiskt då jag dels var lite förkyld, dels behövde jobba igen lite pappersarbete.
Onsdagen var en rätt lugn dag med tillfälle att gå igenom gamla papper och ärenden. Dessutom hann jag med att skriva förslag på verksamhetsplan till distriktet. Sådant arbete, med distriktsfrågor, gör jag gärna i de stunder jag kan även i Stockholm. Annars blir det ju en del av det jag ska göra ”på hemmaplan”. På kvällen var det sedan middag på Karlbergs slott där Försvarsministern bjudit hela Försvarsutskottet. Mer avslappnat än jag trodde, även om det här med slips aldrig är roligt…, och trevligt att prata liet me ravslappnat med utskottspersonalen t.ex. Försvarsminister Sten Tolgfors är också en hejare på krigshistoria (!), så det blev även informativt på det sättet…. På torsdag förmiddag åkte jag upp till RF:s kanslihus nära Stockholms stadion för att diskutera breddidrott med dem. De har haft ett ”Breddidrottsforum” som jag inte kunde deltaga i så det blev så här istället. Dessutom har de sin Riksidrottsstämma i maj så jag vill gärna vara uppdaterad på vad som händer inom idrottsvärlden också. På eftermiddagen träffade jag ett antal representanter för en ”Pablo Neruda”-förening där jag är nyvald ordförande/språkrör. Syftet med verksamheten går egentligen ut på att uppmärksamma användandet av Pablo Nerudas verk. Han hade vid sin död bestämt att allt skulle tillfalla folket, men det finns verk som är utgivna av privata företag. Meningen är att jag som Riksdagsledamot ska vara ”frontfigur” för att uppmärksamma frågan. Jag fick förfrågan om ordförandeskapet när jag kom hem från Chile. Resan var uppmärksammad av ett antal chilenare i Sverige och det är naturligtvis kul. Tycker också att det är en fråga som är viktig och intressant. Hur hanterar men ett kulturarv likt Nerudas? Om det är bestämt att det ska tillfalla folket så är det rätt givet att staten har ett ansvar att hantera frågan så att inte några personer kan göra egen vinning på det. Det är en fråga som kan vara aktuell i Sverige med….
Helgen blev sedan inte så kul. Min käresta från Uppsala kom på besök men blev så sjuk att vi fick uppsöka akuten. Inget allvarlig visade det sig men en person som drabbas av ett migränanfall mår inte så bra, det kanske fler av er vet om. Alltnog, det blev bra och nu är allt ok igen, men man hinner tänka många tankar när det blir på det viset….

Vecka 8. Det här är ju sportlovsvecka så det är då plenifritt i Riksdagen. Det innebär att det inte är någon aktivitet i utskotten eller i Kammaren. Men vi får ju göra andra saker då…. Måndag – tisdag var jag faktiskt lite ledig. Försökte gå ner i varv och ladda lite. Träffa barnen lite mer och så. Onsdag och torsdag var det dock mer aktivitet. Åkte upp till Stockholm på onsdagen. Planerade idrottsklubbens vårfest med den tjänsteman som har ansvar för det tillsammans med mig. På kvällen var jag med på upptakten till Dam-VM i fotboll som spelas i sommar i Tyskland. De var de tyska värdarna med ambassadören i spetsen som bjudit in. De gick igenom förutsättningarna och vi fock också ta del av den svenska förbundskaptenens tankar om Sveriges chanser. Tyskarna åker till varje deltagarland och gör detta. En bra gest tycker jag som ger ökat intresse för detta arrangemang. De skulle efter Sverige åka till Nordkorea, kan kanske vara lite annorlunda där… På torsdagen hade jag kallat några föreningar från Stockholm och RF till en träff på Riksdagen för att diskutera riskerna med att föreningar kan få betala för polisinsatser i samband med arrangemang i framtiden. Ni kanske har uppmärksammat att Örgryte fick betala, i och för sig en blygsam summa, men ändå, till polisen för ett arrangemang förra året. Bra diskussioner och kontakter för framtida träffar. Det blev sedan en lugn helg som avslutade på söndagskvällen med att jag var med och ledde (V) Söderköpings årsmöte. Söderköping är ju en stabil förening med en del gamla rävar men de har också fått lite tillskott av nya medlemmar. Ett bra möte och en trevlig kväll.

