Widar skriver i sin ledare Partiidéer som kommer och går att vänsterpartiet är ”sämst i klassen” när det gäller idébefrielse. Det är en överraskande och okunnig slutsats, från en erfaren ledarskribent som följt svensk dagspolitik i många år.

Ledaren kommer sedan med ett antal påståenden som måste korrigeras:

– Partiet bildades 1917 genom en utbrytning från S. Det nya partiet knöts snabbt till det sovjetiska kommunistpartiet, skriver Widar.

Sanningen är den att socialdemokratin klövs på frågan om freden. Vänsterfalangen under Zäta Höglund kämpade för att arbetarrörelsen skulle vägra att ställa upp på militarisering och nationalistiska krav om deltagande i krig mot andra länders arbetare. Ungdomsförbundet och partivänstern blev utesluten, och bildade nytt – det socialistiska vänsterpartiet. Detta parti kom efterhand (beklagligt nog) att bli medlem av Komintern, den kommunistiska internationalen. Försvaret av den unga sovjetstaten ledde sedan till ett okritiskt förhållande till det sovjetiska kommunistpartiet.

– Sedan dess har det inte hänt så mycket med Vänsterpartiets idéer, skriver Widar vidare, även om han också ger partiledningen under Gudrun Schyman och Johan Lönnroth, en klapp på axeln.

Widar förbigår helt och hållet den reformering av det gamla kommunistpartiet till ett modernt vänsterparti som är förknippat med CH Hermansson, partiledare under åren från 1964-75. Den skinnömsning som skedde under CH:s ledning öppnade upp för en anknytning till de tidiga vänstersocialistiska och frihetliga tankegångarna från tidigt 1920-tal men också feministiska och ekologiska idéer som lyftes fram ytterligare under Gudrun Schymans ledarskap.

– Sedan slog gammelvänstern till. Förnyarfalangen kastades ut och/eller tröttnade, fortsätter Widar sin vinklade beskrivning. Och bildtexten antyder att partiet inte ”tog emot” Schyman/Lönnroth.

Lönnroth lämnade av personliga skäl. Schyman tvingades avgå efter misstanke om ekonomiska oegentligheter. Oegentligheter kunde inte bevisas, men inom vänsterpartiet är kraven på ordning och reda i den egna ekonomin mycket stora. Det blev Gudruns fall att hon slarvade med sin deklaration. Men arvet efter CH, Gudrun och Johan lever kvar, inte minst efter det att Jonas Sjöstedt blivit partiledare. Och vi är många som kallades ”förnyare” och som med glädje fortsätter som partimedlemmar. Några portalfigurer är Stig Henriksson, KS-ordförande i Fagersta, Staffan Norberg, vice ordförande i Södertäljes kommunstyrelse och Per Sundgren, tidigare borgarråd i Stockholm.

Widar antyder att vänsterpartiet vill förstatliga all verksamhet. Det är inte sant. Partiet vill se en mångfald av ägarformer, inte minst kooperativt ägande i olika former. Däremot är partiet emot att välfärden säljs ut, och att vinstmaximering är grundval för omsorg och utbildning. I den frågan har vänsterpartiet samma ståndpunkt som en stor majoritet av svenska folket.

Björn Grip, vänsterpartist

Vänsterpartiet är en del av politiken i Söderköping, vi finns med i nämnder och kommunfullmäktige.

Vi är med och påverkar, vi lyfter fram dina åsikter, vi ser till allas lika värde. Tillsammans skapar vi en fin trygg och bra stad att bo och verka i.

Ett nytt spännande år ser vi framför oss.

( V )i önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

     Jag har haft förmånen att vara närvarande på två fullmäktige den här veckan när budget för 2013, och treårsplan för åren 2013-15 ska spikas. Intressant att jämföra;

I Söderköping handlar det om att försöka begränsa utgifterna, men det är svårt eftersom trycket – särskilt från skolans område är svårt att stå emot. Dessutom har Barn och utbildningsnämndens ledande politiker också säte och stämma i Kommunstyrelsens arbetsutskott och presidium! Det är klart att då är det svårt för andra verksamhetsområden, till exempel individ och familjeomsorgerna där stödet till människor utan bostad ska fungera trots två vakanser som inte ersätts!

Men det allmänna intrycket är att den nyliberala idén om att försöka hålla igen i svåra tider fortfarande har sitt grepp om fullmäktige.

I Motala är debatten en annan; här är det åtgärder mot ungdomsarbetslösheten som är i debattens focus. Visserligen håller borgarna igen, men inriktning och tonläge handlar om att politiskt agera mot kris och arbetslöshet. Besluten blir också att tillskjuta pengar till ungdomsjobbsatsningar och till kommunal vuxenutbildning. Kommunen försöker i någon mån göra det staten inte har gjort – tillskjuta pengar till åtgärder som motverkar ungdomsarbetslösheten.

