Skip to main content

Författare: soderkoping

Gemensam röd-grön manifestation i Söderköping

Söndagskvällen sömniga Rådhustorg befolkades plötsligt vid femtiden i går eftermiddag. Många hade hörsammat inbjudan till ”releaseparty”. En befarad slentrianmässig uppvisning blev till trevligt mingel. 

Mattias Ravander, Socialdemokraternas ordförande och kommunalrådskandidat, hade inbjudit till ”releaseparty”. Det gällde att presentera vår gemensamma röd-gröna hemsida. Min första reaktion var att det kanske inte är världens drag på Rådhustorget en söndagseftermiddag. Och det stämde i och för sig.

Efterhand dök det emellertid upp ett icke obetydligt gäng partiaktiva personer från våra tre partier. Efter en trevande inledning blev det hur trevligt som helst. Vi rödgröna nådde kanske inte så många nya proselyter den här eftermiddagen, men det finns ett värde i att vi träffas över partigränserna och får bekanta oss med varandra. Fortfarande känner vi inte kamraterna i koalitionspartierna särskilt väl. Nu fick vi ansikte på namn som vi kanske sett i protokoll från olika nämnder, eller på annat sätt varit vagt medvetna om som medlemmar i socialdemokratin eller miljöpartiet.

Det finns också ett värde i att internt berätta om vår hemsida – sannolikt har långt ifrån alla i våra partier varit inne och kollat vad som skrivs på www.rödgrönt.se/soderkoping.

Även information om kommande aktiviteter, möten och debatter, fick vi tillfälle att påannonsera.

Vi lovade varandra att kämpa om varje röst – dörrknackning och telefonsamtal till alla möjliga och omöjliga, uppslutning och stöd på mötesaktiviteter…vi ska se till att det blir en fight in på mållinjen, det vill säga valdagen den 19 september.

Söderköping den 6 september 2010

Björn Grip (v)

Bostadspolitisk debatt i Söderköping

Trots att alla säger sig vilja se till att det byggs mer – också hyreslägenheter – finns det tydliga rågångar mellan partierna i synen på bostadspolitiken i kommunen.

Det förklarar också varför resultatet varit så magert när det gäller byggande av hyreslägenheter under den gångna mandatperioden. 16 hyreslägenheter har byggts sen 1993, vilket naturligtvis utgjort en broms på befolkningstillväxten. 

I går lördag, blev det en improviserad debatt och utfrågning mellan partierna i Söderköping kring bostadspolitiken. Hyresgästföreningen fanns i staden och hade haft kontakter med Mattias Ravander, s, och Torbjörn Lord, m, som lovat att kommentera bostadssituationen i kommunen. Nu dök aldrig Lord upp, kanske lika bra det. Alla partier befann sig emellertid på stan, och efterhand som utfrågningen av Mattias och mig började dök de andra partierna upp.

Säkrast och mest slagkraftigt av den styrande alliansens företrädare var nog Ingalill Östlund, folkpartiets företrädare, kommunfullmäktigeordförande tillika betitlad borgmästare. Hon kan frågorna, pratar högt och tydligt och är rapp i repliken. Hon liksom de andra företrädarna inom den borgerliga alliansen har uppfattningen att kommunens bostadsbolag kan få vara byggherre om inte de privata bostadsbolagen bedömer lönsamheten tillräcklig eller risken för stor. Det hävdar jag är en anledning till fördröjningen av byggandet. Genom att inte förrän under bostadsbristens galge ge Ramunderstaden ett uppdrag att bygga höll även denna sista fyraårsperiod på att bli ytterligare en period utan nybyggnation med hyresrätt.

Det visade sig också att det finns en spricka inom den styrande alliansen. Moderaternas företrädare, Ingemar Andersson, ordförande i bygg- och miljönämnden, ansåg att det är principiellt tveksamt att Ramunderstaden ska vara byggherre. Han vill definitivt inte heller att kommunen ska bidra med rimliga överenskommelser när det gäller mark till byggande. Det måste bygga på marknadsbedömningar var hans övertygelse. Med den uppfattningen hos byggnadsnämndens ordförande är det förståeligt att det inte händer så mycket. De andra partiföreträdarna – Kd:s Eksmo och Ingalill Östlund från folkpartiet – hade en något annan uppfattning och visade en lite öppnare attityd till Ramunderstaden.

