Det var en gång i nutiden en duktig ung kvinna, som hade skaffat sig en ingenjörsutbildning på Chalmers.
Glad i hågen sökte hon…och fick också jobb.

Via ManPower fick hon uppdrag och arbetsuppgifter på Volvo. Hon var duktig och uppskattad, men även om hon trivdes i Göteborg, ville hon vidare.

Efter drygt ett år på Volvo sökte hon lyckan på annat håll, faktiskt innan krisen i bilbranschen, och fick jobb i Östergötland, närmare bestämt Siemens i Finspång. Fortfarande var hon dock anställd av ManPower, och jobbet på Siemens var ett tidsbestämt uppdrag.

Nu slog  kärleken till. Pojkvännen bodde dock i Västerås. Okej, tänkte vår unga förälskade kvinna, som hunnit upp i giftasvuxen ålder, det här ska nog ordna sig ändå.

– Jag har flyttat förr och vi vill ju bilda familj nu. Jag flyttar igen. Jobb ordnar sig och om inte…det finns ju A-kassa!

Sagt och gjort, våra unga vänner hittade efter mycket letande en trevlig lägenhet i Västerås, en bostadsrätt som kostade drygt en halv miljon.

Men det finns ju banker, resonerade paret. Eftersom mannen fortfarande studerade blev det kvinnan som fick ta ansvaret för att teckna kontrakt och låneförbindelse. Banken ordnade välvilligt ett lån – visserligen med kraftig ränta – men än sen.

–  Jag kommer att tjäna hyfsat med pengar så det ska inte behöva bli några problem, tänkte hon.

Tiden gick, jobbansökningarna som skrevs blev allt fler. Inte ens någon reaktion från arbetsgivare, än mindre kallelse till intervju, trots mer än tio ansökningar till lämpliga jobb. Konjunkturen hade vänt.

– Nåja, jag tar väl kontakt med A-kassan, funderade hon.

På A-kassekontoret, blev hon vänligt bemött, men det blev snabbt klart för henne att någon ersättning kunde hon inte räkna med! Varför inte? Jo, hon hade fortfarande anställningskontrakt med ManPower, även om hon för tillfället inte hade något uppdrag. Skulle hon säga upp sig? Det fanns en karenstid på tre månader om hon sade upp sig själv. Under den tiden skulle hon inte få någon ersättning.

Nu börjar bekymren hopa sig…vad ska hon göra? Inga pengar, en fästman som studerar, dyra lån och dessutom månadsavgift på lägenheten och det är inte gratis att "boa in sig" heller  – även Ikea-möbler kostar pengar.  Kraftigt skuldsatt, inget jobb, problem med att klara avgifter, räntor och amorteringar, inga rika släktingar och en pojkvän som har tre år kvar på sin utbildning. Nu riskerar paret inte bara att tvingas sälja sin nya lägenhet med förlust utan faktiskt sin framtidstro. Och det finns inget trygghetsnät som fungerar.

Historien är hämtad ur levande livet och speglar dramatiken för en ung människa i begrepp att etablera sig. De osäkra villkoren som anställd på ett uthyrningsföretag var för mig en nyhet och tankeställare. Och säkert en chock för det unga paret.

Denna relativt nya och växande företeelse på den svenska arbetsmarknaden har skapat stor otrygghet för många, ofta unga människor, som på det här sättet har varit reservarbetskraft och flexibilitetsresurs på en arbetsmarknad som nu blir allt tuffare. I en uppåtgående konjunktur har det visserligen fungerat för en del människor på väg ut i arbetslivet, när extra arbetskraftsbehov under kortare eller längre tidsperioder har behövts. Men när nu konjunkturen vänder nedåt visar det sig att trygghetssystemen inte räcker till.

 Det finns all anledning för såväl fackliga organisationer som politiska partier att uppmärksamma situationen med otrygga villkor i uthyrningsbranschen. Huvudpersonerna i den här historien är inte ensamma. En ungdomsgeneration som kastas ut i arbetslöshet och ekonomisk osäkerhet är lätt att exploatera för populistiska rörelser som har enkla lösningar på problemet med stigande arbetslöshet.

