Författare: soderkoping

En titt på Söderköpings kommuns hemsida och ”Åsiktstorget” där är trist läsning. Jag undrar hur representativa inläggen är. Uppenbart är att många människor är kritiska till båtlyften. Nu är det många som också vill ändra sträckningen och flytta förbifarten till Norsholm. Tyvärr är det många som inte har klart för sig var beslutsansvaret finns och vilken roll kommunen har i frågan.

Det har säkert funnits skäl som talar för alternativa sträckningar än den som samtliga partier, utom miljöpartiet ställt sig bakom. Det som bör sägas med tydlig röst – skulle kommunen nu riva upp sitt beslut beträffande den sträckning man önskar och har rekommenderat –  då kommer beslutet om konkret planering, finansiering och byggstart 2014 att försvinna i en oviss framtid. Jag tror det vore bra om fler partiföreträdare än Magnus Berge, KS-ordförande, försökte vara tydliga med detta. Det är uppenbart att Torbjörn Lord, moderaternas KS-kandidat, är ute och fiskar i grumliga vatten då han jamsar med insändare på Åsiktstorget och låtsar som han inte känner till detta grundläggande faktum.

När det gäller båtlyften finns det också anledning att tydligt tala om att transportstyrelsen, tidigare vägverket, har att slutgiltigt avgöra hur överfarten ska lösas. Så vitt jag vet har kommunledningen i Söderköping inte förordat varken det ena eller andra. Det har funnits en beredskap i kommunen att vara behjälplig med finansieringen av en eventuell båtlyft och att ingå i ett gemensamt bolag för detta. Men återigen – beslutet om hur kanalöverfarten ska ske – är inte en kommunal fråga! Det borde vara en hederssak för transportstyrelsens generaldirektör att offentligt vara tydlig i denna fråga!

Söderköping, den 28 augusti 2010

Björn Grip, (v)

Det viktigaste är att upprätthålla valfriheten och ha två högstadieskolor i kommunen. Det är den principen som Anders Senestad, moderat ordförande i Barn- och utbildningsnämnden (Bun) lyckades övertyga en majoritet i nämnden om.

Konsekvenserna för landsbygden i kommunen blir längre resvägar för 12-åringar och lägre elevantal i bygdeskolorna. Det innebär också ett akut hot om nedläggning för Sankt Anna skola.

Bun beslöt igår, 26 augusti, föreslå kommunstyrelsen att dra in årskurs sex eleverna till centralorten. Detta för att säkerställa ett tillräckligt underlag för två högstadieskolor i kommunen. Man vill bygga en ny skola med mellan- och högstadium i anslutning till Mariehovsområdet alternativt i anslutning till de andra skolorna på Storängenområdet.

Det fanns ett alternativt förslag, som undertecknad ledamot presenterade och yrkade på. Det gick ut på att låta årskurs sex eleverna få vara kvar på sina hemortsskolor. För högstadiets vidkommande kan ett  samarbete med Waldorfskolan vara en möjlighet, om Ramunderskolan inte räcker till. Då upprätthålls också principen att erbjuda  valfrihet och alternativa möjligheter när det gäller högstadiet.

Tyvärr förlorade detta alternativ med röstsiffrorna 6-4 och en nedlagd röst. Det berodde bland annat på att centerrepresentanterna svek bygdeskolorna. En av ledamöterna röstade med Senestad och moderaterna. Bengt Johansson, centerns ordförande i kommunen, avstod när hans eget förslag röstades bort. Ett märkligt förfarande då det i sak var likartat med mitt förslag. Även socialdemokraternas ledamöter var splittrade, tyvärr.

Förutom nackdelarna för landsbygden riskerar skolgången för 12-åringarna att bli otrygg. Man får tröttsamma skolresor, långa skoldagar och många lärare som knappast kommer att lära känna sina elever under enstaka skoltimmar i veckan. Tolvåringarna ska ha undervisning av ämnesspecialister. Det är nämligen den andra ideologiska frågan för Senestad –  ämnesundervisning av specialister trots att det ökar anonymiseringen i skolan. Han tror uppenbarligen att ämnesspecialister är viktigare än att skapa grundläggande trygghet för en bra inlärningsmiljö.

