Idag står det i tidningen att det ska bli en ny förskola, och sossarna tar åt sig äran. Dessutom skriver NT att sossarna har krävt att det ska göras en strategiplan för utbyggnaden av barnomsorg och förskola i Söderköping. Det är ingen hejd på initiativen från socialdemokraternas sida. Man har det senaste året motionerat om; barnomsorg på obekväm tid, cykelvägar i och runtomkring i kommunen, mer personal inom äldreomsorgen etc. etc.

Det är jättebra! Alltihop är sådant som stod i den gemensamma rödgröna valplattformen inför valet 2010. En plattform som var riktigt väl genomarbetad, men där många av förslagen har återfunnits under en följd av år i vänsterpartiets budgetförslag.

Som sagt, det är bra att sossarna tar upp förslagen. Det hade dock varit snyggt om man hade kunnat visa en sådan generositet, att man gett ett erkännande till oss för att vi i vänsterpartiet tagit initiativ och tidigare lyft frågorna. Men försöken att osynliggöra oss kommer att bli svårt. Det lovar vi!

Söderköping, den 1 mars 2012

Björn Grip

Det är nu den årstid på vårvintern då årsmötena avlöser varandra. Nästa helg har jag två årsmöten att gå på, teaterföreningen och vänsterpartiet båda i Söderköping. I den förra – kanske livaktigast i Östergötland är jag revisor, vilket är ett ganska lätt uppdrag eftersom vi har en duktig kassör. I vänsterpartiet fungerar jag som sekreterare, en förtroendepost som jag tycker är viktig och därför gärna fortsätter med ytterligare ett år om jag får förtroendet.

Bengt Göransson, tidigare s-märkt kulturminister, numera uppskattad föreläsare, har någonstans skrivit om vikten av att det förs goda protokoll. Ingen kan som han lovorda det hantverk som många anonyma folkrörelsemänniskor har lagt ner på att formulera vad som förevarit och beslutats. Förr i världen skrevs det ofta diskussionsprotokoll, vilket kan vara fascinerande att läsa. Själv minns jag med beundran och rörelse handskrivna protokoll från 1920- och 30-talen i de arbetslösas förening i Kalmar. Jag läste några årgångar när jag skulle skriva en uppsats till vår Bokcafébulletin om det oroliga 1930-talet. Då demonstrerade de arbetslösa vid något tillfälle i fullmäktige, polisen tillkallades och det blev upplopp. Journalisten Ture Gerdes, aktiv bland annat på Ny Dag skrev om detta i en bok som hette

Det blågula repet om jag minns rätt. Detta var på 1970-talet.

Jo, vi i vänsterpartiet startade en framgångsrik bokcaféverksamhet centralt i Kalmar i början av 70-talet. Många engagerade sig, omsättningen växte och ett tag hade vi beställningar på litteratur från flera institutioner på den framväxande högskolan också. Så går historien, och plötsligt upptäcker jag i nostalgins skimmer att det är lika långt tillbaks till 1970-talet idag som det då på 1970-talet var till 1930-talet. Herrrejösses, vad tiden går och vad märkligt det är med tidsperspektiv som på något märkligt sätt förändras i takt med ens egen ålder!

Men det är fortfarande angeläget och faktiskt roligt (igen) att vara engagerad i samhällsdebatt och politik. Inte minst efter vänsterpartiets och socialdemokraternas val av nya partiledningar. Först gick siffrorna upp för vänsterpartiet, nästan till tvåsiffriga tal, efter att partiet dessförinnan nu har hängt på fyra procentspärren, under större delen av den senaste mandatperioden. Och två förlustval i rad! Inte undra på att det tagit emot. Sossarnas siffror har ju också rasat under Mona Juholt-perioden. Med Löfvén vid rodret tog siffrorna snabbt ett rejält skutt uppåt, nästan till 30%. Tänk att det kan leda till sådana glädjechocker. Okej, det är kanske förståeligt, men jag minns ju 1998 då sossarna hade problem att komma över 40%, vilket då betraktades som en katastrof. Men allting är förgängligt. Opinionssiffror går upp och ner. Det är viktigt att komma ihåg. Jag tror dock att med Löfvén, Sjöstedt och Romson/Fridolin finns förutsättningar för betydande valframgångar för de röd-gröna i nästa val 2014. Man attraherar lite olika opinioner med egna tydliga profiler. Sen gäller det att partiledningarna inte är ultimativa när det gäller att formulera sig, och att det finns en tydlig vilja från alla parter att hitta lösningar när det gäller att formulera ett regeringsalternativ, så småningom. Dessförinnan ska det dessutom kampanjas inför ett EU-val, ett val som blir allt viktigare, oavsett vad man egentligen tycker om denna demokratiskt otydliga organisation. Och arbetslösheten i såväl Sörping, som Sverige och Europa växer. Måtte folk reagera och inte passiviseras. Väl mött på andra sidan årsmötena!

