Vänsterpartiet Söderköping

Arkiv

Vår förstasida

Skriv in din e-postadress här så får du varje nytt inlägg i Vänsterpartiet Söderköpings blogg sänt till din e-postadress.

Gör som 7 andra, prenumerera du med.

  • En paus i bloggandet
    Eftersom jag på sistone har skrivit väldigt sporadiskt här på bloggen så har jag valt att ta en paus i bloggandet. Tack till alla som har läst och kommenterat under åren. Det har varit intressant och lärorikt. Vill du fortsätta … Läs mer →

Sortera inlägg

Vad vill Yvonne Persson, med Ramunderstaden ? Blogg från Björn Grip

Kommunens bostadsbolag, Ramunderstaden AB, gjorde förra året en vinst på över 7 miljoner kronor förra året. Det är naturligtvis inte fel med ett överskott, men den fråga som ändå blir alltmer aktuell är vad kommunens politiska majoritet vill med sitt bostadsbolag. Enligt Yvonne Persson, moderaterna, ansvarigt kommunalråd är det viktigaste att det i allt bolaget gör finns en affärsmässighet. Kommunstyrelsen valde också nu i mars att som ägare plocka ut vinst ur bolaget.

Om det enbart blir en fråga om att bolaget ska drivas affärsmässigt avhänder sig kommunen en viktig möjlighet att bedriva en aktiv bostadspolitik, med de risker det medför att bostadsbyggandet stagnerar eller leder till segregation och alltför dyra lägenheter för många invånare. Om man dessutom kräver avkastning och tar ut vinst leder det till att nuvarande hyresgäster i Ramunderstaden behandlas orättvist i förhållande till andra medborgare i kommunen. Dels betalar man ju skatt, men dessutom betalar man uppenbarligen en alltför dyr hyra eftersom kommunen som ägare gör bedömningen att bostadsbolaget har en ”övervinst” som kommunen som ägare kan tillgodogöra sig. Det är att orättvist missgynna Ramunderstadens hyresgäster, tycker jag, och det  påpekades också av det tidigare kommunalrådet Mattias Ravander-Geving, när han intervjuades om detta i höstas.

Men framför allt är ju frågan varför kommunen ska äga ett bostadsbolag om man enbart ska driva detta med affärsmässighet. Enligt min uppfattning är det viktigt att kommunen driver en aktiv bostadspolitik som bygger olika typer av bostäder och att man aktivt arbetar för att motverka boendesegregation som lätt uppstår om man enbart låter marknad och affärsmässighet styra byggandet. Ett stort allmännyttigt bestånd av lägenheter skapar ett mindre segregerat samhälle, medan det i kommuner med ett litet bestånd är de mest ekonomiskt utsatta som bor i allmännyttan och risken för polarisering i samhället ökar. En annan konsekvens är att kraven på den enskilde att få ett hyreskontrakt avsevärt höjs. De nya bostäder som byggs riskerar att enbart vara avsedd för en resursstark målgrupp, även i Ramunderstadens nybyggnation.

Så mina frågor tilL Yvonne Persson blir därför;

– Tror du att det går att bedriva en affärsmässig samhällsnytta, det vill säga att bolagets ekonomiska nytta vägs mot den samhällsnytta som det innebär att man motverkar segregation och bostadsbrist?

– Om svaret är ja, är du då beredd att skriva in detta – affärsmässig samhällsnytta – i bolagets ägardirektiv?

– Om svaret är nej, vad skiljer då Ramunderstadens uppdrag från andra privata bostadsbolag?

Är det verkligen hårdare tag vi ska ha ? // Blogg från Björn Grip

Fredagens förmodade terrordåd i Stockholm skapade sorg, förstämning, men också sammanhållning och gemenskap bland människor i Sverige. Manifestationen dagen efter dådet var en stark samling för solidaritet och kärlek.

Den politiska debatten efteråt tog tyvärr en annan vändning. TV-programmet Agenda i söndags, som samlat partiledare från sverigedemokraterna, moderaterna och centern samt inrikesministern överträffade varandra i ropen på hårdare tag, snabbare och bättre verkställighet när det gäller personer som fått avslag på sina uppehållsansökningar.