En ytterligare anledning till bristen på nybyggnation med hyresrätt är att de borgerliga företrädarna är oroliga för att hyresboende kan föra med sig att sociala problem. Det är naturligtvis till stor del en fördom. Samtidigt visar det att den styrande majoriteten mer eller mindre medvetet vill undvika att invandrare, människor med försörjningsstöd eller i knappa ekonomiska omständigheter flyttar till Söderköping. I synnerhet inte till de ”fina” centrala delarna.

Så ser det ut när det vackra talets dimridåer blåser bort i en rapp utfrågning och debatt! Ett stort tack till hyresgästföreningen som äntligen såg till att det blev en debatt med alla partiernas företrädare!

Söderköping, den 5 september 2010

Björn Grip

Visst finns det hopp…..

Opinionsmätningarna står som spön i backen och det har efter semestrarna verkat som den borgerliga alliansens valseger skulle vara klar.

Dessutom med stöd av en massiv borgerlig mediaövervikt, mer politiserad än någonsin.

Men det finns tecken som talar för att de borgerliga kan drabbas av baksmälla. 

 

Den här veckan har inte gått alliansens väg. Reinfeldt och Björklund har klarat sig mindre bra i TV:s partiledarutfrågningar och intervjuer. De visar tydliga tecken på irritation när frågorna blivit besvärliga. För Reinfeldts del handlade det om konsekvenserna för människor av sjukskrivningarna där utfrågarna hade konkreta exempel som naturligtvis var svårt för statsministern att kommentera. Men opinionsmässigt blev det ett minus, vilket dagens opinionsbildare i de stora borgerliga drakarna gråter krokodiltårar över.

Björklund har haft svårt med sina kommentarer till att allt fler går ut grundskolan utan godkända betyg i kärnämnena. Han skyller i vanlig ordning på den förra regeringen och det han kallar flumskola. Han får allt svårare att hävda detta samtidigt som det går att visa att neddragningarna i skolan faktiskt inneburit lägre lärartäthet, och att elevvården har marginaliserats helt. Förklaringarna och argumentationen är i sak knappast förankrad i vetenskaplighet oavsett om det är Björklunds version eller oppositionens. Tyvärr tror jag att Skolverkets generaldirektör, Per Tullberg, har rätt när han beskriver den ökade segregationen och ökade klyftor i samhället som den stora boven till de sämre resultaten. Skolan är en spegelbild av samhället. Men opinionsmässigt är det inte säkert att skolfrågorna längre är en vinnarfråga för Björklund och alliansen.

Ett ytterligare tecken är Bildts ovilja att debattera utrikespolitik med socialdemokraternas talesman Urban Ahlin. Bildt debatterar hellre med Ohly och Hans Linde i vänsterpartiet i hopp om att kunna framställa de röd-gröna som opålitliga. Jag är inte säker på att det är en klok strategi. De röd-gröna har faktiskt kunnat enas, även om Afghanistan. Motståndet växer mot svenskt deltagande och är en fråga som kan få betydelse. Dessutom är de båda vänsterpartisterna kunniga och pålästa i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.

Det är också intressant att Kd och Centern minskar. Avståndet till fyraprocentsspärren blir allt mindre, och det är inte osannolikt att det blir för svårt för dom att kravla sig över strecket. Skulle något eller bägge partierna hamna under spärren förändras det politiska landskapet dramatiskt i synnerhet om Sverigedemokraterna kravlar sig över spärren.

Den senaste Synovatemätningen bekräftar mina intryck. De röd-gröna knappar in. Med gott humör och en ordentlig mobilisering i förorterna kan fortfarande Sverige vakna upp till en skön röd-grön morgon den 20 september. Men det kan också bli kaos om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.

