Ledarskribenten på socialdemokratiska Folkbladet har ingen hut i kroppen. I flera krönikor har han misstänkliggjort flyktingpolitiken med utgångspunkt från ett snart två år gammalt brott, sexuellt ofredande, som en tonårspojke fick dagsböter för. Brottet får därmed betraktas som ringa. Domen kan också ifrågasättas, och borde ha överklagats. Pojken fick nyligen besked av MIgrationsdomstolen att han får permanent uppehållstillstånd. Detta är den senaste anledningen till Anderssons hetsande.

Med utgångspunkt från bland annat detta pläderar Vidar Andersson för en hårdare flykting och migrationspolitik. Men inte nog med det. Han uppmuntrar, medvetet eller omedvetet, en lågvattensdebatt kring flyktingarnas villkor på sociala medier med inriktning på förhållandena i Söderköping. Denna debatt initierades och drivs av den avskedade läraren Anneli Sjöberg, bland annat talare på en demonstration häromåret anordnad av nazistanstrukna Nordiska motståndsrörelsen.

Jag vet inte om Vidar Andersson är klar över konsekvenserna av vad han skriver i sina bloggar och krönikor. Den position han upprätthåller gör emellertid att han legitimerar en undervegetation  av åsikter och hat. Hat som kan bli hot främst gentemot de flyktingar som bor i Söderköping. Det är människor som flytt för sina liv och som nu gör allt de kan för att snabbt integreras i det svenska samhället.

Den socialdemokratiska distriktsledningen borde markera och ta avstånd från Anderssons krönikor, som möjligen kunde höra hemma i SD-pressen, men verkligen inte på en socialdemokratisk ledarsida.

// Björn Grip

Är det någon som hört talas om Euroapotheca? Nä, jag kunde väl tro det. Vi går till apoteket och tror nog att det inte är så stor skillnad gentemot hur det var när Apoteket var ett statligt bolag. Men så är det inte! Sortiment nischas och begränsas på varje apotek, mediciner blir enbart en del av sortimentet när vinsten blir det viktigaste motivet för verksamheten.

Under perioden november 2017 till februari 2018 har Euroapotheca – en Balt- och Centraleuropeisk jätte inom farmaceutverksamheten – köpt upp de aktier som staten hade i det tidigare bolaget Apoteksgruppen. Vad betyder detta för oss som går på apoteket här i Sörping?

Jag pratade med en av de trevliga kvinnorna bland personalen på Hagatorget för ett tag sedan. Det var hon som berättade om övertagandet. Och så la hon till;

– Ja, nu dröjer det nog inte länge till innan vi får slå igen här på Hagatorget.

Hennes förmodan visar sig nu alldeles riktig. Visserligen sägs det från den regionala bolagsledningen att detta är temporärt, och beror på farmaceutbrist i Valdemarsvik. Jag tror emellertid att risken är stor att denna rationalisering permanentas. Argumentet om personalbrist är sannolikt inte det enda skälet. En rationalisering med enbart ett utlämningsställe i Söderköping lär leda till att vinstmarginalerna kan förbättras. Och de äldre människor som bor i centrum får det besvärligt med att själv hämta sina mediciner. Det är knappast behoven hos de äldre som står i focus när Euroapotheca stänger vårt apotek vid Hagatorget.

Nu säger företaget att man inte hört några protester. Nå, det är väl inte så konstigt. Jag tror att få har vetat om den planerade förändringen. Informationen har ju nyligen meddelats offentligt endast några dagar innan beslutet om stängning verkställs.

Vad har nu detta med näringspolitik att göra? Enligt min uppfattning bör kommunledningen inte stillatigande acceptera nedläggningen. Apoteket vid Hagatorget är viktigt för de människor som är beroende av sina mediciner. Men Apoteket har också en viktig roll för den samlade affärsverksamheten i stans centrum. Utan Apoteket lär många välja att göra sina dagligvaruinköp också på Fixområdet. Med färre människor i rörelse runt våra torg, desto färre kunder i våra butiker i stadskärnan. Därmed blir risken för ytterligare nedläggningar än mer överhängande än den redan är.

