Författare: soderkoping

Lönar det sig att skriva på protestlistor? Jag har en viss erfarenhet av att försöka samla namn och därmed skapa opinion för eller emot i en angelägen fråga. Ibland funkar det, och ansvariga politiker låter sig påverkas, i andra sammanhang går det inte. Men en sak är säker; det är att ansvariga beslutsfattare med intresse följer hur mycket namn som samlas in. Det perspektivet har jag också erfarenhet av. Jag minns hur den dåvarande majoriteten på landstinget följde kampanjen för ett ograverat Vrinnevisjukhus med stort intresse. Tyvärr lyssnade vi för dåligt och konsekvenserna fick vi ta i valet därefter.

I Söderköping har jag varit med och samlat namn för bevarandet av den landstingsdrivna vårdcentralen. Trots närmare 2500 namnunderskrifter lät sig inte den socialdemokratiska landstingsledningen bevekas. Jag kan tänka mig att det kommer att ha betydelse när människor i Söderköping ska lägga sin röst nästa höst i landstingsvalet, den blå valsedeln. Många minns fortfarande med bitterhet hur nonchalant som regionstyrelsens ordförande, Mats Johansson och hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Christer Bernsköld, båda socialdemokrater, behandlade frågan. Inledningsvis ville man hävda att nedläggningen inte ens var en politisk fråga. Nå, den saken tvingades man ändra på, och de bägge politikerna fick också besvära sig med att komma hit till Söderköping och möta medborgarna här på ett fullsatt bibliotek och svara på oroliga och kritiska frågor.

I sak har kritikerna haft rätt. Även om Geria gör sitt bästa, tvingas vi patienter konstatera att det dröjer längre med återbesöken. Prioriteringarna har  blivit hårdare, och att komma till en läkare inom sju dagar är ett minne blott för många oroliga patienter.

De namninsamlingar som är aktuella nu är Naturskyddsföreningens initiativ för att bevara Brunnsparken intakt och pensionärorgansiationernas – PRO och SPF – kamp för att Albogaexpressen ska finnas kvar.

Albogaexpressen är en ovärderlig kollektivtrafikhjälp och gratistjänst för många äldre som bor i ytterområdena av stan. Att få komma ner till stan och handla, träffa bekanta och kanske ta en fika är ovärderligt. Enligt alla folkhälsovetare är det bra för hälsan också. Ensamhet dödar. Dessutom sparar kommunen en massa pengar när hemtjänsten slipper handla till de pensionärer som tack vare Albogaexpressen kan göra detta själv. Idag, den 12 december är sista chansen att skriva på listorna. Jag tror att vi på mindre än en vecka, och med begränsade möjligheter att själva stå och samla namn, ändå har fått ihop mer än 500 underskrifter. Det var i vart fall inte svårt att få folk att skriva på protestlistan. Och det finns goda chanser att detta påverkar de förtroendevalda i samhällsbyggnadsnämnden som ska besluta om detta.

När det gäller bevarandet av Brunnsparken är den insamlingen ännu i sin linda. Men det engagemang som läggs ner av Naturskyddsföreningen och den välvilja affärerna i centrum visar, är lovande.

Sammantaget är min erfarenhet att människorna i Söderköping följer med när det gäller aktuella politiska frågor och gärna också vill visa vad man tycker. Det är alltså av största vikt att försöka skapa opinion, bland annat genom att skriva på listor och att på det viset ha kontakt med medborgarna i kommunen.

// Björn Grip

Ett stort tack till de socialdemokrater, bland annat Arbetarkommunen i Söderköping, som tryckt på i frågan om att låta de afghanska flyktingungdomarna få en ny chans att stanna i Sverige. Det har varit viktigt att ni uthålligt orkat ta kampen mot er egen regering. Utan den insatsen hade det knappast varit möjligt att få till stånd en ändrad inriktning i flyktingfrågan, oavsett vad vi vänsterpartister och miljöpartister säger.

Det finns säkert anledning att komma tillbaks och analysera vad som blir det konkreta resultatet av detta beslut. Säkert kommer detta också att skärpa motsättningarna till sverigedemokrater, de flesta moderater och kristdemokrater samt chefredaktör Widar Andersson. Att vinna den debatten blir viktigt för att vi  fortsatt ska kunna få respekt i omvärlden som ett anständigt folk som värnar asylrätt och är solidariska. Men låt oss för en dag eller två enbart få glädjas åt att det den här gången gick att bygga en opinion som var omöjlig för regeringen att negligera.

