Frågan om ansvar och hur detta delegeras i en politisk organisation är svår och besvärlig. Det finns skäl för att delegera och reglera ansvar så att kompetens och profession ges utrymme för att besluten ska bygga på vetenskap, expertkunskap och beprövad erfarenhet. Samtidigt måste det politiska ansvaret kunna utkrävas.

Under det senaste året har uppdrags- och verksamhetsansvar renodlats på ett sätt som enligt mitt förmenande har gått alltför långt. Som exempel kan nämnas att med nuvarande reglemente och delegationsordning är beslut om strategisk plan i juni det enda beslut där fullmäktige har möjlighet att enbart indirekt påverka verksamhetsplaner. Planer som  beslutas av förvaltningschefer och som konkret beskriver sådant som rör klasstorlekar i skolan, fritidsgårdarnas öppethållande, barnstorlekar inom förskolan, tid- och normer inom äldreomsorgen, etc. Detta är en orimlig ordning dels med tanke på vad medborgarna förväntar sig att de förtroendevalda ska ta ansvar för, dels med tanke på att de ekonomiska förutsättningarna brukar ändra sig åtskilligt mellan juni och november.

Ett annat exempel är arbetsvillkor och arbetsmiljö, som enligt reglementet är sådant som förvaltningschef och tjänstemannaorganisation råder över. Detta är orimligt. Arbetsmiljöansvaret åvilar ytterst kommunstyrelsens ordförande. Beslut vid konflikter med arbetstagarorganisationer lär också bli svårt att lasta över på chefstjänstemän. Samtidigt verkar det som att förslag som rör arbetsmiljön inte alls skulle kunna hanteras på den politiska arenan. Ett aktuellt exempel är gruppmotionen ”Om arbetstid från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet” som behandlades på kommunstyrelsen den 10 mars 2020. Motionen föreslås få avslag med hänvisning till att detta är en arbetsgivarfråga som ingår i chefens uppdrag.

Mina frågor till fullmäktiges ordförande, tillika demokratiberedningens ordförande, blir härmed:

• Är du beredd att återge fullmäktige möjlighet att slutgiltigt ta ställning till ettårsbudget och skattesats vid sammanträde i november?
• Är du beredd att låta demokratiberedningen se över reglemente och delegeringar så att det finns rimliga förutsättningar för förtroendevalda i styrelse och nämnder att ta ställning i frågor som medborgarna förväntar sig är ett politiskt ansvar, exempelvis verksamheternas bemanning och arbetsmiljöfrågor?

Björn Grip, Vänsterpartiet

Inom äldreomsorgen råder ofta tuffa arbetsvillkor och många anställda jobbar delade turer, med ett långt obetalt hål mitt på dagen. Det systemet måste bort. Nu vill Vänsterpartiet införa en modell där det ska vara frivilligt att arbeta delade turer och den som väljer det ska få betalt under uppehållstiden.

En miljon kvinnor arbetar inom välfärden i Sverige idag. Under lång tid har de fått en allt tuffare arbetsbelastning till följd av effektiviseringar och nedskärningar. Detta är också något som syns i sjuktalen. Kvinnor som jobbar inom välfärden drabbas oftare av psykisk ohälsa än andra grupper.

– För oss är arbetsvillkoren i välfärden en feministisk fråga. Vi ser hur kommuner och regioner skär ner på verksamheten. Det klart att det får konsekvenser för alla de kvinnor som jobbar i offentlig sektor, säger Vänsterpartiets feministiska talesperson Nooshi Dadgostar.

– Vi har lärare som ska ta hand om lika många barn som tidigare, men med färre kollegor. Vi har vårdpersonal som hoppar över rasten för att hinna med. Det är personal inom äldreomsorgen som inte hinner sitta ned med de gamla en stund, fortsätter hon.

Äldreomsorgen, där 87 procent av de anställda är kvinnor, är ett utsatt område med många sjukskrivningar. Det är en tuff arbetsmiljö, både när det kommer till belastning och stress. Dessutom tvingas många inom äldreomsorgen jobba delade turer, med ett långt obetalt hål mitt på dagen. Nu föreslår Vänsterpartiet ett system för att göra de ofrivilliga delade turerna frivilliga och där personalen får betalt även under uppehållstiden.