Det ska sägas att inrikesministern Anders Ygeman försökte förklara att det finns en rättighetslagstiftning när det gäller att få sin asylansökan prövad. De rättsliga prövningarna måste få ha sin gång, och att det finns verkställighetshinder som gör att det inte alltid går att utvisa de som inte har fått uppehållstillstånd, försökte han hävda när främst SD- och moderatledarna argumenterade för snabbare procedurer och effektivare polisiärt arbete när det gäller verkställighet av utvisningar. Då har det ändå skickats åtskilliga tusen unga män, jag tror siffran 25-tusen nämndes, till Afghanistan det senaste halvåret.

Jag kan bara hoppas att det inte är personer som i likhet med mina vänner, inte har varit i Afghanistan sedan tidig barndom utan befunnit sig i Iran eller Pakistan eftersom föräldrarna flytt från inbördeskrigets inferno i Afghanistan. som skickas iväg. Skulle Reeza, och många med honom, ha skickats tillbaks hade det inte funnits någon släkting eller anhörig som kunde möta upp eftersom dessa antingen finns i Iran eller lyckats få uppehållstillstånd i något europeiskt land. Konsekvenserna hade med stor sannolikhet inneburit att han blivit kanonmat. antingen för den afghanska regeringens militär eller i tjänst hos talibanerna.

Så ser situationen ut för de flesta flyktingar som jag känner. Och det börjar bli rätt många bekantskaper. För mig verkar ropen på tuffare tag kontraproduktivt. Jag kan inte låta bli att tänka på den manifestation för en human flyktingpolitik  som jag deltog i för några veckor sedan i Linköping. Vi var ett hundratal som stillsamt vandrade från Sankt Larskyrkan till Busstorget. Där ställde vi oss i en ring, och alla fick chansen att säga några ord i en raspig högtalare. Många, främst flyktingungdomar gav gripande inblickar och starka vittnesmål som borde vara starka argument för uppehållstillstånd. Jag minns särskilt en pojke, som pendlade mellan vädjande förtvivlan och vrede – snälla, gör mig inte till självmordsbombare eller terrorist, var hans slutkommentar innan han bröt samman, och lämnade mikrofonen vidare.

Jag kan inte låta bli att tänka på denna incident i samband med fredagens terrorhandling. Hur många förtvivlade unga män finns det idag, som pendlar mellan hopp och förtvivlan, som väntar i flera år, som är på väg in i samhället, som gör allt för att integreras, som tar skitjobb till dålig svart betalning för att kunna klara sig när kommunerna har släppt sitt stöd?

Jag vill avsluta med att citera ett facebookinlägg från Daniel Sestracic, vänsterpartistisk riksdagsledamot:

– Tänk om statsmakterna istället för strängare asyllagstiftning och snabbare avvisningar kunde säga; vi ska se över den stränga asyllagstiftningen som driver människor till desperation och förtvivlade handlingar och vi ska anta en marschalplan för att skapa ett jämlikare och tryggare samhälle. Vi vet ju att detta är en väg som står emot desperation och vansinnesdåd.

 

// Björn Grip 

 

Drömmen om det Röda……. Blogg från Björn Grip

Rubriken ovan är också rubriken på en bok, skriven av journalisten och författaren Nina Björk. Det är en bok om den socialistiska ikonen Rosa Luxemburg, polsk-tysk judinna, som levde och verkade i det tidiga 1900-talet. Hon mördades av paramilitära frikårer i Berlin den 15 januari 1919, alltså för snart hundra år sedan.

Varför mördades hon? Och vad har hon för betydelse för dagens Söderköping?

Svaret på den första frågan är att hon var ett hot mot den bestående ordningen. Hennes förmåga att formulera en vision om jämlikhet och rättvisa ledde till att det startades flera socialistiska rådsrepubliker i tyska städer, bland annat i Berlin och Munchen. Dessa slogs brutalt ned av en regim där den reformistiska tyska socialdemokratin i samarbete med borgerligheten som använde sig av resterna av den preussiska armén förstärkt med reaktionära frivilliga. Ledarna Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg infångades och mördades efter summariska rättegångar.