 Söderköping, den 4/11 2008

 Björn Grip

Det är hedersamt och hoppfullt att en del kommunalpolitiker inser nödvändigheten av att bidra med sitt strå till att motverka arbetslösheten.
Man är till och med på sina håll beredda att höja skatten.

Lyssnade på morgonnyheterna på TV samtidigt som jag gjorde morgontoaletten. Diskussion om finanskrisen, bland andra var den radikale och kloke Stefan de Vylder med i soffan.

Han pläderade klokt och vältaligt för att inte binda upp sig för lösningar som introducerades under 90-talskrisen – budgettak, överskottsmål m.m.

Vilken skillnad gentemot den krampaktiga hållning som såväl den nuvarande regeringen som den socialdemokratiska partiledningen intar.

Det är emellertid inte enbart den förhållandevis radikale Stefan de Vylder i ekonomkåren som resonerar utifrån ett keynesianskt perspektiv.

Jag har den senaste tiden läst Assar Lindbeck på DN´s debattsida ,den svenska nationalekonomins grand old man, som pläderar för offensiva politiska  motåtgärder i form av stimulanspaket och infrastrukturinvesteringar.

Detta  för att möta en hotande massarbetslöshet när de privata finanskapitalen misstror och bevakar varandra.

För inte så länge sedan hörde jag i radions P1 Lars Calmfors – den kanske mest tongivande nationalekonomen idag – och Lars Jonung – rådgivare åt  Bildt-ministären 1992-94 – prata om behovet av att stimulera ekonomin och inte binda sig för 90-talslösningar.

När reportern antydde att dessa bägge (borgerliga) ekonomer pratade för samma lösningar som vänsterledaren Lars Ohly, förklarade Jonung, med ett billigt skämt, "att även en blind höna kan hitta ett guldkorn".

Som replik beträffande Ohly kan man kanske travestera Runebergs omdöme om soldaten Sven Dufva, "Mycket tålde han att skrattas åt, men mer att hedras ändå!"

Det är också hedersamt och hoppfullt att en del kommunalpolitiker inser nödvändigheten av att bidra med sitt strå till att motverka arbetslösheten.

Man är till och med på sina håll beredda att höja skatten.

I Valdemarsvik föreslår den center – moderatstyrda ledningen – med Torvald Karlsson, och Hans Jonsson i spetsen – en höjning med 50 öre för att undvika uppsägningar i kommunen. Därmed går man oppositionen – s och mp – till mötes och kan samlat ta gemensamma tag i en besvärlig situation.

I Ödeshög splittras den borgerliga ledningen – kristdemokrater och folkpartister kommer sannolikt att gå emot sina koalitionskamrater, centern och moderaterna.

Dom föreslår en höjning av skatten med 50 öre. Motiven är desamma som i Valdemarsvik, upprätthåll servicen och undvik uppsägningar i den offentliga sektorn.

Sossarna i Ödeshög vill gå ännu längre och höja med 90 öre. Jag har ingen aning om hur akut situationen är i Ödeshög, men i TV förklarade Magnus Oscarsson, kd-ledamot i kommunstyrelsen, att han för sin del inte var beredd att säga upp ytterligare 10 lärare. 

Detta skulle bli fallet, enligt hans bedömning, om inte ytterligare skattemedel tillförs kommunkassan. "Folk vill hellre ha en bra skola och barnomsorg än att till varje pris hålla nere skatten", sa Kd-politikern i Ödeshög!

Jag applåderade för mig själv när jag tagit på mig byxorna. Låt oss hoppas att sossarna och vänstern i Ödeshög kan bli överens med de fronderande kd- och fp-politikerna!

Det skulle innebära två framgångar:

– Ytterligare uppsägningar inom skolan i Ödeshög kan undvikas

– Borgerligheten splittras, vilket i sin tur kan leda till att en ny majoritet kan formeras.