Söderköping, den 4 september 2010 Björn Grip

Minneserinran efter Bengt-Olof Johansson (Gasart)

 

Det blev inget minne efter den vinkande mannen vid E22:an, Bengt Olof Svensson, Gasart gemenligen kallad.

 

Fullmäktige avslog igår motionen från vänsterpartiet, där ett sådant förslag presenterades. Vad värre är – det fanns ingen motivering eller argumentation mot förslaget. Kanske var det för pinsamt. 

Bengt Olof var en av de personer med lätt utvecklingsstörning som under många år framlevde sin tillvaro på Storängen, den institution i Söderköping som varit Bengt Olofs hem fram till avinstitutionaliseringen i slutet på 70-talet. Han syntes ofta på stan, inte minst blev han en levande symbol för Söderköping när han dirigerade trafiken längs E22, vänligt vinkande.Låten barnen komma till mig, för de höra himmelriket till. Det vore väl ett sätt att sätta Söderköping på kartan och samtidigt hedra Gasarts minne.

Det fanns många människor som ville hedra Bengt-Åke med ett minnesmärke när han förra året dog, 69 år gammal. Vänsterpartiet tog initiativ till detta i fullmäktige genom att presentera en motion, med förslag om någon form av symbol som erinrade om denna vänlige man.

Varför avslogs motionen? Det får vi aldrig säkert veta eftersom ingen i fullmäktige ville argumentera för ett avslag. Sannolikt fanns det en föreställning om att en person med begåvningshandikapp inte kan vara en symbol för Söderköping. Men det kunde man för skams skull inte framföra.

Man kan fråga sig varför. Varför skulle inte detta kunna vara en del av Söderköpings identitet? Att en människa som framlevt en stor del av sitt liv på institution, i sin medelålder lyckades klara övergången till ett eget gruppboende och själv bli en institution för vänlighet, borde kunna få vara en värdig symbol för kommunen. Det hade varit ett sätt att faktiskt leva upp till humanistiska och kristna principer om människors lika värden. Visst hade det varit ett sätt att skaffa positiv uppmärksamhet. Nu finns det en meningslös slogan om ”företagssamma Söderköping”. Denna eller liknande etiketter om ”kommuner där hjulen alltid snurrar” är ett uttryck för den tillväxthysteri som riskerar att rasera harmoni och balans mellan människa, natur och samhälle.

Gasart hade kunnat bli en symbol för något som vi saknar i en alltmer uppdriven jakt efter pengar och statussymboler. En symbol för det vänliga, en symbol för att alla människor har styrkor och förmågor som behövs i vårt samhälle. En symbol för att Söderköping har en tradition av att bedriva omsorg och värdera vänlighet. Vad var det Jesus sade vid något tillfälle då lärjungarna försökte hindra barn och sjuka att få tillträde och välsignelse av honom –

Söderköping den 2 september 2010

Björn Grip

Moderaternas kommunalrådskandidat utklassad

 

Torbjörn Lord, moderaternas kommunalrådskandidat, blev utklassad i den första valduellen.

 

Hans svar vittnade om okunnighet och svaren var svävande. En del kommentarer var dessutom motsägelsefulla. Det räcker inte med att vara en ”hygglig prick” om man ska ha det yttersta ansvaret för kommunens utveckling. 

Torbjörn Lord debatterade med socialdemokraternas första namn Mattias Ravander häromkvällen kring vård, skola och omsorg i Söderköping. Ett exempel på den inkonsekventa hållning som Lord intog när det gäller nattöppen barnomsorg. Lord var positiv till detta, men samtidigt otydlig när det gällde hur detta ska finansieras.
Samma sak gällde synen på rätten till heltid. Moderaten var i princip positiv, men ”får man för mycket halvtider som man inte kan göra till heltider får man kanske för mycket personal” var hans brasklapp.

