Onsdagens debatt i fullmäktige blev delvis en debatt om invandrare och invandring. Sverigedemokraternas företrädare som sällan säger något klev upp i talarstolen och uttalade att han inte vill se fler flyktingar i vår kommun. Det handlar alltså om flyktingar som flyr från krig. Unga människor som ofta har förfärliga minnesbilder på näthinnan av nära anhöriga som dödats eller torterats och våldtagits.

Vad som då värme mig var att samtliga partiföreträdare tydligt markerade att Söderköping självklart ska ställa upp solidariskt och ta emot flyktingar. Eva Cox, moderaterna, som också är förtroendevald i landstinget och dessutom är sjukhuskurator, vittnade om vilken betydelse som invandrare har för att klara arbetskraftsbehoven inom sjukvården. Numera är drygt hälften av medarbetarna inom sjukvkården personer med invandrarbakgrund.  Då  är visserligen  inhyrd städ- och kökspersonal medräknad. Men en tredjedel av läkarna har invandrarbakgrund.

Jag brukar inte applådera Evas moderata inlägg, men i onsdags gjorde jag det. Inläggen från kommunens förtroendevalda värmde mitt hjärta och jag gick hem och tänkte att det är en fin kommun jag bor i.

Idag, lördag, gick jag ner till Rådhustorget för att dela ut valmaterial och prata med folk. Där stod vi på våra tilldelade platser socialdemokraterna och vänsterpartiet. Centern, folkpartiet och kristdemokraterna kom också och vandrade runt i kvarteret. Efter en kort stund blev torget plötsligt fullt av poliser som frågade efter våra tillstånd. Socialdemokraterna fick flytta på sig till annan plats. Det visade sig att Sverigedemokraterna också hade fått tillstånd för ett torgmöte med sin partiledare. Det kändes märkligt, med tanke på de tillstånd som vi – socialdemokrater och vänsterpartister – redan hade. Nu spärrades alltså torget av och våra möjligheter till samtal med medborgarna kom av sig. Och konstföreningens vernissage i Rådhuset blev närmast omöjligt att ta sig in till.

Klockan 12.30 kom då Åkesson med följe. Hans anförande var slugt och populistiskt, där han ställde välfärd mot invandring. Hela hans upplägg var att det väller in horder av människor från olika krishärdar, och att detta kommer att kosta så mycket att det negativt påverkar pensioner, sjukvård, skola etc. Det var då jag kände en kall vind på torget, trots solskenet och det varma vädret. Åkessons tal var typiskt skrämseltaktik. Något som i och för sig statsminister Rheinfeldt bäddat för i sitt sommartal för några veckor sedan. Sanningen är den att de skattesänkningar som den borgerliga alliansregeringen genomfört har kostat betydligt mer än vad invandringen har gjort.

Ett hundratal människor fanns på torget. En del av oss vände ryggen till eller gick runt och delade vårt valmaterial, en del lyssnade och applåderade. Åkessons skrämseltaktik går hem hos vissa! Jag vill ändå tro att en majoritet av de som lyssnade var tillresta sympatisörer.

Söderköping tar alltså emot 14 ensamkommande flyktingar per år. Det är inte mycket, men många kommuner tar motvilligt emot ännu färre eller inga alls. Jag är övertygad om att de i genomsnitt 40 000 människor som får asyl i Sverige årligen kan integreras i våra kommuner – om det finns en solidarisk vilja hos alla kommuner. Vår kommun som exempel visar att det går. Flyktingströmmarna på 1990-talet efter Balkankrigen har visat att det är möjligt, och att det på sikt är en vinst för vårt samhälle.

Om vi stänger Sverige och inte hjälper människor i nöd avhumaniseras vi och en uppdelning av människor efter etnicitet och hudfärg riskerar att få fotfäste bland människor. Rädslor och otrygghet sprider sig. Det är den rädslan som Sverigedemokraterna försöker uppamma. Jag hoppas och tror att vi här i vår lilla kommun kan förhålla oss kallsinniga till deras propåer och att Söderköping fortsätter att ta sitt solidariska ansvar för flyktingarna.

Söderköping Gårdagens allmänpolitiska debatt i Söderköpings fullmäktige gav bara delvis svar på vilka majoriteter som realistiskt är möjliga. Idag har den borgerliga alliansen en klar majoritet, men det har varit tydligt under hela mandatperioden att centern och moderaterna inte trivts ihop. Dessutom pekar opinionssiffrorna på en betydligt jämnare situation efter valet om 10 dagar. På mina och vänsterpartiets frågor om hur ledande företrädare ser på möjligheterna att bilda en ny majoritet fick vi svar från damerna, medan huvudkombattanterna – Magnus Berge (c), och Mattias Ravander (s) – valde att inte svara på frågorna, viket i sig är nog så talande.