Vad kan då kommunen göra? Ja, inte vet jag så där rakt upp och ner. Men man borde åtminstone kontakta  Euroapothecas regionala ledning och diskutera problemet. Har ni gjort det, Anders Bevemyr (s) och Yvonne Persson (m)? Man borde också ta kontakt med oss i pensionärsorganisationerna och föra en diskussion om konsekvenserna. Och det vet jag att ni inte gjort, tyvärr. Kanske skulle vi kunna hitta lösningar och se till att stängningen av Apoteket på Hagatorget endast blir temporärt.

// Björn Grip

Vi har nyligen fått veta att det inte blir några budgetbeslut i Söderköping före valet. Man kan undra varför. Hittills under den här mandatperioden har kommunfullmäktige tagit beslut om den strategiska flerårsplanen och därmed inriktningen av politiken i juni månad. Förklaringen som det moderata kommunalrådet Yvonne Persson gav i en tidningsintervju lät något krystad; att det är rimligt att ge en eventuell ny majoritet en möjlighet att besluta om inriktningen.

Snarare är väl skälet att det nu är angeläget att slippa kompromissa ihop en budget mellan de tre i majoriteten ingående partierna – socialdemokrater, moderater och miljöpartister.

Nu vill partierna i den något omaka majoriteten ha möjlighet att måla upp sina respektive visioner i valrörelsen. Då kan det vara svårt att komma överens om sådant som skattesats och ambitioner när det gäller välfärd. Moderaterna ser ju låg skatt som ett viktigt, för att inte säga överordnat mål. Socialdemokraterna, å andra sidan, har åtminstone haft ambitioner när det gäller att till exempel trygga äldres boende och omsorg, vilket kan bli allt svårare att klara utan skattehöjning när antalet 80+are blir allt fler. Var miljöpartisterna ska lägga sitt krut i valrörelsen ska bli intressant. Det lär bli svårt att lyfta miljöfrågorna efter debacle och miljösvek när det gäller detaljplanen för byggande i Brunnsparken.

Samtidigt lär ingen bli förvånad om åtminstone moderater och socialdemokrater fortsätter bilda en majoritet efter valet i september. Det finns mycket som talar för detta:

– Samarbetet har fungerat utan några offentliga gräl och man har kunnat hålla ihop partierna även i svåra frågor. Visserligen till priset av att några ledamöter har fått ”lämna återbud” när besluten tärt alltför hårt på den egna övertygelsen.

– Det finns exempel på nära håll där motsvarande samarbete har kunnat fungera i flera mandatperioder. Jag tänker på Åtvidaberg, där moderater och socialdemokrater har haft en storkoalition i tre mandatperioder. Även i Vadstena har moderater och socialdemokrater kunnat komma överens och tagit över makten.

– Såväl socialdemokrater som moderater är pragmatiska maktpartier. Ideologi och principer får stryka på foten när det kommer till frågan om taburetter och makt.

I valrörelsen är det emellertid svårt att alltför mycket avvika från vad som sägs nationellt. Därför kommer vi att få se moderaterna prata om vikten av att hålla nere skatten och skapa utrymme för den enskildes frihet. På samma sätt kommer socialdemokraterna att prata trygghet och att säkerställa välfärden. Därmed är det också svårt att före valet tala om att man lokalt i Söderköping söker fortsatt samarbete efter valet.

Om de lokala företrädarna för socialdemokraterna och moderaterna varit tvungna att lägga fram en gemensam strategisk plan och budget före valet hade det samtidigt varit svårt att agera som varandras motståndare i valrörelsen. Så lär bli emellertid bli fallet. Lika troligt är det att de ledande företrädarna, Anders Bevemyr (s) och Yvonne Persson, (M) gör upp om fortsatt majoritetsstyre efter valet.

Miljöpartiet då? Tja, frågan är väl om man överhuvudtaget kommer med i fullmäktige nästa mandatperiod.