Vilken betydelse har Rosa Luxemburg idag? Författaren Nina Björk skriver att ”idag är hon den radikala vänsterns dröm om en väg mellan kommunistisk diktatur och socialdemokratiskt förvaltad kapitalism”. Ingen i de radikala tänkarnas kanon insisterade hårdare på omöjligheten att skilja demokrati och socialism åt. Hon är den hårdaste kritikern av Lenins försök att ”införa socialism uppifrån, likaväl som hon förutser socialdemokratins misslyckande att tämja kapitalismens inneboende tendens att öka klyftorna mellan de som har och de som inte har.

Rosa Luxemburg är idag mest förknippad med socialismen som en internationell rörelse och vikten av internationell solidaritet. På så sätt har hon betydelse för oss i Sverige och Söderköping, när vi engagerar oss och fattar kommunala beslut gällande ungdomar som flytt från krigets fasor i Afghanistan, Eritrea och Syrien med flera krigshärdar.

Nina Björk har skrivit en fascinerande bok som levandegör Rosa Luxemburg som människa och politiker. Nina Björk kom till ”Stinsen” och gav oss ala inspiration med föreläsning om boken och för en kamp om anständig flyktingpolitik   ?

// Björn Grip  

Malin Östh (V) Söderköping.. nyvald som Ordförande för Vänsterpartiet Östergötland

Malin Östh, vänsterpartiets ledande politiker Söderköping, nyvaldes under lördagens distriktskonferens på Marieborg i Norrköping till ordförande för Vänsterpartiet Östergötland.

Hon efterträder Linda Snecker, riksdagsledamot från Norrköping.

Malin har vunnit alltmer respekt för sitt vänliga sätt, sitt kunnande och sin övertygande argumentationsförmåga.

– Vi tror att Malin blir en bra distriktsordförande och ser också valet som en möjlighet att de mindre partiföreningarna i länet får stöd och uppmuntran i sitt politiska arbete.

Vänsterpartiet behövs i alla kommuner.

Grattis Malin från partivänner m.m.

Säg inte nej, säg kanske …… // Blogg från Björn Grip

Så har fullmäktige haft sitt möte. Efter en lång interpellationsdebatt, där oppositionen på olika sätt vädjade om något utökat stöd för flyktingungdomar står det klart att kommunens majoritet inte har för avsikt att ge något stöd för de ungdomar som fyller 18 år och ännu inte fått uppehållstillstånd. Det kan enligt socialnämndens ordförande Tuula Ravander röra sig om omkring 25 ungdomar.

Argumenten för ett rimligare stöd, att inte bli förvisad till Migrationsverkets boende någonstans i Norrland, utan i stället få möjlighet att fullfölja sin skolgång, ha kvar sitt boende och sina fickpengar bet inte på Anders Bevemyr och hans kompisar. Inte heller hjälpte det att den samlade oppositionen från vänstern till liberalerna argumenterade väl. Det var ”bovägga”, som man säger.

Förgäves försökte vi vädja utifrån argumentet att de här ungdomarna är ett välkommet tillskott på en arbetsmarknad som skriker efter folk, och där de ungdomar som tidigast kom hit, 2013 och 2014, nu har fått jobb, bland annat i den underbemannade äldrevården. Och dom som börjat jobba eller praktisera lär vara omtyckta av de äldre som behöver hjälp av personal från hemtjänst och hemsjukvård.

Förgäves pekade vi på det faktum att åldrarna 15-25 år är svagt representerade i Söderköping. Cirka 5% av den totala befolkningen i kommunen befinner sig i de här åldrarna. Nog borde de styrande inse att det är en skänk från ovan att få hit ambitiösa ungdomar som inget hellre vill än att få göra rätt för sig. Men vi som ömsom vädjar ömsom ”hotar” är inte ensamma. Och protesterna växer.

”Vi står inte ut”, heter en organisation bestående av professionella och frivilligarbetare i arbetet med flyktingar. De har ställt tre krav på regering och kommuner, krav som får ett växande stöd. Det här är organisationens tre krav:

– Att stat och kommuner omedelbart stoppar omflyttningarna av ensamkommande barn och unga som befinner sig i asylprocess i suicidpreventivt syfte.