Till sist vill jag bara uppmana kommunpolitikerna i Söderköping;

– Llyssna hellre på nationalekonomerna – de Vylder, Lindbeck, Calmfors och Jonung – än på finansminister Borg och sossarnas ekonomiske talesman Östros, åtminstone den här gången.

– Prata med era partikamrater i Valdemarsvik och Ödeshög! Dom har insett att arbete och en bra service är viktigare än 50 öre upp eller ner på skatten.

Björn Grip i Söderköping den 28 oktober 08

Vi menar dock att behoven inom framför allt äldreomsorgen är så stora att det krävs ytterligare tillskott. Detta – tillsammans med att avsättningar behövs för att möta den ökade pensionsskulden – gör det nödvändigt att höja skatten.

Pensionskostnaden ökar nu kraftigt varje år under en följd av år, åtminstone fram till 2021. Det är oansvarigt att dölja dessa kostnader.

Det finansiella utgångsläget är betydligt sämre idag jämfört med i somras när treårsbudgeten togs. Att panikspara i ett sådant läge är emellertid ingen bra åtgärd, tvärtom. I en lågkonjunktur är det viktigt att den offentliga sektorn försöker bromsa nedgången i marknadsekonomin och hålla uppe verksamhet och sysselsättning. Vi är därför beredda att i detta läge acceptera ett sämre resultat.

Vi anser att majoriteten saknar täckning för sin optimism när det gäller befolkningsutvecklingen och är inte beredda att göra befolkningsprognoser som är orealistiska. Vi håller oss till de bedömningar som görs av SCB och kommunala invånarregistret (KIR), och får därför göra lägre – men realistiska – antaganden beträffande skattekraften.

Vi har noterat att Ramunderstaden har fått i uppdrag att göra en affärsplan. Det är positivt att diskussioner äntligen tagits upp med bostadsbolaget. Vänsterpartiet vill gå ett steg längre och ge Ramunderstaden i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att bygga hyreslägenheter. Detta framför allt för att människor i egna hus- där barnen kanske är utflugna – ska ha en möjlighet att flytta inom kommunen. Samtidigt ges därigenom ökade möjligheter för barnfamiljer att etablera sig i Söderköping.

Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att göra ytterligare omfördelningar mellan framför allt barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden till följd av demografiska förändringar. Vi vidhåller därför våra förslag sedan Kf-beslutet i juni kring treårsbudgeten.

Vi anser fortfarande att det är nödvändigt att bygga ytterligare en avdelning särskilt boende för äldre. Det är dock orealistiskt att klara detta under nästa år.

Vänsterpartiet anser också att det är nödvändigt att erbjuda nattöppen barnomsorg. Vi återkommer även i denna fråga när det är dags att formulera nästa treårsbudget.

Vänsterpartiets markering av vikten av ungdomskultur har – tillsammans med medborgarinitiativ – resulterat i att kommunen är på väg att skaffa sig ett program för barnkultur. Det är gott och väl. Det krävs emellertid också pengar. Vänsterpartiet fortsätter därför sin markering och avsätter ytterligare resurser till ungdomskultur och studieförbund.

Beträffande kravet på kommunekolog som väcktes i våras av miljöpartiet har vi samma uppfattning och avsätter därför pengar för detta.

Vikten av en familjecentral kan inte nog betonas. Det är en orealistisk bedömning att det går att dribbla bort sitt ansvar och skjuta över alla kostnader på landstinget. Vänsterpartiet avsätter pengar för att markera att vi inte vill riskera att projektet rinner ut i sanden eller skjuts upp ytterligare.

