Författare: soderkoping

Inför den fulltaliga publiken berättade hon inför en andäktigt lyssnande publik om sin uppväxt med pappa Leif, härdarmästaren vid Metallverken i Västerås. Boken har lästs av många, men som flera i publiken sa – Åsas muntliga framställning gav ytterligare dimensioner till berättelsen.

Det är ett kärleksfullt, men samtidigt kritiskt betraktande porträtt som Åsa ger av sin allt mer alkoholiserade far. Men det är så mycket mer. Det är en berättelse om att växa upp i ett välfärds Sverige där sprickorna under 70-talet bara kunde anas. Ett Sverige där daghemmet och skolan framstår som viktiga stödjande institutioner för barn och familjer som har en utsatt situation.

Det är också en detaljrik beskrivning av arbetarliv och arbetaridentitet med positiv klasskänsla som Ronny Ambjörnsson karaktäriserat som "den skötsamme arbetaren" – de som byggde landet, som tog ansvar för såväl sig själv som andra, som startade och utvecklade folkrörelserna. Problemet för Leif, är att han inte riktigt orkar leva upp till idealen, att han inte får utlopp för sin kreativitet i jobbet och att han slits mellan sin stolthet som arbetare och en önskan om att få bryta upp från sitt tuffa nedbrytande arbete som metallarbetare.

Det är en komplicerande bild av sin pappa som Åsa ger, men samtidigt en bild fylld av engagemang och solidaritet, såväl med sin pappa som med utsatta människor i allmänhet. Det är också en bok som väcker frågor och funderingar:

–         När bör missbrukande föräldrar bli av med vårdnaden om sina barn? Åsa visar tydligt, att även om den materiella omsorgen har sina brister fanns det en relation fylld av värme och kärlek som kan leda till trauman för barnet som skiljs från sina föräldrar. Åsas avslutande kommentar var att hon var lycklig över att hon fått leva nära sin far och hans kärlek, trots allt. Det fungerade, dock tack vare ett stort nätverk av stödjande personer som kunde hjälpa till och ta hand om Leifs dotter när det behövdes stöd.

–         Frågan om vem som ska ha vårdnaden och att det var pappa som fick förtroendet i den överenskommelse som föräldrarna gjorde vid skilsmässan var också en fråga som ställdes. Den mamma som ändå finns med i bakgrunden, gjorde ett medvetet val utifrån feministiska och mänskliga utgångspunkter. För mamma Tanja var det självklart att bägge föräldrarna har samma ansvar. I deras förhållande hade hennes man ett större behov av dottern och kanske också mer tid, ett kontroversiellt och modigt beslut. Ett beslut som förmodligen hade blivit annorlunda om det tilltagande missbruket hade varit mera uppenbart.

Åsas berättelse har engagerat och berört många människor. Hennes bok och än mer hennes framträdande levandegör de klassmönster som finns kvar även när välfärdssamhället stod på sin höjdpunkt. I den meningen är boken i högsta grad politisk i och med att den också insiktsfullt klargör klassorättvisorna.

 Söderköping, den 7/3 09

Björn Grip

Vänster i ett visst sammanhang eller en viss geografi kan i ett annat sammanhang vara betydligt mera mitten.
För att exemplifiera: Högerpolitik i länet kan förmodligen vara mitt-politik i Söderköping, samtidigt som det skulle vara extremhöger i röda Kiruna.

Vad är vänster?

I nästa vecka, närmare bestämt Onsdagen den 4 mars och Söndagen den 8 mars, fortsätter Söderköpings föreläsningsförening sin "Nyfiken på"-serie, med två spännande vänsterdebattörer.

Det är författaren och biträdande kulturchefen på Aftonbladet, Åsa Linderborg, samt vänsterdebattören och tidigare ekonomiske talesmannen för vänsterpartiet, Johan Lönnroth som kommer till kommunbiblioteket "Stinsen". Det kommer att bli spännande och intressant – såväl att höra Åsa berätta om sin självbiografiska bok "Mig äger ingen" som att höra Johan analysera dagens finanskris.

Med anledning av det försök till stigmatisering som NT:s lokalredaktör häromsistens försökte sig på – genom att rubricera föreläsningsföreningens temaserie som "bara vänster" – kan det kanske vara på sin plats att lite fundera över vad som är vänster.

Först ett delvis skämtsamt påpekande – jag som bott i många delar av Östergötland vill hävda att värderingarna i Söderköping generellt ligger betydligt mera till höger än i andra delar av länet. Vänster i ett visst sammanhang eller en viss geografi kan i ett annat sammanhang vara betydligt mera mitten. För att exemplifiera: Högerpolitik i länet kan förmodligen vara mitt-politik i Söderköping, samtidigt som det skulle vara extremhöger i röda Kiruna.

