Vänsterpartiet Söderköping

Häromsistens när jag gjorde ett besök på vårdcentralen konstaterade jag att två av läkarna är på väg bort. Marcel, som är min ”husläkare”, fanns inte längre tillgänglig. Jag förstod senare att han redan har slutat. Isabel, som jag fick träffa istället och som jag träffat tidigare för två år sedan, berättade att hon också sagt upp sig för att börja jobba på Kneippen i Norrköping.

Jag blev förvånad, eftersom hon tidigare sagt att hon hoppades få fast jobb på vårdcentralen och det borde finnas goda chanser, eftersom flera av de seniora läkarna är på väg in i pensionsåldern.

Jag har sedan fått höra, att vårdcentralen inte tänker nyrekrytera. Spekulationen blir ju att man från landstingets vårdcentral anpassar sig till situationen med Geria Cares etablering. Frågan är om det är på eget initiativ, av rädsla för att hamna i en ekonomiskt besvärlig situation, om patientunderlaget skulle svikta? Eller är det till och med så, att det kommer direktiv från högre ort att man ska anpassa sig för att ge möjlighet för ytterligare en aktör – Geria Care.

Oavsett vilket är det beklämmande. Söderköpingsborna får sämre tillgänglighet och kontinuitet i sin vård på landstingets vårdcentral. Konsekvensen lär bli missnöje. Och den privata vårdcentralen kan stiga in på arenan som hjältar som räddar vårdsituationen.

Så kan det gå till för att skapa missnöje med offentlig vård och därmed grogrund för privata etableringar. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Söderköping, den 8 maj 2012

Björn Grip (v)

Barn- och utbildningsnämnden tog ett ”icke- beslut” om barnomsorg på obekväm arbetstid igår, den 28 mars. Bedrövligt att det ska vara så svårt att komma vidare. Borgarna är villrådiga och förvaltningen vågar inte göra något förrän det kommer klara direktiv och tydliga anvisningar om var pengarna ska tas.

Förslaget till beslut var absurt med alla sina förbehåll:

Nämnden föreslås besluta att ge i uppdrag till förvaltningen att vid anmält behov undersöka möjligheten att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid och om möjligt erbjuda plats.

Min första tanke som också ledde till att jag hov upp min röst och föreslog att förvaltningen ska ges i uppdrag att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid från och med den 1 augusti 2012. Tyvärr fullföljde jag inte genom ett formellt yrkande. Förvaltningschefen ”hotade” med att om vi inte får pengar så får det konsekvenser för andra barnomsorgsverksamheter. Jag skulle inte ha gett mig, tvärtom hade det kunnat lett till en riktigt intressant situation om det skulle ha gått igenom, vilket i och för sig inte var realistiskt. Men tänk om! Då hade vi tvingats diskutera var vi skulle ta pengarna. Inte så svårt för mig och inte heller för sossarna. Det hade blivit ett avskaffande av vårdnadsbidraget. Nu blev det inget förslag, än mindre en majoritet för min principiella hållning. Jag accepterade ett förslag som Mattias Ravander (s) presenterade som innehöll två att-satser:

Nämnden föreslås besluta,

- Att ge i uppdrag till förvaltningen att vid anmält behov undersöka möjligheten att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid och erbjuda plats

- Att uppdra till förvaltningen att skyndsamt komma med förslag till en permanent lösning på behovet att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid.

Beslutet blev också ett enigt förslag i enlighet med sossarnas förslag. Men jag tror inte frågan kom närmre en lösning. Borgaralliansen bromsar och är förmodligen oense om hur viktig frågan är. Förvaltningen vill inte ta i frågan förrän det kommer tydliga riktlinjer och pengar från kommunstyrelse och fullmäktige. Under tiden får Olga och andra ensamstående föräldrar fortsätta att vänta på att självklart kunna kombinera jobb och barnomsorg. Inte för att det hade betytt något i sak om jag vidhållit mitt yrkande, men det hade åtminstone varit en utgångspunkt för att driva på i frågan och skapa mer debatt. Vi får se om det kan bli en kritisk insändare i stället.