Björn Grip

Så har kommunfullmäktige i Söderköping med 22 röster mot 10 avvisat kravet på en återremiss av byggplanerna i Brunnsparken. Miljöpartiets gruppledare, Åsa Mägi Diaz, röstade för att avvisa återremisskravet. Därmed har vi också fått ett lokalt miljöhaveri, där miljöpartiets gruppledare lät makt och arvode vara vägledande i stället för omsorg om grön miljö och kulturhistoriska värden. Om Åsa Mägi och hennes partikollega valt att rösta för en återremiss hade det funnits mera tid att utreda konskevenser och risker med en byggnation. Något som saken hade mått väl av.

Miljöpartiets svek är en lokal parallell till hur det såg ut på nationell nivå, när miljöpartiet gick med på att låta Vattenfall sälja ut sina kolgruvor, och därmed bidra till fortsatt kolbrytning. Detta trots språkröret Gustav Fridolins försäkringar i valrörelsen – med en kolbit i näven – att hans parti minsann inte skulle bidra till att fortsatt kolbrytning skulle bli möjlig.

Det är viktigt att framhålla att det är ledande miljöpartister som håller fast vid taburetterna och sviker, till och med när det gäller hjärtefrågor. Många medlemmar är förtvivlade. Åsa Mägis partikollega i fullmäktige, Lillmari Jonsson, avstod från att rösta vid den avgörande omröstningen och miljöpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden, Erik Malmfors, röstade emot planerna på att bygga i Brunnsparken när frågan diskuterades där.

Hur ska det gå för miljöpartiet i nästa val? Med ett skamfilat renommé när det gäller miljöfrågor kan det bli svårt att nå upp till riksdagsspärren. Lokalt lär man knappast lyckas att än en gång ta tre mandat. Fyra oppositionspartier – vänsterpartiet, centerpartiet, liberalerna och kristdemokraterna – har ju visat en vilja att i konkreta beslut stå upp för miljöfrågorna och slå vakt om det blå-gröna stråket i Söderköping, något som alla partier omhuldar i teorin. När det gäller kunnande och engagemang för miljöperspektivet i lokalpolitiken, finns det också personer i dessa oppositionspartier som är minst lika kompetenta och engagerade som miljöpartiets företrädare. Jag tänker på personer som vänsterns Malin Östh, centerns Ulrik Nilsson och liberalernas Ellen Friberg.

Det är inte utan sorg i hjärtat som jag konstaterar att miljöpartiet har hamnat snett och att makten korrumperat eller åtminstone malt ner deras ideologiska grundval.

// Björn Grip

Häromdagen var jag på Stinsen och lyssnade på landskapsarkitekt Ingmar Hillerström och Lars Sylvan, känd profil i Söderköping med stor kunskap om samhällsplanering och starkt engagemang för vår stad. Det var Naturskyddsföreningen som stod för arrangemanget. De argument som tidigare framförts i den offentliga debatten, framför allt när det gäller stadens kulturhistoria, blev konkreta och visuella genom de pedagogiska föreläsningarna. Hillerström påpekade bland annat vikten av offentliga gröna rum. Detta sagt med anledning av den politiska majoritetens betoning av att man ska utveckla parken. Risken är stor att den rekreation och möjlighet till meditation som dagens Brunnspark ger möjlighet till blir ett minne blott – om man okänsligt ska skapa såväl lekpark för barnen som moderna motionsredskap för motionärer och tjusiga rododendronöar för andra parkbesökare i detta hitills mäktiga trädrum.

Än viktigare är att det blågröna stråk som Parken med Storån utgör, och som lyfts fram i den så kallade FÖP:en (fördjupad översiktsplan), allvarligt kommer att inskränkas. Den sträckningen både för ögat och som promenadstråk blir svårt att upprätthålla. De huskroppar som nu planeras, och som Riksbyggen och byggmästaren, han som bygger -drömmar, ni vet, Eddie Demir, med förtjusning sätter igång att förverkliga, kommer att göra det mycket svårt att hemtamt nyttja promenadstråket för allmänheten. Utsikten kommer också att skymmas och skämmas av de stora huskropparna. Risken för överklaganden är mycket stor och den dispens som krävs för att få bygga kommer att bli lätt att argumentera för i en överklagan till Miljööverdomstolen.