För mig har vänster en betydligt bredare betydelse än vad det kanske uppfattas som bland vissa kretsar i Söderköping. Det finns dock vissa honnörsord som är viktiga;                               

– Frihetlig . Ett förhållningssätt som i grunden handlar om ömsesidig tolerans och       nyfikenhet på varandras åsikter och värderingar – när det gäller maktfrågor en stor respekt för den enskildes integritet.

– Jämlikhet . En princip som i grunden handlar om att människor är lika mycket värda och bör ges förutsättningar att leva under rimligt likvärdiga förutsättningar. Detta i medvetande om att med växande klyftor ökar spänningarna i samhället och därmed stress, otrygghet och faktiskt också ohälsa.

– Solidaritet . En medvetenhet om principen En för alla, alla för en, eller om du vill uttrycka det i andra termer: Alla ska kunna vara med  – alla ska bidra efter förmåga.

– Självförvaltning . En ambition att ge utrymme för jämlikt och starkt lokalt beslutsfattande. Gärna i mindre kommuner och i företag organiserade som ekonomiska föreningar, där principen är att alla som är medborgare eller medlemmar har en röst på valdagen eller på föreningsstämman oavsett den ekonomiska insatsen.

I min föreställningsvärld är "bara vänster" inte så bara!

Det innefattar ovanstående värderingar som jag tror är relativt brett omfattade hos den svenska allmänheten. Det innebär också en medvetenhet om att många frågor har en politisk dimension. Vänstervärderingar förekommer samtidigt bredare än enbart inom politiken, till exempel i olika kulturella och samhälleliga sammanhang.

Vänster är således i grunden ett värdeperspektiv och ett förhållningssätt som har haft en stark – för att inte säga dominerande – ställning i det svenska samhället åtminstone under de senaste 80 åren.

Det är definitivt inte en marginell åsiktsgruppering. Det är min förhoppning att dessa värderingar kan utvecklas och fungera i det nya samhälle som växer fram, där teknik och information kan skapa fantastiska möjligheter till ett bra liv för alla.

Det är också min förhoppning att vår lilla föreläsningsförening kan vara en arena för tänkvärda diskussioner som i all anspråkslöshet kan bidra till att utveckla vänstervärderingar i en ny tid.

Detta för att alla ska kunna vara med och ingen lämnas utanför.

Söderköping, den 28 februari 2009                                   

Björn Grip

Ökade klassklyftor och bristande integration är grogrund för desperation och hat. Det var konklusionen och sammanfattningen som författaren Susanna Alakoski avslutade sina framträdanden med såväl i Motala som i Söderköping.

Hon turnerade i vårt län i veckan som gick, och pratade om sitt författarskap och sin klassresa. Det var tydligt att hon berörde de människor som lyssnade.

Hennes bok "Svinalängorna" fick det välrenommerande Augustpriset häromåret.  Denna delvis självbiografiska bok stod i focus för hennes föredrag. Boken handlar om en flicka, Lena, på väg in i tonåren, som växer upp i ett miljonprogramsområde i skånska Ystad. Det är 1970-tal och hon bor tillsammans med sina period supande finska föräldrar, sina bröder och sin hund.

Susanna lyckas förmedla såväl Lenas förtvivlan och rädsla för föräldrarnas suparperioder som hoppet och viljan att komma bort från detta. Samtidigt finns insikten om orsakerna – utanförskapet som lågavlönad finsk invandrare, vardagssvårigheterna att få ekonomi och liv att gå ihop med osäkra arbetsvillkor och dålig lön.

Det blev många frågor i de efterföljande diskussionerna, såväl på folkhögskolan i Motala som bland gymnasisterna i Söderköping och de lite äldre åhörarna på Stinsen, Söderköpings bibliotek. Det var också påfallande många bland eleverna som ville prata efteråt med Susanna om sina egna erfarenheter av föräldrars supande och jämföra erfarenheterna.

Det som var räddningen för Lena i Svinalängorna var skolan och simklubben. Här blev hon sedd, fick uppmuntran och stimulans. Hennes sociala utanförskap som boendet i Svinalängorna predestinerade, motverkades av kloka och integrerande lärare och idrottsledare. Självklart bidrog Lenas begåvning och talang till att hon blev sedd, men grundskolan för alla barn och den öppna idrottsföreningen blev andningshål och en väg bort från allt värre alkoholrelaterad misär i ett stigmatiserat område.