Resultat – vid Budgetberedningens början 1/10                  2.450

Uppskrivning av Pensionskostnader                                    –  1.000

Ränta anläggningslån                                                                   1.100

Ny skatteprognos 10/10                                                         –  4.800

Resultat  15/10                                                         – 2.250

Oförändrad utdebitering                                                2.400

Skatteintäkter befolkn.prognos 14.025 pers                        3.000

Resultat 2008-10-16                                                 3.150

V-förslag: kkr (i förhållande till alliansens budget) år    2009

Intäkter

Utgångsläge 16/10                                                            3.150            

Skatteintäkter befolkningsprognos (KIR) 13.960 pers   –  2600

Höjd utdebitering (60 öre) (21:95)                           14400           

Demografiförändringar, BUN (antal barn x 74 kkr)                   1350             

Inget vårdnadsbidrag                                                                        500               

Summa intäkter (ökade intäkter jfrt alliansen)      16.800          

Utgifter

Ytterligare 16 pl. i äldreboende 2010-07-01   —-                                      

Utökning av personal äo, grundbemanning, inklusive                          

från deltid till heltid inom äo                       – 4000             

Nattöppet dagis fr. o m 2010-07-01                         —-                

Utökad vuxenutbildning och KY-utbildning        – 1500             

Satsning på ungdomskultur och studieförbund – 1000             

Förbättrad sophantering                                               – 1000             

Kommunekolog                                                                –   150

Familjecentral                                             -1.000

Satsning på cykelvägar (statliga pengar)                                            —-                 —

Satsning på byggande av hyreslägenheter gm

borgensåtagande för Ramunderstaden                                          —-                 —-                

Avsättning för pensionsåtaganden före 1998                      – 6.000            

Resultat (v-alternativet)                                                                   + 2.150            

Stig Henricson (v), framgångsrikt kommunalråd från bruksorten Fagersta i Västmanland, gästade i söndags ”Stinsen”, Söderköpings kommunbibliotek.

Det var den – av vänsterpartiet och miljöpartiet – nybildade föreläsningsföreningen som stod som värd för arrangemanget tillsammans med ABF Östergötland.

Stig Henricson pratade på temat "En politik för kommunens bästa". Hans budskap var;

–         Lyssna och prata med människor så mycket du kan och använd det som en utgångspunkt för den praktiska politik som ska föras.

–         Ta vara på möjligheterna till samarbete och allianser – det är viktigare än att i alla sammanhang lyfta fram och förstora oenigheter.

–         Ta ansvar för helheten, oavsett om du i din politiska vardag är suppleant i barn- och utbildningsnämnden eller något annat politiskt organ.

–         Lev som du lär – det är viktigt att vara en bra förebild.

Många frågor ställdes av publiken i den fullsatta lokalen. Bland annat undrade Lennart Persson, (s), hur det blir med värderingar och ideologi om samarbete för kommunens bästa är ett överordnat intresse. Henricson menade att självklart måste grundvärderingar finnas, även om hans uppfattning var att i kommunala sammanhang är den ideologiska oenigheten inte så tydlig som på riksplanet.

Tjugofem intresserade personer hade sökt sig till biblioteket den här söndagseftermiddagen vilket av arrangörerna ansågs som en bra siffra.

Tänk om det som mäts inte mäter det som skulle mätas?

Hej Håkan!

Det här med öppna jämförelser av skolor har i ett avseende blivit en succé: Det har verkligen uppmärksammats. Och det var meningen! Det gör ju att personal och förtroendevalda skärper sig. Tävlingsinstinkten är stor.

I skolstyrelser, lärarrum och bland elever diskuteras och jämförs resultaten. Det är också bra – fredlig konkurrens och tävlan stimulerar – så var ju tanken. Men tänk om det som mäts inte mäter det som skulle mätas?

I takt med de fria valen och allt mer "skolpengstänkande", det vill säga att resurserna följer eleven, blir det ingen fredlig konkurrens. Nä, det blir – om inte blodigt – så dock strid för överlevnaden för många skolor, särskilt gäller detta gymnasierna.

Idén med öppna jämförelser – om jag har förstått rätt – är att kommunernas förtroendevalda, förvaltningschefer, enskilda skolor, rektor, lärare och elever ska få ett mått på hur bra undervisningen fungerar, mätt i prov, betyg, demokratiengagemang och allt vad det nu är. Detta för att man sedan självkritiskt ska få underlag för att förbättra sina svagheter.