Yvonne Persson (m), markerade att det inte finns ett samlat borgerligt alternativ inför valet. Hon menade ockå att det parti som blir störst bör få uppdraget att skapa en majoritet. Även om hon hoppades att moderaterna kommer att bli störst, så var hennes indirekta svar således att hon ser Mattias Ravander (s) – som ledare för det sannolikt största partiet – som  den som bör få uppdraget att söka skapa en majoritet efter valet. Hon uteslöt uppenbarligen inte en koalition mellan socialdemokrater och moderater.

Inga-Lill Östlund (fp), deklarerade att hon står till förfogande som kommunstyrelsens ordförande. Därmed är det fyra personer som offentligt har förklarat sig villiga att ta på sig detta tunga ansvar. Hon betonade också att hon ser det politiska beslutsfattandet som ett lagarbete, där en bra samarbetsinriktad laguppställning är viktigare än vem som är kommunstyrelsens ordförande. Därmed öppnar hon upp för en medverkan där folkpartiet kan vara med i olika konstellationer, inklusive med socialdemokraterna.

Magnus Berge (c), gav inget svar egentligen, men bekräftade att det inte finns ett gemensamt borgerligt alternativ i den här valrörelsen. Alltså är även centern öppna för olika konstellationer. Det är dock mindre troligt att se centern som samarbetspartner med socialdemokraterna eftersom Mattias Ravander och socialdemokraterna har utnämnt Magnus Berge som sin huvudmotståndare.

Mattias Ravander (s), gav sig inte heller in i debatten om ”regeringsfrågan”. I ett korridorsamtal med en tongivande socialdemokrat bekräftades emellertid, att man hittills inte tagit ställning med vilka man vill försöka skapa en majoritet. Man vill ha en ledande roll, Mattias vill säkert gärna axla rollen som kommunstyrelsordförande och han är säkert beredd att sträcka ut en hand även till moderaterna för att få vara den ledande politikern i kommunen. Frågan är dock vad partiet säger. En sak är säker; det är många traditionella socialdemokrater som röstar på vänsterpartiet om det blir tydligt att socialdemokraterna är beredda att göra upp med moderaterna, den traditionella huvudmotståndaren. Där är förklaringen till att Mattias inte ger något svar före valet!

Så mitt konstaterande i debatten att de som vill bevara Brunnsparken, de som vill ha en politik som jämnar ut de allt större klassklyftorna i samhället, de som vill undvika utförsäljning och upphandlingar av välfärdstjänster och de som vill att det ska bli en rödgrön majoritetskoalition bestående av s+mp+v, dom personerna ska rösta på vänsterpartiet.

Därför tänker jag ställa följande frågor till dessa personer:

Magnus Berge, (c) frågar jag följande:

– Hur ser du på fortsatt samarbete inom borgerligheten, om moderaterna som störst inom det borgerliga blocket gör anspråk på kommunstyrelseposten?

– Kan du tänka dig ett blocköverskridande samarbete för centerns vidkommande?

Yvonne Persson (m) frågar jag följande:

– Kan du tänka dig att som företrädare för borgerlighetens sannolikt största parti, att stödja Magnus Berge, centerns kandidat, som kommunstyrelseordförande för att därigenom säkerställa en borgerlig majoritet?

– Kan du tänka dig att – i likhet med moderaternas gruppledare i förra valet, Torbjörn Lord – göra upp med Mattias Ravander och socialdemokraterna i en blocköverskridande majoritet?

Mattias Ravander (s) frågar jag:

– Hur ser du på blocköverskridande samarbete, trots att det finns en rödgrön majoritet? Är du beredd att acceptera detta?

a) om du erbjuds att bli kommunstyrelseordförande?

b) om du inte erbjuds ordförandeposten?

Inga-Lill Östlund (fp) vill jag fråga:

– Är du beredd att göra upp med socialdemokraterna i en blocköverskridande majoritet mot att du blir kommunstyrelsens ordförande?

Jag tror att Söderköpings medborgare är intresserade av svar på dessa frågor om vilka konstellationer som står till buds före valet. För vår del är saken klar – vänstern är det enda parti som tydligt slår vakt om, och arbetar för en röd-grön majoritet.