Till saken hör, att i Motala styrs kommunen av s+v+mp, medan vi i Sörping får hålla till godo med den borgerliga alliansen ytterligare ett tag. Men håll ut, det är mindre än två år till nästa val!

Björn Grip (v)

Ersättare i fullmäktige

Söderköpings kommun

Häromdagen tog Barn- och utbildningsnämnden, BUN, i Söderköping beslut om strategi för förskolan 2013-16. ”Förskola ska erbjudas barn från ett års ålder i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete…” Tyvärr hjälpte inte mina protester mot detta förvaringsperspektiv.

Jag yrkade på att barnens behov av bra barnomsorg och utveckling ska vara utgångspunkt. Dessutom framförde jag att alla barn ska erbjudas förskola under 1050 timmar per år, det vill säga dubbelt så mycket som idag.

Varför är detta så viktigt? Jo, vi vet att förskolan är den kanske viktigaste verksamheten i ett välfärdssamhälle för att ge alla barn en bra start i livet. Idag blir barn och ungdomar allt mer beroende av hur föräldrarna har det ekonomiskt och socialt. I ett samhälle med växande klyftor blir det därför allt viktigare att förskolan är tillgänglig och generös för alla barn.

Det finns exempel på barn som får barnomsorg när föräldrarna har timvikariat inom hemtjänst, men när vikariatet är slut så är barnomsorgen också slut. Denna jo-jo tillvaro är högst otillfredsställande. Den skapar otrygga barn och dåligt samvete för stressade mammor och pappor.

En liten framgång dock – nu finns det inskrivet att kommunen ska erbjuda pedagogisk verksamhet för barn på Broby förskola när förskolorna normalt är stängda, d v s efter klockan sex på vardagar. Dock med förbehållet om inga andra alternativ är möjliga! Å andra sidan så kan man inte undgå att skriva in detta när man på annat håll i dokumentet säger att förskola ska erbjudas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete! Eller hur?

Björn Grip (v)

Ledamot i BUN

När de stora avregleringarna började genomföras i Sverige gjordes de utifrån en argumentationslogik som lovade att det skulle bli bättre. Det skulle bli billigare, bättre kvalitet, större utbud och en ökad valfrihet. Idag lyfter avregleringens förespråkare inte samma argument. Idag talar man inte längre om att det blir billigare, helt enkelt för att det inte blev billigare.

Ett annat retoriskt grepp som användes när man började diskutera att avreglera välfärden var att utmåla offentlig sektor som en tärande sektor som inte drevs kostnadseffektivt. Det offentliga beskrevs som ett offentligt monopol som skulle ersättas med en konkurrensutsatt marknad. Marknaden skulle öppna upp för många fler aktörer, särskilt de små. Idag lever vi med ett slags facit som avslöjar hur det faktiskt blev; två stora bolag dominerar den privata delen av äldreomsorgen; Carema Care och Attendo Care, som båda ägs av riskkapitalbolag, står tillsammans för ungefär halva den privata marknaden. Ett kritiserat offentligt monopol håller alltså på att ersättas av ett annat slags monopol.

2009 tog de privata aktörerna i välfärden ut 8 miljarder kronor i vinst, vilket är 8 miljarder som lämnar en sektor som sedan länge drivs med sparkrav och minskade resurser. 8 miljarder kronor motsvarar 20 000 nya jobb. Attendo Cares VD hade 2010 en årslön, med bonus, på 4,9 miljoner kronor.

Det finns oroväckande lite forskning kring avregleringens konsekvenser, de rapporter som kommit på senare år pekar dock entydigt på att avregleringen inte gett önskat resultat. Välfärdsforskare konstaterar i antologin ”Konkurrensens konsekvenser” att konkurrensutsättning av välfärdstjänster varken inneburit högre kvalitet eller kostnadseffektivitet. Något som mycket sällan tillåts finnas med i debatten eller vid beslutsfattande.

I Norge har man en lagstiftning som reglerar vinstuttag bland friskolorna, lagen bygger på att vinsten ska återinvesteras och gå tillbaka till verksamheten. Kan Norge reglera kan också vi. Att låta skattemedel som är tänkta att finansiera vår gemensamma välfärd försvinna ut ur pressade verksamheter för att istället gå till bonussystem eller för att placeras i skatteparadis är inte rimligt. Privata aktörer får gärna finnas men vinstuttaget måste regleras.

Malin Östh / vice ordförande

Vänsterpartiet Söderköping

Detta kommer min föreläsning i Förelsäningsföreningen Nyfiken på… att handla om den 15 oktober.

Om Söderköping de senaset 40 åren i min och tecknarens uppfattning.

Välkomna

/ Marja Bergström