Vecka 9. Arbete hemma på måndagen. DS arbetsutskott möttes på kvällen för att förbereda nästa DS-möte. Upp på tisdagen för de sedvanliga mötena. Ingen innebandy eftersom jag fortfarande var lite krasslig. På onsdagen var det sedan upptakt för vår kampanj om vinster i sjukvården. Vi ska ju köra en kampanj i vår där vi lyfter frågan om de privata bolagen inom sjukvården. Riskkapitalbolag som flyttar skattepengar till skatteparadis. Ni kommer att se det under våren. En bra dag med mycket folk och intressanta föreläsare. Situationen är rätt absurd när man tänker på hur borgarna förändrat detta område och försämrat vården samtidigt som de tillåter privata bolag att göra vinst på skattepengar som sedan dribblas bort i deras egna fickor.
Efter voteringen var det avtackning i vår grupp och med vår kanslipersonal av Alice Åström, som ju åkte ur Riksdagen i höstas och dessutom lägger av som vice ordförande, och Jenny Lindahl-Persson, informationschef på kansliet, som slutar för att börja på ett annat jobb. Lite sorgligt med båda men en fin avtackning. På torsdagen hade jag debatt i kammaren om signalspaning. Tyvärr blev den lite avslagen eftersom (s) inte deltog, men jag och (mp)-aren slog så hårt vi kunde på borgarna… Hem på fredagen för lite lugn och för att träffa ungarna. Helgen blev lugn och avslutades med att vi i DS AU träffades för att snickra ihop ett budgetförslag till distriktet inför årskonferensen 19 mars. Vi har rätt god ekonomi och ordning på finanserna.

I skrivande stund är det måndag. I morgon är det Internationella Kvinnodagen, något att fira. Det som varit mest brännande politiskt är naturligtvis händelserna i Nordafrika. Det som började i Tunisien har nu spridit sig i arabvärlden. Värst är det i Libyen. Undrar om Khadaffi överhuvudtaget har NÅGON verklighetsförankring? Det han gör mot sin befolkning saknar man nästan ord för. Hoppas de orkar kasta honom ur sadeln. USA och EU har man ju inte sä stort förtroende för. För att inte tala om vår egen utrikesminister…. Det blir intressant att följa utvecklingen.

Framför ligger nu en månad som man hoppas blir lite vårvarm… Vi har årskonferens i distriktet om 2 veckor och en del annat som händer. Det skriver jag om nästa månad.

Till dess, håll ut i den sista vinterkylan, njut om det kommer lite vårkänslor. Hoppas Ni alla orkar jobba på ännu mer för att flytta vänsterns positioner framåt….

Torbjörn Björlund
Din röst i Riksdagen

Torbjörn Björlund
Riksdagsledamot (v)
Tel. 08-786 60 27
Mobil. 070-243 13 01
[email protected]

Alltid mer, aldrig nog – Blogginlägg från Malin Östh.

Hej på er…..

Har ni hört att LO släppt en rapport som heter ”Makteliten – alltid mer, aldrig nog – den ekonomiska elitens nya motto”.

Rapporten är mycket tydlig med att löneskillnaderna / klyftorna ökar i samhället. Jag hörde ekonomen som skrivit rapporten på radion och han ifrågasätter den tidigare så förhärskande nyliberala tanken om att löneskillnader skulle sätta fart på ekonomin och leda till tillväxt, ….istället menar han att minskade löneskillnader är;

bra för samhället, för tryggheten och stabiliteten och för tillväxten.

Här kan du läsa ett sammandrag / förkortad version av rapporten, hela rapporen som sådan, har du på sidan..

https://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4D4B1D3DA2A96D7FC1257830002BCBEE/$file/Makteliten_2011_2.pdf

Blogginlägg från

Malin Östh

Vice ordförande

Vänsterpartiet Söderköping

Alltid mer, aldrig nog – den ekonomiska elitens nya motto

Publicerad i DN den 7 februari 2011

År 2009 var den svenska maktelitens inkomster före skatt i genomsnitt 15 industriarbetarlöner. 2008 var motsvarande siffra 17 industriarbetarlöner. Det visar LO-ekonomernas nya rapport, Alltid mer, aldrig nog. De fallande inkomsterna för makteliten under 2009 speglar finanskrisens effekter på kapitalinkomsterna för näringslivets elit, men är sannolikt bara ett hack i kurvan för maktelitens relativa inkomstutveckling. Den underliggande trenden, samt de höga kapitalinkomster vi kan förväntas se för 2010, pekar på att makteliten fortsätter att dra ifrån under åren som kommer.