SÖDERKÖPING Moderaternas ständiga ledarbyten i Söderköping är ett bekymmer. Det är alltså inte enbart ett bekymmer för partiet. Det hade jag kunnat leva med. Men eftersom man ingår i majoritetsalliansen påverkar det styret av kommunen men också den politiska debatten. Under mina fyra år som ersättare i fullmäktige har sex personer fungerat som gruppledare – nåja, då inkluderar jag även Anders Senestad och Torbjörn Lord, som båda försvann i samband med valet 2010. Den förstnämnde i den interna nomineringsprocessen, och den senare när han agerade alltför självsvåldigt för att åstadkomma ett samarbete med socialdemokraterna och därför valde att hoppa av partiet och bilda eget.

Problemen med de ständiga bytena i det moderata partiet är tvåfaldiga;

– Rokaderna får som konsekvens att personuppsättningen som företrädare skiftar – inte enbart på gruppledarnivå. Bytena i toppen leder ofta till succession i flera led. När en nämndordförande blir uppflyttad i kommunstyrelse och dess arbetsutskott måste ju luckan fyllas i den berörda nämnden. Detta i sin tur innebär att en ny ersättare blir ordinarie, och att en helt ny person kommer in som ersättare. Kontinuiteten i arbetet och diskussionerna blir lidande, eftersom personer har olika viljeinriktning och sätt agera även om man representerar samma parti. Dessutom tar det faktiskt tid att bli insatt i frågorna, liksom att förstå den organisation och kultur som en politiskt styrd förvaltning utgör. Jag pratar inte om månader, nej det handlar om år, ja faktiskt om åtminstone en hel mandatperiod innan man har fått tillräcklig insyn och erfarenhet. Den dåliga kontinuiteten leder helt enkelt till bristande kompetens bland moderaterna när det gäller att fatta viktiga beslut. När man dessutom bråkar inbördes blir saken än värre.

– Men det finns ett ännu större problem, som delvis har samma ursprung. När man inte har erfarenhet och kompetens är det lätt att ta till enkla lösningar och ge sig på enskilda personer och att blanda ihop ansvarsfördelningen mellan politiska företrädare och tjänstemän. Dessutom finns det en förtalskampanj – som absolut inte kommer från oppositionen – och som drabbar enskilda företrädare, inte minst kommunstyrelsens ordförande. Utan tillstymmelse till bevis antyds politiska beslut drivas igenom utifrån egenintresse. Sådant är ovärdigt. Har man bevis bör dessa lyftas fram och prövas i en rättslig process. Att baktala är dåligt och skadar inte enbart enskilda utan alla förtroendevalda och hela den kommunpolitiska organisationen.

 Ur min synvinkel är naturligtvis ett bra röstresultat för vänsterpartiet viktigt. Men det borde vara så för alla som vill ha ett majoritetsskifte och ett tydlligt alternativ till den nuvarande alliansen, det vill säga de många som överväger att lägga sin röst på socialdemokratin eller miljöpartiet. Vilka partier ytterligare tänker sig s+mp att söka majoritetmed? Högerut eller till vänster?

Socialdemokraterna i Söderköping presenterar fyra skarpa vallöften, tre är hittills offentliga, dessutom med tidsangivelse när de ska vara genomförda. Det gäller sommarjobb för alla ungdomar, önskad sysselsättningsgrad för kommunens anställda, och nya eller renoverade skollokaler i Broby. Bra förslag tycker jag, även om detta med önskad sysselsättningsgrad dessutom bör bygga på att man ska ha rätt till heltid. Jag minns nu inte exakt när under valperioden som förslagen ska vara genomförda enligt löftena, men oavsett när, så handlar det om att förslagen ska vara såväl ekonomiskt som politiskt möjliga att genomföra. Det tror jag nu inte blir möjligt för socialdemokraterna att genomföra om man skulle välja att göra upp om ett majoritetsstyre med något av de borgerliga partierna. Det paradoxala är alltså att ett stärkt vänsterparti, som inte socialdemokraterna kan nonchalera, gör det mera sannolikt att socialdemokraternas vallöften kan genomföras!

Vi i vänsterpartiet är försiktiga med vallöften. Visst vi har en viljeinriktning – inga vinster inom välfärdssektorn och en ekonomisk politik som utjämnar växande klyftor – men mer konkreta än så är svårt att vara i en tid då ekonomin och skatteintäkterna svänger snabbt. Och vi vill finnas med i en rödgrön majoritet och ta ansvar…men inte till vilket pris som helst! Vi köpslår inte i avgörande frågor – skattepengar till välfärd ska gå till välfärd och inte hamna på riskkapitalisters konton i skatteparadis som New Jersey!