// Björn Grip

Albogaexpressen är namnet på en buss som några gånger per dag kör turer från Alboga och Husby backe ner till centrum i vår kommun. Det är en uppskattad transportmöjlighet som inte kostar något för de äldre som huvudsakligen nyttjar trafiken. Tack vare den här kollektivtrafiken kan många av våra äldre kommuninvånare komma ut, handla, göra andra ärenden och träffa bekanta.

Nu finns det signaler om att trafiken ska läggas ned. Dels kostar det enligt tidningsuppgifter kommunen 350-tusen kronor, dels pratas det om att Östgötatrafiken skulle ha synpunkter på detta initiativ som ursprungligen kom från stadens köpmän.

Det sistnämnda låter märkligt. Hur kan Östgötatrafiken ha invändningar? Vad jag förstår måste det vara möjligt för en kommun att suveränt besluta om den lokala trafiken. Om kommunen har möjlighet att hitta lösningar som är effektiva och kostnadsmässigt billiga i förhållande till Östgötatrafiken vore det absurt om detta skulle förhindras. Jag kan inte tro att detta är sant. Skulle det vara så, måste våra regionpolitiker reagera.

Det andra argumentet är att det skulle vara för dyrt att finansiera verksamheten för samhällsbyggnadsnämnden, som visserligen går med kraftiga underskott. Nu är 350-tusen kronor en i sammanhanget låg kostnad som jag inte tror är tillräckligt. Jag misstänker att några av de större butikerna är med och bidrar, liksom Ramunderstaden, kommunens fastighetsbolag. Åtminstone var detta fallet när Albogaexpressen infördes för några år sedan.

Nu hoppas jag att kommunens ledande politiker tar sig samman och hittar en lösning. Man skulle till exempel kunna flytta över ansvaret från samhällsbyggnadsnämnden till kommunstyrelsen om det nu handlar om en enskild nämnds problem att hålla budgeten. Det finns naturligtvis också ett intresse från såväl bostadsbolaget som affärsidkarna i stan att bidra till att äldre människor kan ta sig ner till centrum och affärerna där. Ta upp en diskussion med dessa intressenter, istället för att försämra villkoren för äldre människor som har svårigheter att annars komma ut. Albogaexpressen måste få vara kvar!

// Björn Grip

Det drar ihop sig när det gäller bygge i Brunnsparken, Söderköpings gröna pärla mitt i stan. Beslut kommer att tas i kommunfullmäktige, antingen nu i december eller vid första fullmäktigemötet efter nyår.

Det intressanta är att den nuvarande borgerliga oppositionen – som i majoritet förra mandatperioden drev på ifråga om byggnation – numera är kritiska till byggplanerna. Socialdemokraterna, stora delar av moderaterna samt miljöpartiet kritiserade häftigt planerna på bygge i Brunnsparken förra mandatperioden. Nu är det den politiska konstellationen som vill genomföra byggplanerna.

Visst byggplanerna ser lite annorlunda ut nu, frågan är vilket förslag som skadar natur- och kulturvärden mest. Oomtvistligt är dock att det nuvarande förslaget innebär att större markresurser kommer att användas än i det tidigare förslaget. Dessutom kommer man att ansöka om dispens från strandskyddet, vilket innebär att promenaden längs med ån på allmän mark inskränks när den privata sfären runt bygget utökas.

Till skillnad från det tidigare förslaget är det inte heller längre fråga om ett service- eller trygghetsboende för äldre människor. Nu handlar det om att få utrymme för sju hus, varav de flesta kommer att omfatta fyra plan (3,5 noga räknat). Tanken är att lägenheterna ska säljas som bostadsrätter. Det är knappast något som vanligt folk kommer att ha råd med. Med det läget i en attraktiv miljö får vi en gräddhylla helt enkelt, för människor med mycket pengar.

Vänsterpartiet har tidigare när det var aktuellt agerat för att Brunnsparken skulle få vara kvar ograverad. I detta tidigare förslag fanns det trots allt en ambition att skapa ett trygghetsboende för äldre, ett socialt behov som var ett argument för att ändå bygga. Så är inte fallet nu. Nu handlar det om att en privat byggherre ska få ut maximalt med lägenheter som kan säljas till högstbjudande. Skälen emot ett bygge är inte mindre nu än tidigare, snarare tvärtom.

// Björn Grip