Söderköping, den 29 mars 2012

Björn Grip

Idag står det i tidningen att det ska bli en ny förskola, och sossarna tar åt sig äran. Dessutom skriver NT att sossarna har krävt att det ska göras en strategiplan för utbyggnaden av barnomsorg och förskola i Söderköping. Det är ingen hejd på initiativen från socialdemokraternas sida. Man har det senaste året motionerat om; barnomsorg på obekväm tid, cykelvägar i och runtomkring i kommunen, mer personal inom äldreomsorgen etc. etc.

Det är jättebra! Alltihop är sådant som stod i den gemensamma rödgröna valplattformen inför valet 2010. En plattform som var riktigt väl genomarbetad, men där många av förslagen har återfunnits under en följd av år i vänsterpartiets budgetförslag.

Som sagt, det är bra att sossarna tar upp förslagen. Det hade dock varit snyggt om man hade kunnat visa en sådan generositet, att man gett ett erkännande till oss för att vi i vänsterpartiet tagit initiativ och tidigare lyft frågorna. Men försöken att osynliggöra oss kommer att bli svårt. Det lovar vi!

Söderköping, den 1 mars 2012

Björn Grip

Det är nu den årstid på vårvintern då årsmötena avlöser varandra. Nästa helg har jag två årsmöten att gå på, teaterföreningen och vänsterpartiet båda i Söderköping. I den förra – kanske livaktigast i Östergötland är jag revisor, vilket är ett ganska lätt uppdrag eftersom vi har en duktig kassör. I vänsterpartiet fungerar jag som sekreterare, en förtroendepost som jag tycker är viktig och därför gärna fortsätter med ytterligare ett år om jag får förtroendet.

Bengt Göransson, tidigare s-märkt kulturminister, numera uppskattad föreläsare, har någonstans skrivit om vikten av att det förs goda protokoll. Ingen kan som han lovorda det hantverk som många anonyma folkrörelsemänniskor har lagt ner på att formulera vad som förevarit och beslutats. Förr i världen skrevs det ofta diskussionsprotokoll, vilket kan vara fascinerande att läsa. Själv minns jag med beundran och rörelse handskrivna protokoll från 1920- och 30-talen i de arbetslösas förening i Kalmar. Jag läste några årgångar när jag skulle skriva en uppsats till vår Bokcafébulletin om det oroliga 1930-talet. Då demonstrerade de arbetslösa vid något tillfälle i fullmäktige, polisen tillkallades och det blev upplopp. Journalisten Ture Gerdes, aktiv bland annat på Ny Dag skrev om detta i en bok som hette

Det blågula repet om jag minns rätt. Detta var på 1970-talet.

Jo, vi i vänsterpartiet startade en framgångsrik bokcaféverksamhet centralt i Kalmar i början av 70-talet. Många engagerade sig, omsättningen växte och ett tag hade vi beställningar på litteratur från flera institutioner på den framväxande högskolan också. Så går historien, och plötsligt upptäcker jag i nostalgins skimmer att det är lika långt tillbaks till 1970-talet idag som det då på 1970-talet var till 1930-talet. Herrrejösses, vad tiden går och vad märkligt det är med tidsperspektiv som på något märkligt sätt förändras i takt med ens egen ålder!

Men det är fortfarande angeläget och faktiskt roligt (igen) att vara engagerad i samhällsdebatt och politik. Inte minst efter vänsterpartiets och socialdemokraternas val av nya partiledningar. Först gick siffrorna upp för vänsterpartiet, nästan till tvåsiffriga tal, efter att partiet dessförinnan nu har hängt på fyra procentspärren, under större delen av den senaste mandatperioden. Och två förlustval i rad! Inte undra på att det tagit emot. Sossarnas siffror har ju också rasat under Mona Juholt-perioden. Med Löfvén vid rodret tog siffrorna snabbt ett rejält skutt uppåt, nästan till 30%. Tänk att det kan leda till sådana glädjechocker. Okej, det är kanske förståeligt, men jag minns ju 1998 då sossarna hade problem att komma över 40%, vilket då betraktades som en katastrof. Men allting är förgängligt. Opinionssiffror går upp och ner. Det är viktigt att komma ihåg. Jag tror dock att med Löfvén, Sjöstedt och Romson/Fridolin finns förutsättningar för betydande valframgångar för de röd-gröna i nästa val 2014. Man attraherar lite olika opinioner med egna tydliga profiler. Sen gäller det att partiledningarna inte är ultimativa när det gäller att formulera sig, och att det finns en tydlig vilja från alla parter att hitta lösningar när det gäller att formulera ett regeringsalternativ, så småningom. Dessförinnan ska det dessutom kampanjas inför ett EU-val, ett val som blir allt viktigare, oavsett vad man egentligen tycker om denna demokratiskt otydliga organisation. Och arbetslösheten i såväl Sörping, som Sverige och Europa växer. Måtte folk reagera och inte passiviseras. Väl mött på andra sidan årsmötena!