Söderköping, den 21 februari 2012

Björn Grip

Vänsterpartiets kongress blev nästan en väckelserörelse i sitt mottagande av sin nye frälsare. Det är viktigt och bra med entusiasm, och visst tror jag på Jonas Sjöstedt som partiledare, men det är också viktigt att fundera över hur man nu ska gå vidare. Några krav och politiska markeringar blev sannolikt väl tillspetsade.

Jag tänker på:

– Kravet på avskaffande av bemanningsföretag

– Beslutet att agera för en statlig skola

– Kravet på att agera för att avveckla EMU

När det gäller kravet på avskaffandet av bemanningsföretag, lär det stöta på patrull gentemot de EU-direktiv som gäller. Det finns också situationer då bemanningsföretag kan göra nytta och utgöra buffertar i högkonjunkturer. Det är avarterna som är bedrövliga. En försvagad fackföreningsrörelse behöver stöd i form av lagstiftning som begränsar de orimliga villkor som blivit fallet framför allt för unga människor. Hyrläkarsystemet visar att en tillräckligt stark facklig yrkesgrupp kan skaffa sig fantastiska villkor. Tyvärr går det ofta ut över ambitionen att skapa en vettig kontinuitet i vården. Detta är ett exempel där en mera nyanserad hållning kommer att krävas.

Kongressbeslutet att verka för en statlig skola är ett annat förslag som tyder på en övertro när det gäller vad riksdag och regering ska kunna åstadkomma. Varför inte då också driva kraven på att lyfta över sjukvården till statlig nivå? Även sjukvården visar stora brister när det gäller jämlik vård. Risken är stor att statliga tjänstemän kommer att ersätta det kommunala och landstingspolitiska inflytande som trots allt finns.

För skolans och vårdens vidkommande är det den fria etableringen av vinstdrivande företag som har bidragit till en segregering som jag tror är det stora problemet för att kunna återupprätta en bra vård och skola för alla. Men detta är ju beslut som faktiskt står utanför vad som kommunala företrädare kan påverka. Alltså, rikta in kritiken på vinst inom vård, skola och omsorg, eller ge åtminstone kommunerna större möjlighet till att säga nej till etableringar!

Beträffande EMU, kändes det lite som att musen röt, när Jonas Sjöstedt i en alltför hastig kommentar pratade om att avveckla stödet till EMU-systemet. Visst göds banksektorn idag av de föreslagna stödåtgärderna för att klara det finansiella systemet, och visst är det orimliga krav som läggs på fattiga människor runt om i Europa. Personligen tror jag att arbetet med att ställa mera långsiktiga krav är nödvändiga. Detta har i och för sig Jonas fört fram. Skatt på kortsiktiga finansiella transaktioner kan vara en väg. Uppdelning av bankväsendet i en finanssektor och främjandet av lokala sparbanker kan vara en annan väg.

Så hoppas jag ändå verkligen att partiledarvalet blir en nytändning för vänstern. Situationen har stora likheter med vad som var fallet när C-H Hermansson ersatte Hilding Hagberg 1964 som partiledare. Då handlade det om att visa självständighet gentemot Sovjetunionen, men också gentemot socialdemokratin. Idag är det fråga om att markera avstånd mot allt

romaniserande av sovjetkommunismen och att göra tydligt att vi för en självständig oppositionspolitik. Tids nog kommer regeringsfrågan upp på bordet, och då är det principer, inte detaljer som ska styra diskussionerna före valet.

Björn Grip, den 11 januari 2012

Häromsistens på fullmäktige pratades det en del om äldreomsorgen.

Det var påkallat eftersom Caremaskandalen nyligen hade briserat. Socialnämndens ordförande Ingalill Östlund försäkrade emellertid att hon kunde gå i god  för  äldreboende och hemtjänst i vår kommun.

Månntro det tänkte jag, eftersom jag dagen innan hade hört en av partikamraterna prata om en av sina huvudmän. Min kamrat är nämligen ”god man” för en person i min ålder, men tyvärr dement och märkt av livet. Varje gång som hon besöker honom i hans vårdboende, konstaterar hon att det inte är städat, att han har problem med att sköta hygien, inget är handlat etc.etc. När hon som god man påtalar detta är det ett ständigt ”krig”, där vårdpersonalen försöker hävda att hon i rollen som god man har ansvaret för hans skötsel.

