Det viktigaste är att upprätthålla valfriheten och ha två högstadieskolor i kommunen. Det är den principen som Anders Senestad, moderat ordförande i Barn- och utbildningsnämnden (Bun) lyckades övertyga en majoritet i nämnden om.

Konsekvenserna för landsbygden i kommunen blir längre resvägar för 12-åringar och lägre elevantal i bygdeskolorna. Det innebär också ett akut hot om nedläggning för Sankt Anna skola.

Bun beslöt igår, 26 augusti, föreslå kommunstyrelsen att dra in årskurs sex eleverna till centralorten. Detta för att säkerställa ett tillräckligt underlag för två högstadieskolor i kommunen. Man vill bygga en ny skola med mellan- och högstadium i anslutning till Mariehovsområdet alternativt i anslutning till de andra skolorna på Storängenområdet.

Det fanns ett alternativt förslag, som undertecknad ledamot presenterade och yrkade på. Det gick ut på att låta årskurs sex eleverna få vara kvar på sina hemortsskolor. För högstadiets vidkommande kan ett  samarbete med Waldorfskolan vara en möjlighet, om Ramunderskolan inte räcker till. Då upprätthålls också principen att erbjuda  valfrihet och alternativa möjligheter när det gäller högstadiet.

Tyvärr förlorade detta alternativ med röstsiffrorna 6-4 och en nedlagd röst. Det berodde bland annat på att centerrepresentanterna svek bygdeskolorna. En av ledamöterna röstade med Senestad och moderaterna. Bengt Johansson, centerns ordförande i kommunen, avstod när hans eget förslag röstades bort. Ett märkligt förfarande då det i sak var likartat med mitt förslag. Även socialdemokraternas ledamöter var splittrade, tyvärr.

Förutom nackdelarna för landsbygden riskerar skolgången för 12-åringarna att bli otrygg. Man får tröttsamma skolresor, långa skoldagar och många lärare som knappast kommer att lära känna sina elever under enstaka skoltimmar i veckan. Tolvåringarna ska ha undervisning av ämnesspecialister. Det är nämligen den andra ideologiska frågan för Senestad –  ämnesundervisning av specialister trots att det ökar anonymiseringen i skolan. Han tror uppenbarligen att ämnesspecialister är viktigare än att skapa grundläggande trygghet för en bra inlärningsmiljö.

Nu är frågan inte avgjord. Kommunstyrelsen, KS, ska ta ställning till lokaliseringsbehoven i slutändan. Förhoppningsvis finns det centerpartister och  socialdemokrater i styrelsen som inser landsbygdsskolornas värde.

 Björn Grip (v)

Ledamot i Barn- och utbildningsnämnden i Söderköping

Rubriken var satt på Söderköpings föreläsningsförenings serie Nyfiken på, där Gudrun Schyman var först ut för hösten, den 24 augusti,  på ett fullsatt bibliotek i Söderköping, Stinsen. Gudrun var i form och lyckades relativt snabbt få med sig publiken i en dialog kring vad genusforskning visar och vad det är för något.

Även om hennes klassanalys är något grovhuggen finns det en åskådlighet i hennes presentation som är en stor styrka i hennes opinionsbildning för jämställdhet. Jag fick i vart fall en aha-upplevelse när hon dråpligt förklarade och tydligt med Kurt Olsson-illustrationer lyckades åskådliggöra skillnaderna mellan andra diskrimineringsgrunder, som etnicitet, hbt-frågor etc och diskriminering på grund av kön.

Man kan tycka att det är beklagligt att Feministiskt initiativ (Fi) ställer upp i valrörelsen. Rösterna på Fi kan ju vara en avgörande  skillnad mellan röd-grön valseger och –förlust.

Varför då ge henne utrymme, kanske en och annan valstrateg på de röd-gröna partikanslierna tycker?  Jag kan ge flera skäl;

–          Söderköpings föreläsningsförening är en självständig arena för en radikal samhälls- och kulturdiskussion som har ett värde som är en mera långsiktig påverkansfaktor än vad som sker i en alltmer utslätad valrörelse;

–          Gudrun är en stark opinionsbildare för jämställdhet och ett feministiskt synsätt som i grunden påverkar människors samhällsuppfattning i rätt riktning, enligt mitt sätt att se;

–          Jag tror att människor uppskattar föreläsningsföreningen  –  som ett initiativ av vänsterpartiet och miljöpartiet i Söderköping – oavsett om man sympatiserar med initiativtagarna. Man uppskattar att det finns en bredd som ger utrymme för radikala samhällsdebattörer även om dessa inte har ”rätt” partifärg. Jag tror att uppskattningen smittar av sig och ger respekt och sympati också till de båda partierna.

Det hindrar inte att jag beklagar att Fi ställer upp i valet, trots att jag gärna sett Gudrun i Riksdagen. Det hade varit möjligt för de röd-gröna att räkna in Fi-rösterna och också få in Gudrun som riksdagsledamot och därmed en kraftfull opinionsbildare och debattör för vänsterblocket.

Tyvärr är frågan dåligt hanterad av de röd-gröna. Varför har inte någon partistrateg tänkt i samma banor som centern och kristdemokraterna gjorde på 80-talet, när man beslöt om valteknisk samverkan och därmed gav möjlighet för Alf Svensson att komma in i riksdagen?