Vår rapport jämför den sammanräknade inkomsten för makteliten med en industriarbetarlön. Materialet är unikt genom att det ger oss en relativt lång tidsserie över inkomstutvecklingen för de 197 positioner som, enligt vår bedömning, är förknippade med störst makt och inflytande över det svenska samhället. Den krets anställda som har de högsta befattningarna inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden återfinns inte som en egen grupp i den offentliga lönestatistiken. Detta är en brist, eftersom det säkerligen har betydelse för samhällsutvecklingen om makteliten har långt högre inkomster och bättre inkomstutveckling än de människor som påverkas av deras beslut.

Den övergripande bilden är tydlig. Mellan 1950 och 1980 minskade skillnaden mellan makteliten och industriarbetarna. År 1950 var maktelitens genomsnittliga inkomst 11 industriarbetarlöner. År 1980 hade makteliten i genomsnitt en inkomst på 5 industriarbetarlöner. Under de senaste trettio åren har däremot klyftorna mellan elitens inkomster och industriarbetarnas löner ökat dramatiskt. 2007 är så här långt toppåret för maktelitens relativa inkomst.

Det är viktigt att påpeka att det inom makteliten finns stora skillnader. Den ekonomiska eliten, de verkställande direktörerna i de 50 största bolagen i Sverige, står i en klass för sig. Denna grupp hade 2009 en genomsnittlig inkomst före skatt på 12,2 miljoner kronor, motsvarande 41 industriarbetarlöner. Denna grupp är också speciell i bemärkelsen att den relativa inkomsten är väsentligt högre än 1950, då den motsvarade 26 industriarbetarlöner, och flerdubbelt högre än 1980, då den var nere i nio industriarbetarlöner. Inkomstmässigt har det aldrig varit så tacksamt att vara hög chef i det svenska näringslivet som under slutet på 2000-talets första decennium. Titeln på Anders Isakssons bok om välfärdssamhället, Alltid mer, aldrig nog, var aldrig särskilt träffande, men den lämpar sig väl som en beskrivning av den ekonomiska elitens inkomstutveckling.

Den byråkratiska eliten – här ingår bland annat generaldirektörer, chefsekonomer och andra höga chefer inom statlig och privat verksamhet – hade 2009 en genomsnittlig inkomst på 8,0 industriarbetarlöner. Den demokratiska eliten – folkvalda i regering, riksdag och folkrörelser – hade i genomsnitt en inkomst på 4,4 industriarbetarlöner. Båda dessa elitgrupper har haft en betydligt svagare inkomstutveckling än den ekonomiska eliten, vars inkomster verkar utvecklas i en helt annan takt än samhället i övrigt.

Andra studier över inkomstutvecklingen ger en liknande bild. Statistiska centralbyråns undersökning av hushållens ekonomi (HEK), som inleddes 1975, visar också på att inkomstskillnaderna var som minst i början på 1980-talet och att de under senare år har varit de största sedan undersökningen började. Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid flera tillfällen oriktigt hävdat att inkomstskillnaderna inte har ökat sedan 2006. Det stämmer inte. Mellan 2006 och 2009 så har inkomstskillnaderna ökat, oavsett vilket mått för hushållens disponibla inkomst vi använder oss av.

Sverige är inte på något sätt ensamt om ökande inkomstskillnader. Det är en utveckling vi ser över hela västvärlden, men allra tydligast i anglosaxiska länder som USA och Storbritannien. Ett antal olika faktorer bestämmer inkomstskillnadernas utveckling: ekonomins funktionssätt, styrkeförhållandena på arbetsmarknaden, normer i samhället och skattesystemets utformning är en del av dessa. Men det står helt klart att beslut i politiska församlingar kan påverka inkomstfördelningen. Det är olyckligt att den nuvarande regeringens ekonomiska politisk har som kanske främsta syfte att öka löneskillnaderna – i en tid när inkomstskillnaderna är de största på flera decennier.