Detta är naturligtvis en total missuppfattning av uppdraget. En god man ska påtala missförhållanden för ansvariga myndigheter och försöka få till stånd en rättelse. Exakt hur långt, och vilka rättsliga åtgärder man kan vidta är för mig oklart. Uppenbart är att utsatta människor i vårt samhälle, även här i Söderköping, inte får den vård och det stöd i boendet som man behöver.

Jag tror att det är dags att undersöka situationen lite mera noggrant. Vi vet att den röd-gröna oppositionen i riksdagen har drivit att man ska ha en mininivå när det gäller personalbemanning, ungefär som man förr hade så kallade ”delningstal” i skolan, det vill säga lärartätheten var fixerad av statliga myndigheter.

Egentligen är jag inte förtjust i tanken, jag tror nämligen på det kommunala självstyret. Men då måste vi också som förtroendevalda vara aktiva och pressa på så att det görs relevanta uppföljningar på våra äldreboenden och kanske även i förhållande till hemtjänsten.

Frågan återkommer, och Ingalill Östlund kan förvänta sig och förbereda sig på att vänsterpartiet kommer att ta politiska initiativ i den här frågan.

Björn Grip  (v)

Det blev ingen lång debatt om vår interpellation om att ha med kontanthantering som ett krav vid upphandling av kommunens lönehantering.

Magnus Berge svarade på vår fråga – att jurister hade talat om att det inte går…Jag kontrade med att jurister vid Sveriges kommuner och landsting (SKL)sagt att det är möjligt. Varpå Magnus snabbt replikerade att då ska han se till att det blir en kontakt med SKLs jurister om detta – 1-0 till oss!

Tyvärr lär det ändå inte bli nåt krav på kontanthantering i slutänden. Det krävs nämligen att det ska vara till nytta för kommunen med kontanthantering. Juristerna tolkar sannolikt detta som att det ska vara till nytta för kommunen i dess roll som organisation och förvaltningsapparat. Jag tror dock att man skulle kunna hävda att kommunen som en sammanslutning för medborgarna i kommunen har nytta av att bankerna hanterar kontanter

Den som lever får se…..

Söderköping 5/12 . 2012

Björn Grip ( V )

Det är inte lätt att vara socialdemokrat idag. Och nu pratar jag inte enbart om Juholt och hans gäng på central nivå.

Nä, jag funderar på socialdemokraterna i Söderköping. Under det senaste dryga året har man intagit helt olika positioner;

Fram till strax efter valet i september 2010 ingick socialdemokraterna i en ganska tät koalition med vänsterpartiet och miljöpartiet. Vi byggde upp ett gediget gemensamt kommunalpolitiskt program. Mycket av det som vi blev överens om var sådant som vänsterpartiet tog initiativ till – barnomsorg på kvällar, nätter och helger, 3-3 systemet inom äldrevården, är några exempel som jag i en hast kommer på.

Efter valet i sonderingarna om koalitionspartners, markerade socialdemokraterna att det röd-gröna samarbetet var avslutat. Samtidigt sökte man andra kontakter, framför allt med moderaternas dåvarande gruppledare Torbjörn Lord. Anmärkningsvärt nog var man beredd att ingå en koalition utan att ha någon ordförandeposition. Nu föll detta alternativ på grund av att det var för magstarkt för moderaterna, och Torbjörn Lord fick lämna/valde att lämna moderaterna.

Numera försöker sossarna, med Mattias Ravander i spetsen, att flirta alliansen, framför allt centern. Det innebär att man numera ingår i majoriteten.

Detta innebär problem på flera sätt;

– Det blir ett väldigt pragmatiskt samarbete mellan de fem stora partierna, där den ideologiska kompassen är otydlig, även om det i huvudsak är borgerlig politik som förs.

– Oppositionen blir svag och splittrad. Den består av vänsterpartiet och miljöpartiet samt ”vilden” Torbjörn Lord. Sverigedemokraterna kommer sällan men tenderar att söka samarbete med Lord.

– Resursmässigt innebär detta att ”samlingsregeringen” disponerar alla ekonomiska resurser – drygt 2 miljoner kronor, medan miljöpartiet har ett gruppledararvode på 3900 kr om året och vänsterpartiets gruppledararvode är 2600. Arvodet till våra partier bygger på antalet mandat i fullmäktige.

Det säger sig självt att det är besvärligt att skapa ett alternativ i en sådan ojämlik situation. Samtidigt innebär ”samlingsregerandet” i kommunen att v+mp med en klok oppositionspolitik har goda möjligheter att få utrymme för att visa upp ett alternativ. Ett lyckat exempel på hur vi får försöka jobba är den lyckade kampanjen för kontanthantering i bankerna. Mer om detta i en senare blogg!

Björn Grip (v)