Susannas slutsats av sina egna erfarenheter, som ligger till grund för Svinalängorna, är att ökade klassklyftor och därmed segregering är en farlig väg för ett samhälle. Det skapar främlingskap och fördomar mellan olika skikt i samhället, men även rädslor, ökat våld och kriminalitet.

Bilden kan kompletteras med att ojämlika samhällen också leder till sämre hälsa och för tidig död. Sambanden påvisas i allt fler undersökningar såväl nationellt som internationellt.

 Björn Grip, den 14/2 2009

Dagens NT (21/1-09) har en artikel om den nystartade föreläsningsföreningens vårprogram.
”Det blir bara föreläsare med kopplingar åt vänster…”
skriver redaktören, Henrik Johansson.

Nåja, detta är inte "bara" tycker jag. Vår ambition är att ta hit folk som har något intressant att säga, gärna med radikala utgångspunkter. Och det har vi lyckats med, tycker inte bara jag. En av våra "konkurrenter", delägaren i Bondens Creperia, kommunalrådet Magnus Berge kommenterade imponerat att det var ett spännande program som vi i Söderköpings föreläsningsförening kunde presentera.

För människor i den här arrangörsbranschen är det inte helt konstigt att instiftarna av föreläsningsföreningen – i det här fallet vänster- och miljöpartiet – letar i sina bekantskapskretsar efter föreläsare som kan vara intressanta och som en bredare allmänhet kan vara nyfikna på.

Däremot är det för mig konstigt att redaktören vill ge intrycket att det skulle vara "konstigt", ja nästan orättfärdigt att en föreläsningsserie har vänsterteman. Det finns inget i föreningens stadgar som säger att vi ska vara opolitiska eller neutrala.

 – Det är riktigt skönt att det äntligen är någon som ser till att det blir samtal om riktiga och viktiga saker här i stan. En för mig obekant människa kom fram och tackade med dom orden efter höstens provföreläsning med vänsterns kommunalråd i Fagersta, Stig Henricson. Hennes kommentar gladde mig och stärkte mig i min uppfattning om att det finns ett klart behov av att det förs offentliga samtal om angelägna saker.

Jag tror också att det finns ett sug bland folk i Söderköping att få ta del av något annat en kommersiellt gångbar underhållning. I NT-redaktörens artikel fanns också en syrlig kommentar om att riksdagsledamöter finns med därför att det helt enkelt blir billigare att engagera dessa.

Det är visserligen sant att riksdagsledamöter inte brukar ta betalt. Att de dessutom har fria resor med tåg är ju till för att de ska ha möjlighet att träffa människor runt om i landet. Nu är detta inte någon huvudanledning till att Torbjörn Björlund, Karin Svensson Smith och Johan Lönnroth kommer till föreläsningsföreningen. Anledningen är att de har viktiga saker att säga och är kunniga inom sina områden.

Det tycks som om herr lokalredaktören anser att ju dyrare arrangemang desto bättre kvalité. Som väl är detta inte alltid fallet i kulturens och samhällsdebattens värld. Jag är övertygad om att alla våra tre riksdagsledamöter kommer att ha intressanta och viktiga saker att säga om kultur, miljö respektive finanskris när de kommer till Söderköping.

Redaktörens antydan, att det blir mycket vänster, kan som sagt, i någon mening vara riktig. Men det är knappast så att Karin Svensson Smith, som före detta vänsterpartist eller Johan Lönnroth – mot partiledare Ohly starkt kritisk partimedlem – är riktigt comme il faut i vänsterpartiet och väcker jubelbifall i partihögkvarteret, snarare tvärtom. Så är det och redaktör Johansson har alltså blottat sin okunnighet, när han i sin artikel vill påskina att det är "husbondens röst" som ges tillträde till det offentliga rummet i Söderköping.

Nu ska ingen tro att jag förmenar vår lokalredaktör att skriva det han vill. Folk läser naturligtvis kritiskt.

–         Han är som han är, var det någon anonym person i kommunförvaltningen som suckade.

En sak bekymrar mig dock – Torbjörn Björlund kan ha lockat folk till Stinsen redan idag, onsdag, eftersom detta var vad lokalredaktören felaktigt skrev. Jag hoppas emellertid att allmänheten uppmärksammade lördagens annons.

Där stod nämligen rätt datum – torsdagen den 22/1, kl 18.30. Välkomna till Stinsen då!

Björn Grip

Ps: Nu är det naturligtvis inget som säger, att vi inte skulle kunna ta hit Fredrik Reinfeldt, till hösten, om han nu har tid och lust, förutsatt att han inte tar betalt och åker hit gratis.