– Att Migrationsverket fryser alla utvisningar för ensamkommande barn och unga omedelbart utifrån den rättsosäkerhet och brist på kunskap om barnperspektivet som råder på Migrationsverket.

– Att våra politiker tar beslut om amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.

Ett femtiotal kommuner, främst i västSverige har anammat det första kravet och ställer upp för sina artonåringar med tak över huvudet, fickpengar, skolgång och gode män.

Kraven i sin helhet stöds av Vänsterpartiet, men också av många partiföreningar i centern och miljöpartiet. Även tunga fackliga organistioner som de båda lärarförbunden samt  socialarbetarnas fackliga organisation, SSR står bakom detta. Många olika kyrkliga församlingar och Rädda Barnen finns med bakom kraven.

Hur är det inom socialdemokratin då? Jo socialdemokratin är splittrad och ledningen kommer att möta många ombud som kommer att driva kraven på s-kongressen nu i april. Flera SSU-föreningar står bakom, liksom många s-kvinnoföreningar. Tro och Solidaritet, tidigare Broderskap, finns också med i opinionsbildningen.

Låt oss hoppas att partiledningen lyssnar på den kritiska opinionen inom och utom s-partiet, tar sitt förnuft tillfånga och ändrar på den restriktiva lagstiftning i flyktingfrågan som togs 2015. En lagstiftning som ställt till det för så många människor på flykt, människor som trodde på att Sverige stod upp för mänskliga rättigheter.

Vad bör vara kommunens ansvar ? Blogg från Björn Grip

På onsdag i nästa vecka ställer jag en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Anders Bevemyr (s), angående vad som bör vara kommunens ansvar när det gäller ensamkommande flyktingungdomar. Bakgrunden är att det numera finns pojkar som antingen fått sin ålder uppskriven eller faktiskt nått 18-årsgränsen, då kommunens ansvar för barnen formellt upphör om man inte redan fått uppehållstillstånd.

Det innebär att vi numera har ungdomar som flytt hit, som väntar på besked om uppehållstillstånd och som under tiden har fått stöd och hjälp med boende, fickpengar, skolgång och andra integrationsåtgärder av kommunen, föreningslivet och enskilda. Detta har fungerat väl, trots de hemska minnen från flykten som många pojkar bär på.

Nu verkar det som kommunen har bestämt att avbryta integrationen vid 18 år oavsett att beslut om uppehållstillstånd ej fattats av Migrationsverket. Detta är en process som kan ta lång tid, mer än ett år. Till detta kommer eventuella överklaganden och slutligen beslut om avvisning, allt som allt får man räkna med att det definitiva beslutet kan dröja mer än två år. Om beslutet blir positivt eller negativt är ett lotteri där oddsen är fifty-fifty.

Jag skulle kunna förstå om 18-årsgränsen tillämpades om utredning och beslut tog mindre tid och i princip alla fick avslag. Så är emellertid inte fallet. Som det nu fungerar innebär det att en välfungerande integration avbryts, för att sedan behöva återupptas igen för åtminstone hälften av ungdomarna, d v s den hälft som sannolikt får uppehållstillstånd. Den andra hälften kan för närvarande heller inte avvisas. De flesta  är afghaner, men har inte växt upp i landet och får inga afghanska pass. Landet vill inte ta emot dessa ungdomar. Så även för dessa ungdomar borde det vara rimligt att man låter studier och annan integration fortsätta i kommunen  istället för ett alternativ som innebär en torftig sysslolöshet och evig väntan i någon av Migrationsverkets lokaler.

Därför frågar jag Anders Bevemyr (s):

– Är du beredd att utsträcka kommunens ansvar för flyktingars boende, ekonomiskt bistånd, skolgång och andra integrationsåtgärder tills dess utredningar om uppehållstillstånd och överklagandeprocess efter eventuellt negativa beslut slutgiltigt är avgjord.

Ett positivt svar borde vara givet av såväl humanitära som ekonomiska skäl.

Björn Grip.

1 2 3 64

RSS Andra evenemang på orten

  • Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.