Det är emellertid inte självklart, eller ens troligt, att det går att mäta resultatet så enkelt, oavsett om presentationen är pedagogisk med fina diagram och tabeller.

Jag menar att det faktiskt spelar roll vilka förutsättningar eleverna har med sig hemifrån till skolan. Det är ett väl känt faktum – säkert också för dig – att föräldrars inkomst, utbildning och yrke spelar stor roll för framgång i skolan. Inte så konstigt när man tänker efter. Jag ska ta ett exempel.

I min gamla hemkommun, Motala, fick gymnasieskolan sämst resultat i Östnytts upptagningsområde. Jag vet, att med den socio-ekonomiska struktur, som Motala har, finns det förhållandevis lite stöd och erfarenhet av högskolestudier för ungdomarna att få från föräldrarna. Detta med tanke på att Motala är en typisk industriort – där verkstadsindustrins vagga en gång stod. Fortfarande är det inte självklart att universitets- och högskolestudier är en framgångsväg för ett bättre liv. Den erfarenhet som generationer Motalabor fortfarande bär med sig, är att ett fast och tryggt arbete, gärna som kvalificerad yrkesarbetare, ger en bra och trygg framtid.

Osäkerheten som många ungdomar känner, när man rådbråkar sina valmöjligheter, är naturligtvis stor. Peppningen och handfast hjälp med läxläsning, när studierna tar emot, blir naturligtvis betydligt mindre än vad som gäller för de elever, som till exempel går vid Katedralskolan i Linköping. En skola där flertalet elever har akademiker som föräldrar. Det är därmed inte säkert att Katedralskolan, trots bättre resultat i de öppna jämförelserna, är en bättre skola än Platen-, Carlsund- och Vätternskolan i Motala. Och det definitivt inte säkert att skolpersonalen är mera engagerad på Katedral i Linköping än i Motalas skolor.

De skolor där dessutom en stor andel ungdomar – antingen lever med ensamstående föräldrar eller har föräldrar med annan etnicitet – får ännu svårare att hävda sig i konkurrensen. Den situationen gäller i högre utsträckning i Motalas skolor än på Katedral i Linköping.

Så min fråga till dig, Håkan………

– Varför finns det inga försök att göra jämförelser, som tar hänsyn till att eleverna i olika skolor och kommuner faktiskt har skilda sociala och ekonomiska förutsättningar? Vi vet ju både du och jag, att det finns stora och växande klyftor såväl mellan kommuner som mellan olika skolor.

Risken är att bra skolor och hängiven skolpersonal i "tunga" områden oförskyllt hängs ut och förlorar kampen om "skolpengen".

Med vänlig hälsning,

Björn Grip (v),

numera ledamot i Barn och utbildningsnämnden i Söderköping

Ett första möte blir det med Stig Henriksson, kommunalråd (v) med egen majoritet, från Fagersta, som inleder på temat ”En politik för kommunens bästa”.
Han kommer söndagen den 19/10, kl 14 till kommunbiblioteket ”Stinsen”

Vi tar nu tillsammans ett initiativ för att få till stånd offentliga öppna möten kring radikala och spännande kultur- och samhällsdiskussioner i Söderköping.
 
Ett första möte blir det med Stig Henriksson, kommunalråd (v) med egen majoritet, från Fagersta, som inleder på temat ”En politik för kommunens bästa”. Han kommer söndagen den 19/10, kl 14 till kommunbiblioteket ”Stinsen”, där även övriga möten kommer att äga rum.

Bland övriga som kommer framöver märks Åsa Linderborg, författare och biträdande kulturchef på Aftonbladet och Göran Greider, samhällsdebattör och författare.

För ytterligare upplysningar:

Björn Grip (v)                         Benny Andersson (mp
Mobil 070 – 540 95 79