Söderköping, den 25 augusti 2010

Björn Grip

Vena, Virserum, Hultsfred, Åseda i Smålands inland och Munkfors i Värmland – se där några orter där jag tillbringat dagar och nätter den här sommaren. Anledningen till de många orterna i Smålands inland var vårt besök på musikdagarna i Virserum och bristen på logi i samma ort.

De fyra förstnämnda orterna ligger i det inre av Småland. Orter som har ett kultur- och industriarv av trä- bygg och möbelindustri. Orterna är kantstötta efter dessa industriers kollaps på 70-talet. Till salu skyltar finns överallt, även i sjönära områden. Vackra, men förfallna hus finns till och med i de bästa lägena. Kulturentreprenörer och entusiaster har försökt dra igång verksamheter; Musikdagarna i Virserum, Konsthallen i samma ort, Hultsfredsfestivalen inte minst, är goda exempel. Men det är svårt att få aktiviteterna att gå runt. När eldsjälarna inte orkar längre faller verksamheterna ihop. Den här sommaren var det Hultsfredsfestivalen, som trots kommunens stöd inte klarade konkurrensen i ett allt tuffare festivalrace. 

Egentligen har jag tänkt att skriva om politik ur ett Söderköpings och Östgöta – perspektiv, men ibland är det så mycket som händer nationellt och internationellt så det går knappast att undgå att kommentera
Detta trots att det varit spännande finansdebatter såväl i Söderköpings kommunfullmäktige som i östgötalandstinget. Till det får vi återkomma…kanske.

Så till några nyheter i korthet:

– EU har fått en president som skriver Haikudikter – men befolkningen i Europa vet inte vad han heter. Var namnet van ruympen?? Det borde gå att lära sig – rumpan är en väsentlig kroppsdel.  

Det är långt mellan makten och människorna när en relativt politiskt intresserad person som jag inte ens har lärt mig vad presidenten heter!  

– Vanskötsel av ”råvaran” i kotlettproduktionen! Och detta i Sverige – Marit Poulsen grät krokodiltårar – heder åt djurskyddsalliansen som gjorde avslöjandena! 

Det händer saker på byggfronten, äntligen. Efter sju sorger och åtta bedrövelser får Ramunderstaden sätta igång att bygga, ibland tillsammans med andra. Fundamenten för uppförandet av hus på gamla busstorget har kommit på plats, äntligen!
Det kommer att bli ett välbehövligt tillskott av hyreslägenheter.

Planer på trygghetsboende i Brunnsparken

Samråd kring trygghetsboende i Brunnsparken har också nyligen ägt rum. Det är bland annat detta jag tänkte uppehålla mig vid. Förslaget bygger på att man ska uppföra två fyra våningshus mittemot Dalgården med trygghetsboende.

Det innebär en högre grad av service med möjlighet till hemtjänststöd när behov finns samt mer av kollektiva utrymmen för gemenskap och samvaro.

Tanken är god. Det finns ett stort behov av boendeformer för äldre människor, mellan boende i den egna villan eller lägenheten och till ett renodlat institutionsboende när du är riktigt gammal och skröplig.

Att lägga ett sådant trygghetsboende i Brunnsparken har förtjänster, både med tanke på boendemiljön och det centrala läget, men också med tanke på att spara transporttid för hemtjänst- och vårdpersonal.

Förslaget att lägga boendet i den vackra parken har emellertid vållat en del uppståndelse och kritiska invändningar, inte minst från närboende grannar. Oro finns för att parken med stora natur- och kulturvärden ska förstöras. 

Läste i bladet (Aftonbladet) något tänkvärt apropå den stora nyhetsankan häromsistens, att Jan Guillou skulle vara sovjetisk spion..

 Den som ”avslöjade” detta är Gunnar Ekberg – som själv en gång i tiden – visade sig vara en innästlad för Säpos räkning i veckotidningen Folket i Bild/Kulturfront. Det var där, i den tidningen, som de då unga journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou publicerade sina väldokumenterade avslöjanden. Avslöjanden om samröre mellan Säpo – den statliga säkerhetspolisen och Sapo – socialdemokratins säkerhetsorgan -för att kartlägga radikala arbetare i fackföreningsrörelsen. I sammanhanget avslöjar Bratt/Guillou också Ekberg som den simple infiltratör han faktiskt var.

”Fibban” var – åtminstone ett tag under 60talet – en spännande fortsättning på en riktig 40-talsklassiker – Folket i Bild. Den sistnämnda tidningen var en ambitiös och väl spridd veckotidning – ett riktigt folkbildnings- och kulturorgan – som med hjälp av ideella arbetsplatsombud fick ut radikal kultur- och samhällsdebatt till många tusen människor under några decennier när folkhemmet fortfarande byggdes.

Nåväl, Guillou hade tydligen några gånger på 60-talet pratat med någon på sovjetiska ambassaden. Detta presenteras som ett sensationellt avslöjande av spioneri i flera nyhetsmedia. Kommentatorer på de stora drakarna hakar på, och även tunga politiker som Mona Sahlin hakar på, bedrövligt.