Direkt pinsamt blev det när diskussionen kom in på finansieringsfrågor. Med god vilja kan man möjligen säga att Lord med sitt resonemang om ”direkt och indirekt nytta för användarna” menade att det är viktigt att se över hur verksamheterna kan effektiviseras. Bortsett från fikonspråket fanns det emellertid en inkonsekvens när moderaten inte ville kännas vid att hans resonemang innebär att personal blir överflödig. På frågor om t ex elevvårdande personal, eller kanslister är ” personal som endast skapar indirekt nytta” försäkrade Lord att det inte var så han menade. Det är absolut inte fråga om att behöva säga upp personal, försäkrade han. Samtidigt framskymtade i hans resonemang att de ekonomiska underskott som finns i de olika förvaltningarnas verksamheter inte kan påräkna mer resurser.

Detta resonemang stod i klar motsättning till Mattias Ravanders svar, som tydligt kunde ange att det röd-gröna alternativet som presenterades vid budgetfullmäktige i juni, har en finansiering som håller.

Sammantaget visade duellen att moderaterna har en dåligt påläst kommunalrådskandidat, som är oerfaren och grund i sin ideologiska argument.

Söderköping 2010-09-01

Björn Grip

Vänsterpartiet i majoritet!

Det är inte enbart som pragmatisk och populär politiker eller skicklig företagsledare som Stig Henricson och vänsterpartiet nått sina stora framgångar i Fagersta.

Det är skicklig och väl förankrad politik som gett resultat – Sveriges bästa kommunala ekonomi, vänd befolkningstrend i positiv riktning  m. m. –som lett till de stora framgångarna.

I senaste numret av Agenda kommenteras vänsterpartiet och Stig Henricsons stora framgångar i Fagersta. En del vill hävda att framgångarna beror på att Stig är en pragmatisk chef och företagsledare för koncernen Fagersta. Jag vill inte förneka att Stig är en duktig ledare. Däremot är han definitivt inte utan politisk kompass. Hans ideologi är i högsta grad förankrad i socialistiskt tänkande – demokratisk delaktighet samt stöd och uppmuntran till folkrörelser och privata initiativ. Det är något helt annat än såväl marknadstänkande och privatiseringsiver á la borgarna eller som rigid tillit till Staten, något som alltför många vänsterpartister och traditionella vänstersossar ibland ägnar sig åt.

Visst är Stig en duktig kommunpolitiker, men det som kännetecknar honom är just ett envetet arbete där lyhördhet och uppmuntran gentemot medborgarna i kommunen – observera inte kunder eller skattebetalare – står i focus.

Det som är Stigs och vänsterpartiets signum i Fagersta är alltså delaktighet och dialog. Dialog och stöd till föreningar, enskilda och rörelser som vill göra något! Genom att vänsterpartiet har arbetat på detta sätt i snart trettio år har man skaffat sig en unik förankring.

I motsats till en del kommentarer såväl bland proffsanalytiker som internt i vänsterpartiet vill jag hävda att vänsterpartiet i Fagersta och Stig Henricson lyckats mycket väl med ett politiskt arbete som är genomsyrat av praktisk socialism. Det är inte bara obegripligt snack och paroller som gäller, utan dialog och beslutsfattande. Ofta leder det till politiska beslut i form av stöd och uppmuntran till initiativ bland föreningsliv och organisationer i kommunen.

Det är bara att gratulera Vänsterpartiet i Fagersta till framgångarna och hoppas att man lyckas få förtroendet ytterligare en mandatperiod.

Fast visst betyder det något att Fagersta ligger där det ligger – i Bergslagens hjärta där upprorsanda och radikalism har månghundraåriga traditioner! Därmed inte sagt annat än att vi är många vänsterpartister och för den delen andra partiföreträdare som borde ta del av Stig Henricsons erfarenheter. Åk gärna till Fagersta och vänsterpartiets seminarium den 6-7 november: Ut ur dimman – erfarenheter av röd-grönt samarbete i valrörelsen 2010. Läs mer på www.vansterpartiet.se/Fagersta!

Söderköping den 30 augusti

 Björn Grip