Nu är frågan inte avgjord. Kommunstyrelsen, KS, ska ta ställning till lokaliseringsbehoven i slutändan. Förhoppningsvis finns det centerpartister och  socialdemokrater i styrelsen som inser landsbygdsskolornas värde.

 Björn Grip (v)

Ledamot i Barn- och utbildningsnämnden i Söderköping

Rubriken var satt på Söderköpings föreläsningsförenings serie Nyfiken på, där Gudrun Schyman var först ut för hösten, den 24 augusti,  på ett fullsatt bibliotek i Söderköping, Stinsen. Gudrun var i form och lyckades relativt snabbt få med sig publiken i en dialog kring vad genusforskning visar och vad det är för något.

Även om hennes klassanalys är något grovhuggen finns det en åskådlighet i hennes presentation som är en stor styrka i hennes opinionsbildning för jämställdhet. Jag fick i vart fall en aha-upplevelse när hon dråpligt förklarade och tydligt med Kurt Olsson-illustrationer lyckades åskådliggöra skillnaderna mellan andra diskrimineringsgrunder, som etnicitet, hbt-frågor etc och diskriminering på grund av kön.

Man kan tycka att det är beklagligt att Feministiskt initiativ (Fi) ställer upp i valrörelsen. Rösterna på Fi kan ju vara en avgörande  skillnad mellan röd-grön valseger och –förlust.

Varför då ge henne utrymme, kanske en och annan valstrateg på de röd-gröna partikanslierna tycker?  Jag kan ge flera skäl;

–          Söderköpings föreläsningsförening är en självständig arena för en radikal samhälls- och kulturdiskussion som har ett värde som är en mera långsiktig påverkansfaktor än vad som sker i en alltmer utslätad valrörelse;

–          Gudrun är en stark opinionsbildare för jämställdhet och ett feministiskt synsätt som i grunden påverkar människors samhällsuppfattning i rätt riktning, enligt mitt sätt att se;

–          Jag tror att människor uppskattar föreläsningsföreningen  –  som ett initiativ av vänsterpartiet och miljöpartiet i Söderköping – oavsett om man sympatiserar med initiativtagarna. Man uppskattar att det finns en bredd som ger utrymme för radikala samhällsdebattörer även om dessa inte har ”rätt” partifärg. Jag tror att uppskattningen smittar av sig och ger respekt och sympati också till de båda partierna.

Det hindrar inte att jag beklagar att Fi ställer upp i valet, trots att jag gärna sett Gudrun i Riksdagen. Det hade varit möjligt för de röd-gröna att räkna in Fi-rösterna och också få in Gudrun som riksdagsledamot och därmed en kraftfull opinionsbildare och debattör för vänsterblocket.

Tyvärr är frågan dåligt hanterad av de röd-gröna. Varför har inte någon partistrateg tänkt i samma banor som centern och kristdemokraterna gjorde på 80-talet, när man beslöt om valteknisk samverkan och därmed gav möjlighet för Alf Svensson att komma in i riksdagen?

Söderköping, den 25 augusti 2010

Björn Grip

Vena, Virserum, Hultsfred, Åseda i Smålands inland och Munkfors i Värmland – se där några orter där jag tillbringat dagar och nätter den här sommaren. Anledningen till de många orterna i Smålands inland var vårt besök på musikdagarna i Virserum och bristen på logi i samma ort.

De fyra förstnämnda orterna ligger i det inre av Småland. Orter som har ett kultur- och industriarv av trä- bygg och möbelindustri. Orterna är kantstötta efter dessa industriers kollaps på 70-talet. Till salu skyltar finns överallt, även i sjönära områden. Vackra, men förfallna hus finns till och med i de bästa lägena. Kulturentreprenörer och entusiaster har försökt dra igång verksamheter; Musikdagarna i Virserum, Konsthallen i samma ort, Hultsfredsfestivalen inte minst, är goda exempel. Men det är svårt att få aktiviteterna att gå runt. När eldsjälarna inte orkar längre faller verksamheterna ihop. Den här sommaren var det Hultsfredsfestivalen, som trots kommunens stöd inte klarade konkurrensen i ett allt tuffare festivalrace.