Förändringarna i det svenska skattsystemet under 2000-talet kommer med stor sannolikhet att leda till att den ekonomiska elitens inkomster ökar ytterligare relativt industriarbetarlönen. Borttagen förmögenhetsskatt, borttagen arvs- och gåvoskatt, en regressiv fastighetsbeskattning – samtliga dessa skatteförändringar kommer att leda till stigande kapitalinkomster för dem som redan har stora ekonomiska resurser. Utan en ny inriktning på den ekonomiska politiken kommer Sverige att bli ett land med ökande ekonomiska klyftor och med en maktelit som har allt svagare förståelse för de ekonomiska förhållanden som gäller för flertalet. Men det är också viktigt att näringslivets elit, både dess organisationer och de individer som finns på de ledande positionerna, börjar ta ansvar för sin orimliga inkomstutveckling. Denna grupp, som alltid predikar återhållsamhet för andra, riskerar annars sin legitimitet som en seriös samhällsaktör.
Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande
Jeanette Bergström, LO-ekonom
Ola Pettersson, LO-ekonom

Vad säger centerns starke man, Bengt Johansson den här gången om att dra undan elevunderlaget

Vad säger centerns starke man, Bengt Johansson den här gången om att dra undan elevunderlaget från skolorna på landet? Förra gången valde han att inte ta ställning, vilket gjorde att Anders Senestad(m) och Mattias Ravander (s) kunde trumfa igenom ett beslut om att räkna in årskurs sex elever till högstadiet
Förra våren tror jag det var som det begav sig –frågan om att flytta över årskurs sex eleverna till högstadiet. Då lyckades Anders Senestad, moderat ordförande i barn- och utbildningsnämnden, kuppa igenom ett beslut om att räkna in årskurs 6 – elever i högstadiet. Det var med knapp majoritet, röstsiffrorna 6-4 och en nedlagd. Bakgrunden till motståndet var och är att vi är många som tycker det är viktigt att inte undanröja elevunderlaget i byskolorna. Dessutom tycker vi att 12-åringar behöver ett år till på sig innan de ska in i det betydligt tuffare klimatet på högstadiet.
Det var hela havet stormar i partierna när vi skulle ta ställning – formellt en remiss när det gäller kommunens byggplaner. Den gången var vi fyra som röstade emot – Jan-Olov Johansson, Sanna Fogelby från socialdemokraterna, Börje Andersson från folkpartiet och jag, Björn Grip, från vänsterpartiet.
För att flytta sexorna till högstadiet röstade moderaterna – förutom Anders Senestad, Cox, Linné och Selacovic – socialdemokraterna Mattias Ravander och Ulla Karlsson, samt en centerpartist som jag sorgfälligt glömt namnet på. Bengt Johansson, centerns starke man i Sörping valde att lägga ner sin röst, förmodligen därför att han inte kunde tänka sig att rösta på ett vänsterpartiyrkande. Bedrövligt!
Ännu mera bedrövligt är att han offentligt säger sig agera emot en flytt av sexorna. Det är lögn och förbannad dikt! Visst, han la ett eget förslag, likalydande med mitt, men likafullt, när hans förslag förlorade hade det varit logiskt att rösta med mitt yrkande. Vän av ordning kanske tycker att vi andra kunde röstat på Bengts förslag. Visst, hade vi hunnit tänka efter skulle vi naturligtvis begärt ajournering – betänketid i fem minuter – för att kunna göra upp om ett gemensamt förslag. Frågan är om Bengt hade velat detta.
Nu är det dags igen – på torsdag, 3/3 ska vi behandla frågan igen, förmodligen blir det dock ej beslut förrän i april. Så det finns tid att driva en opinion! Vi är ju en i stora delar ny nämnd för barn- och utbildningsfrågorna. Alla moderaterna är nya, Börje folkpartist fick inte längre vara med, vilket både han och många andra tyckte var tråkigt. Sossarna har också en delvis ny uppsättning, liksom centern. Bengt är dock fortfarande centerns starke man i nämnden.
Det ska bli intressant, frågan om hur de nya ledamöterna ställer sig är långt ifrån självklart. Även i det moderata partiet är det långt ifrån säkert att man kommer att rösta som de gamla ledamöterna från partiet. En sak är klar – vänsterpartiet har inte ändrat inställning!
Björn Grip (v)
Ledamot i BUN