Författare: soderkoping

Det blev en stundtals förvirrad diskussion om hur budgeten för Barn- och utbildningsverksamheten ska bli nästa år.

Oppositionen avstod – med skilda motiveringar – från att ta ställning. Sossarna ansåg att den långsiktiga finansieringen inte har klarats ut och skrev en lång protokollsanteckning för att motivera sin hållning. Från vänsterhåll ansåg vi att konsekvenserna var otydligt beskrivna och avstod därför också från att delta i beslutet. Vi motiverade liksom (s) detta i en protokollsanteckning.

Vänsterpartiet fick dock igenom att BUNs arbetsutskott ska utreda och om nödvändigt påpeka för kommunstyrelsen att pengarna är otillräckliga på Nyströmska när det gäller SFI, nu när det förväntas att fler flyktingar kommer till kommunen.

Annars var det svårt för vänsterpartiet att kritisera volymen på resurserna totalt till barn- och utbildningsnämnden. Pengarna till kommunens skolor är fortfarande väl tilltagna i jämförelse med de flesta andra jämförbara kommuner. Vi har ju hävdat – och har också nyligen genom ett tragiskt dödsfall fått belägg för – att främst socialnämnden har otillräckligt med resurser, till exempel när det gäller stöd till unga med missbruksproblem.

Det är dock tydligt att läget är besvärligt också för BUN:s verksamhetsområde, trots att först kommunstyrelsen beslöt om två miljoner i tillskott och sedan beslutade kommunfullmäktige om ytterligare tre miljoner. Trots detta krävs det ytterligare minst fem miljoner för att verksamheten ska kunna vara oförändrad.

Nämnden beslöt vid sitt förra sammanträde att barn i behov av särskilt stöd samt förskolan ”om möjligt ska undantas nedragningar”. Framför allt blir det i stället Nyströmska skolan som får dra ner på sin verksamhet. Det finns inte så mycket att säga om den prioriteringen. Nedskärningarna på Nyströmska är rimliga där två program försvinner (handels- och teknikprogrammen), bortsett från att SFI-undervisningen riskerar att få allvarliga problem.  Den moderate ordföranden, Stefan
Pettersson, var omedveten om att utökade resurser behövs för att möta behoven när det gäller att klara en ökad  SFI-undervisning, men förvaltningschefen verifierade att så är fallet. Verksamheten bedrivs redan idag i stora och svårhanterliga grupper. Med ett ökat åtagande lär det bli kaos.  Situationen kan då komma att utnyttjas av främlingsfientliga krafter. Jag hade inte haft en aning detta om jag inte fått kontakt med skolans t f rektor, vilket var nödvändigt för att jag skulle ha underlag för att kunna agera.

Hur konsekvenserna av budgetförslaget blir i de andra skolformerna var otydligt. Visserligen kunde förvaltningschefen, P A Sterner,  visa att förskolorna får mer pengar för att möta en glädjande utveckling med fler barn. Sankt Anna får utökade resurser per barn och klarar sig ytterligare något år från nedläggning, däremot får Mogata ta konsekvenserna i form av lägre personaltäthet. Även andra grundskolor får räkna med att klasstorleken blir något större.

I sak har jag inget att invända mot de skisser till prioriteringar som förvaltningen föreslog, men jag hade velat se en tydligare konsekvensbeskrivning när det gäller klasstorlek, eventuella uppsägningar, uppskjutna investeringar med mera. Därför kunde jag inte stödja det föreliggande förslaget. Den borgerliga alliansen får ta ansvaret själva.

Björn Grip (v)
ledamot i BUN,
Söderköping

Minst tio personer i behov av stödboende har inte denna möjlighet idag i vår kommun. Enligt tjänstemän inom individ och familjeomsorgen ökar svårigheterna att få stödlägenheter för denna grupp. Den politiska ledningen i Söderköping tonade dock ner problemen. Brev till hyresvärdarna och en inbjudan till ”dialog” kring situationen var allt man hade att erbjuda.

Fullmäktigemötet i går kväll, onsdagen 17/10, blev en tämligen långsam företeelse. Mest beroende på två inledande föredragningar, först om pensioner, en människa från KPA behandlade oss som skolbarn i en timma; sen om LOV – lagen om valfrihet, där Tommy Hult föredrog, nä, snarare pläderade för ett införande. Marja och jag ställde frågor, men åtminstone jag ådrog mig nog visst missnöje eftersom mina inlägg tenderade att bli debattinlägg.

Vi i vänstern hade lämnat in flera interpellationer och motioner. Marja och jag fick därför möjlighet att presentera dessa, och var flitigt i elden. Den i mitt tycke viktigaste debatten blev dock kring bristen på bostäder och därmed risk för att de som har svårast på bostadsmarknaden blir utan hyreskontrakt. Såväl Gerd Aronsson (s) som vi från vänsterpartiet hade interpellerat. Det finns ett behov på 10-15 ytterligare lägenheter med så kallade sociala kontrakt. Behovet har accentuerats efter det att kommunen sålt ”Vimman” nere vid Storån till byggmästaren Eddy Demir, han ni vet som bygger (mar)drömmar. Epitetet fick han med anledning av íngreppen på tomten ”Blomsterängen” i Sankt Anna, där grova ingrepp på den känsliga strandtomten föranledde byggnadsnämnden att ingripa.

Kommunledningen har skrivit brev till hyresvärdarna och tänker också bjuda in till en dialog kring problemen med svårigheterna att lösa de bostadslösas situation. Inga-Lill Östlund (fp), ordförande i socialnämnden, ville dock tona ner omfattningen på problemen. Magnus Berge (c), kommunstyrelsens ordförande, hänvisade till EU-lagstiftning som skäl till att inte låta Ramunderstaden få en mer aktiv roll. Vänsterpartiet hade nämligen föreslagit att Ramunderstaden skulle erbjudas tomtmark på rimliga villkor för att kunna bygga bort bristen. Argumentet att detta är rimligt med tanke på att kommunens bostadsbolag har ett särskilt socialt ansvar gjorde tyvärr inte intryck.

Den andra viktiga delen av diskussionen gällde möjligheten för unga människor att erhålla kontrakt när man inte har ett fast jobb. Vårt förslag i detta avseende var att ge kommunalt stöd genom att pröva möjligheten att erbjuda borgen till de ungdomar som det gäller. Vi fick oväntat stöd för denna tanke av Torbjörn Lord, numera politisk vilde och fastighetsägare. Även Inga-Lill medgav att det krävs nya och okonventionella grepp för lösa problemen för den här gruppen som behöver få kontrakt på en egen lägenhet.

Klockan kvart i tio på kvällen kunde ordföranden klubba av mötet. Jag är rädd för att Marja och fram-för allt undertecknad fick skuld för att det tog en timma extra att genomföra fullmäktige. Men egentligen var det ju två långrandiga informationer som tog den mesta tiden allra först. En fullständigt orimlig ordning, tycker jag.

Söderköping, den 18 oktober 2012

Björn Grip