Söderköping, den 21 februari 2012

Björn Grip

Vänsterpartiets kongress blev nästan en väckelserörelse i sitt mottagande av sin nye frälsare. Det är viktigt och bra med entusiasm, och visst tror jag på Jonas Sjöstedt som partiledare, men det är också viktigt att fundera över hur man nu ska gå vidare. Några krav och politiska markeringar blev sannolikt väl tillspetsade.

Jag tänker på:

- Kravet på avskaffande av bemanningsföretag

- Beslutet att agera för en statlig skola

- Kravet på att agera för att avveckla EMU

När det gäller kravet på avskaffandet av bemanningsföretag, lär det stöta på patrull gentemot de EU-direktiv som gäller. Det finns också situationer då bemanningsföretag kan göra nytta och utgöra buffertar i högkonjunkturer. Det är avarterna som är bedrövliga. En försvagad fackföreningsrörelse behöver stöd i form av lagstiftning som begränsar de orimliga villkor som blivit fallet framför allt för unga människor. Hyrläkarsystemet visar att en tillräckligt stark facklig yrkesgrupp kan skaffa sig fantastiska villkor. Tyvärr går det ofta ut över ambitionen att skapa en vettig kontinuitet i vården. Detta är ett exempel där en mera nyanserad hållning kommer att krävas.

Kongressbeslutet att verka för en statlig skola är ett annat förslag som tyder på en övertro när det gäller vad riksdag och regering ska kunna åstadkomma. Varför inte då också driva kraven på att lyfta över sjukvården till statlig nivå? Även sjukvården visar stora brister när det gäller jämlik vård. Risken är stor att statliga tjänstemän kommer att ersätta det kommunala och landstingspolitiska inflytande som trots allt finns.

För skolans och vårdens vidkommande är det den fria etableringen av vinstdrivande företag som har bidragit till en segregering som jag tror är det stora problemet för att kunna återupprätta en bra vård och skola för alla. Men detta är ju beslut som faktiskt står utanför vad som kommunala företrädare kan påverka. Alltså, rikta in kritiken på vinst inom vård, skola och omsorg, eller ge åtminstone kommunerna större möjlighet till att säga nej till etableringar!

Beträffande EMU, kändes det lite som att musen röt, när Jonas Sjöstedt i en alltför hastig kommentar pratade om att avveckla stödet till EMU-systemet. Visst göds banksektorn idag av de föreslagna stödåtgärderna för att klara det finansiella systemet, och visst är det orimliga krav som läggs på fattiga människor runt om i Europa. Personligen tror jag att arbetet med att ställa mera långsiktiga krav är nödvändiga. Detta har i och för sig Jonas fört fram. Skatt på kortsiktiga finansiella transaktioner kan vara en väg. Uppdelning av bankväsendet i en finanssektor och främjandet av lokala sparbanker kan vara en annan väg.

Så hoppas jag ändå verkligen att partiledarvalet blir en nytändning för vänstern. Situationen har stora likheter med vad som var fallet när C-H Hermansson ersatte Hilding Hagberg 1964 som partiledare. Då handlade det om att visa självständighet gentemot Sovjetunionen, men också gentemot socialdemokratin. Idag är det fråga om att markera avstånd mot allt

romaniserande av sovjetkommunismen och att göra tydligt att vi för en självständig oppositionspolitik. Tids nog kommer regeringsfrågan upp på bordet, och då är det principer, inte detaljer som ska styra diskussionerna före valet.

Björn Grip, den 11 januari 2012