Författare: soderkoping

Det går inte att lita enbart på konkurrens och marknadskrafterna, skrev vi på Debatt  Söderköping  i Folkbladet tisdagen den 26 juli. Politiken har en möjlighet att stödja en sund företagsutveckling med människors servicebehov som utgångspunkt. Vår utgångspunkt då var den passiva hållning som vi anser att kommunens politiker och tjänstemän intagit, när det gällde att skapa vettiga förutsättningar för restaurang. verksamheten på Rådhustorget.

Den här gången vill vi peka på ett par andra saker som också visar brist på medveten näringspolitisk styrning och miljöpolitisk
framförhållning från kommunens borgerliga majoritet.

ICAs etablering vid Ramunderskolan

Etableringen i sig kan tyckas värdefull då man kan räkna med nya sysselsättningstillfällen, men…behövs det fler matvaruhus utanför centrum? Och vad händer då med innerstadens butiker när ICA lägger tyngdpunkten till en bilburen marknadsplats? Vi befarar att kundunderlaget för ICA vid Hagatorget inom en snar framtid inte kommer att räcka till. Då kan det visa sig att fler
arbetstillfällen försvinner i centrum än det tillkommer på Fixområdet.  Dessutom drar det bort kunder från andra butiker vid torget och affärsgatorna i närheten.  I centrum bor det många äldre och om ICA i centrum försvinner kommer fler äldre människor att få svårare att nå sin livsmedelsbutik. För kommunens vidkommande innebär detta ökade kostnader för mer
hemtransporter av mat till gamla och handikappade. I förhandlingarna med ICA borde kommunledningen intagit en
tuffare attityd. Exempelvis att uppmuntra och stödja en utbyggnad vid Hagatorget och erbjuda bättre parkeringsmöjligheter. Om inte detta erbjudande varit tillräcklig anser vi att kommunen skulle sagt nej till en etablering.  I synnerhet som nu placeringen blir i närheten av Ramunderskolan. Vi, och säkert fler än oss, kommer ihåg de problem som fanns när Konsum/Coop fanns i närheten av skolan. Dessutom kommer nyetableringen att leda till trafiksäkerhetsproblem och ett än större trafikkaos vid Fixområdet och
Ramunderskolan.

Möjlighet till kontantuttag i bank

Sista banken med personlig service vid kontantuttag i Söderköping har nu meddelat att man sällar sig till de andra kontantlösa
bankerna. Så vitt vi förstår har kommunens politiska ledning tigande accepterat detta. Vad innebär detta för de människor som inte kan betala sina räkningar via dator? Eller för den delen vill sätta in lite pengar på sitt sparkonto? Ska man vara tvungen att åka in till Norrköping? Så länge som kontanter krävs i samhället är det rimligt att det i varje kommun tillhandahålls denna service.  Det duger inte att bara stillatigande acceptera de strukturrationaliseringar som bankerna genomför.

Var med och skapa opinion mot bankernas sämre service, Magnus Berge.  Om inte det hjälper får vi försöka hitta andra lösningar. Ta kontakt med Valdemarsviks sparbank för att diskutera etablering av lokalkontor i Söderköping, där människor kan betala
sina räkningar och göra insättningar. Alternativt får vi se till att etablera en egen ny sparkassa i gammal god tradition från sparbankernas begynnelse. Vi får inte ställa människor utanför i elektronik- och datorsamhället.

Marja Bergström (v)

Björn Grip (v)

Butikslokaler står tomma i Söderköpings centrum trots högsäsong för
turismen. Vad är felet? En anledning kan vara att hyrorna för att bedriva näringsverksamhet
är alldeles för höga. En annan att kommunen inte är aktivare för att skapa bra
förutsättningar för att driva näringsverksamhet.

Nog borde kommunledningen kunna göra mera. Här ger vi ett första exempel.

Under 11 år har nuvarande ägaren av Restaurang La Uva vid Rådhustorget i Söderköping, drivit krogverksamhet. En
trivsam kvarterskrog, lunchservering och uteservering med stillsam musik under somrarna.  Verksamheten har gett
sysselsättning till 14 årsarbetare när den varit som mest blomstrande.

En genomgång av vad som hänt under dessa elva år i form av orimliga hyreshöjningar, hinder ochtrakasseringar från en Linköpingsbaserad fastighetsägare är en lång och absurd historia.

Hyreshöjningar

Årshyran vid tillträdet år 2000 var 70.000 kronor och baserad på ett femårskontrakt. Kontraktet blev ändå
uppsagt redan efter tre år av hyresvärden och från och med 2004 sattes hyran till 96.000 kronor och med en kontraktstid som skulle gälla i tre år. Numera är hyran 130.000 kronor på årsbasis. Investeringar som gjorts i rörelsen har naturligtvis
också varit värdehöjande för fastighetsägaren. De har helt och hållet bekostats av restaurangen. En del har varit nödvändiga, andra har varit föranledda av mer eller mindre relevanta krav som hyresvärden ställt. Trakasserier har varit legio, som
exempel kan nämnas;

–      hyresvärden försökte sätta upp bygggnadsställningar för fasadrenovering  två somrar i rad då turistsäsongen blomstrade,

–      krav på begränsningar av antalet platser för uteserveringen, en sak som egentligen är en sak mellan restaurangen och
kommunens tillståndsgivning,

–      förbud att servera mat i ett annex vid åkanten på Munkbrogatan –ett ställningstagande som  är kommunens ansvar,

–      en smidig sophantering har omöjliggjorts eftersom hyresvärden inte är beredd att samarbeta utan tvärtom försvårar
hanteringen.  Kommunen har inte heller varit behjälplig med att söka alternativ för torrsopor.

För ett år sedan tröttnade nuvarande ägaren och bestämde sig för att sälja rörelsen. Kontrakt med ny krögare var undertecknat och handpenning betald. Vägen dit hade kantats av nya villkor och krav från hyresvärden. Dagen före överlåtelse och slutlig
uppgörelse avbröts affären. Den tilltänkta krögaren meddelade ”Vi vill köpa en krog, inte problem med en hyresvärd.”

Kommunens roll

Formellt är kommunens ansvar tillståndsgivning för utskänkning av alkoholhaltiga drycker och bevakande av hälsovårds- och miljöaspekter.  Vi anser att kommunen också har ett ansvar för att mera aktivt medverka till en smidig
lösning av sådana saker som sophanteringen, där man varit alldeles för passiv.

Även när hyresvärden lägger orimliga restriktioner när det gäller nyttjandet av kommunal mark borde
kommunen agerat.  Användningen av Rådhustorget och tomten vid sidan om Rådhuset på Munkbrogatan borde vara en
fråga mellan restaurangen och kommunen, knappast för fastighetsägaren. Det hade inte heller varit orimligt om kommunen varit en part i diskussionerna om villkoren för att bedriva restaurangverksamhet. Som det nu är, har ett Linköpingsbaserat
fastighetsbolag kunnat bedriva utpressning gentemot en ambitiös lokal näringsidkare. En företagare som inte ensam har en chans mot en mäktig och kapitalstark fastighetsägare som med dubiösa motiv försöker mota bort en krog som har en
lång historia i fastigheten.

Det går inte att enbart lita på konkurrens och marknadskrafternas spel. Om kommunen tror på sin egen vision om
att få fler invånare krävs ett mera aktivt engagemang för ett levande centrumoch företagsamhetens villkor där.

Marja Bergström (v)

Björn Grip (v)