Beslutsavgörandet när det gäller Brunnsparken närmar sig. Den 7 februari, klockan 17.30 klubbas kommunfullmäktige igång och då ska ärendet avgöras. Jag vet att det finns kritiska röster inom den styrande majoriteten inom såväl socialdemokrater som moderater och miljöpartister. Jag vet moderater som ser sig tvungna att stanna hemma från nästa fullmäktige, miljöpartister och socialdemokrater som förmås rösta mot sin övertygelse. Annars lär man hamna utanför valbar plats inför nästa mandatperiod. Detta är det mer eller mindre uttalade hotet.

För att inte tala om väljarna.  Den allmänhet som skrivit på protestlistor, i skrivande stund ca 2000 personer, är en ansenlig del av väljarkåren i kommunen. Säkert har många av dessa personer hittills i stor utsträckning röstat på de tre partier som nu tänker driva igenom en byggnation som förstör en kulturhistoria och som dessutom går emot den översiktsplan som kommunfullmäktige kommer att kunna ta i stor endräkt. Det rimliga vore att frågan återremitteras. Om inte annat borde majoriteten – socialdemokrater, moderater och miljöpartister (inte minst) – gå med på en återremiss av ren självbevarelsedrift.

// Björn Grip

Så har vi fått ytterligare ett exempel på okänslighet när det gäller stans kulturmiljöer.  Att riva Brunnslasarettet har blivit en nyhet. Förhoppningsvis blir det inget mer. Frågan är bara om det är ett tjänstemannainitiativ eller om det är ett uppdrag från politiskt håll, det vill säga från den politiska majoriteten, bestående av socialdemokrater, moderater och miljöpartister. Visserligen säger  Anders Bevemyr, (s), att han helst ser att lokalen fortsatt kan stå kvar och användas, men det är väldigt försiktigt formulerat. Man kan ana att det finns olika viljor i majoriteten. Vad säger Börje Natanaelsson, (m), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden?

Så sent som för ett år sedan användes Brunnslasarettet för flyktingboende, visserligen temporärt, men det är verkligen uppseendeväckande om det då efter ett år är utdömt och livsfarligt att gå in i lokalerna, som någon tjänsteman på samhällsbyggnadskontoret hävdar. Antingen har man överdrivit riskerna i ett försök att få opinionen för en rivning, eller så har man underskattat rasriskerna för ett år sedan. Det sistnämnda vore än mer anmärkningsvärt. Nog måste man ha gjort tillräckliga undersökningar för att kunna garantera boende för femtiotalet människor?

Brunnslasarettet gränsar till Brunnsparken och ingår i helheten kring Brunnen. Om lasarettet rivs och bostäder byggs i denna del av Brunnsområdet kommer själva parken att omgärdas och inskränkas från två håll. Parken, i engelsk stil – med träd och relativt stora grönytor – kommer att krympas och sannolikt också ändra karaktär, enligt de planer som presenterats från majoritetens ledande företrädare. Jag tror inte det är vad Söderköpings invånare vill.

Visserligen behövs det nya bostäder, men knappast i första hand dyra bostadsrätter i ett område som alltmer riskerar att bli ett rikemansreservat. Det finns för övrigt många områden som kan bebyggas i lägen som är betydligt bättre med tanke på närhet till affärer och samhällsservice. Ett område som knappast nämnts hittills i diskussionen om lämpliga markområden är ”ödetomten” som för närvarande delvis används som hundrastgård. Det var Naturskyddsföreningens ordförande, Björn Esping, som häromdagen undrade varför inte detta område lyfts i debatten. En byggnation där innebär gångavstånd på ett par hundra meter till Apoteket, Willys, ICA med flera affärer.

En av Söderköpings historiska kulturmiljöer är hotad. Nu väntar en avgörande debatt kring Brunnsparken på fullmäktige den sjunde februari. Jag hoppas att medborgare i stan reagerar och protesterar. Det finns protestlistor utlagda i flera affärer, och det blir en manifestation utanför kommunhuset den sjunde februari en timma före fullmäktiges sammanträde när avgörandet ska ske.

// Björn Grip