– Den som jobbar delade turer har ofta svårt att få ihop livet. Du börjar tidigt på morgonen och kommer hem sent på kvällen och hinner kanske inte ens träffa barnen innan de går och lägger sig. Med den här modellen får du själv välja om du vill arbeta delade turer. Gör du det ska du få betalt hela dagen och dessutom kunna ta ut ersättningen i ledighet. Det här systemet skulle kunna underlätta livet för många som jobbar inom äldreomsorgen.

– Ska vi kunna rekrytera fler personer till välfärden behöver arbetet bli mer attraktivt. Många andra arbetsplatser klarar att lägga upp arbetet utan delade turer, vi tycker inte den kommunala sektorn ska vara sämre. Vi vill ge ett stöd för att personalen ska få större makt att välja en mer sammanhängande arbetsdag. Ställer man upp på delade turer ska man få betalt för det. Det ska kosta för arbetsgivaren, säger Nooshi Dadgostar.

Partiet kommer att avsätta pengar till det i budgeten, man planerar även att driva frågan runt om i landets kommuner.

Vänsterpartiet har länge krävt mer resurser till välfärden. Under våren pressade partiet fram fem miljarder kronor till välfärden från regeringen och förhandlade sedan fram ytterligare 2,5 miljarder kronor tillsammans med M och KD. Det är en bit på vägen, men välfärden behöver mer, anser Nooshi Dadgostar.

– Så länge som regeringen prioriterar skattesänkningar framför en fungerande välfärd för oss alla kommer vi fortsätta kämpa för att välfärden får de resurser som så innerligt behövs.

8 mars med Vänsterpartiet

Under hösten har vi sett välfärdskrisens konsekvenser runtom i landet. 

Så kan vi så klart inte ha det.

Vi alla behöver välfärden.

Nu behöver välfärden oss!

Häromdagen kablades nyheten ut om åtta flyktingars spektakulära rymning från Migrationsverkets förvar i Märsta. Flera av de unga männen har suttit inlåsta i tre månader eller mer, med allt vad det innebär av ovisshet om framtiden, sysslolöshet och depression. Samtidigt som detta är en desperat handling måste det anses beundransvärt att man orkat vara så handlingskraftig.

Att rymma är inget brott och att försöka undvika deportation till Afghanistan är att betrakta som ett försök att undvika en riskfylld verklighet i ett krigshärjat land där man ofta inte har kvar några släktingar eller anhöriga. Dessa finns istället inte sällan i Iran eller Pakistan.

Flera av dessa unga människor har varit i Sverige flera år, har lärt sig svenska, studerat och i en del fall också börjat arbeta i väntan på beslut om uppehållstillstånd. Processen kring uppehållstillstånd är rena lotteriet och för dessa pojkar har lotten blivit en nitlott.

Migrationsdomstolarnas hantering är ofta kritiserad av juridiskt sakkunniga och rättssäkerheten kan ifrågasättas. Förvaringen av flyktingar är fängelseliknande och kan jämställas med förvaring i häkte i avvaktan på slutgiltig dom. Misstänkta personers förvaring i häkte får normalt pågå i högst 14 dagar. Flyktingars förvar i avvaktan på slutgiltiga beslut om utvisning och sedan dess verkställighet kan dra ut på tiden betydligt längre. Detta är omänskligt och drabbar i huvudsak afghanska ungdomar eftersom detta är ett land som Sverige har ett utlämningsavtal med. JO har också vid flera tillfällen uttalat skarp kritik mot Migrationsverkets förvaring av flyktingar.

Vi vill uppmana Regering och Riksdag att bevilja amnesti för flyktingar – förutom terrorister –  som funnits i Sverige i minst två år, men i synnerhet de personer där den juridiska processen dragit ut på tiden. Vi anser framför allt också att sysslolös förvaring inte kan tolereras längre tid än vad som sker för misstänkta brottslingars tid i häkte i väntan på eventuellt åtal. Lagstiftningen i detta avseende måste ändras och jämställas med häktningstid vid åtal av misstänkta brottslingar.

Uttalande från Vänsterpartiet Söderköpings årsmöte den 23 februari

Bernt Schneider, ordförande

Vänsterpartiet Söderköping