Sossarna utan kompass
Det är inte lätt att vara socialdemokrat idag. Och nu pratar jag inte enbart om Juholt och hans gäng på central nivå.
Nä, jag funderar på socialdemokraterna i Söderköping. Under det senaste dryga året har man intagit helt olika positioner;
Fram till strax efter valet i september 2010 ingick socialdemokraterna i en ganska tät koalition med vänsterpartiet och miljöpartiet. Vi byggde upp ett gediget gemensamt kommunalpolitiskt program. Mycket av det som vi blev överens om var sådant som vänsterpartiet tog initiativ till – barnomsorg på kvällar, nätter och helger, 3-3 systemet inom äldrevården, är några exempel som jag i en hast kommer på.
Efter valet i sonderingarna om koalitionspartners, markerade socialdemokraterna att det röd-gröna samarbetet var avslutat. Samtidigt sökte man andra kontakter, framför allt med moderaternas dåvarande gruppledare Torbjörn Lord. Anmärkningsvärt nog var man beredd att ingå en koalition utan att ha någon ordförandeposition. Nu föll detta alternativ på grund av att det var för magstarkt för moderaterna, och Torbjörn Lord fick lämna/valde att lämna moderaterna.
Numera försöker sossarna, med Mattias Ravander i spetsen, att flirta alliansen, framför allt centern. Det innebär att man numera ingår i majoriteten.
Detta innebär problem på flera sätt;
– Det blir ett väldigt pragmatiskt samarbete mellan de fem stora partierna, där den ideologiska kompassen är otydlig, även om det i huvudsak är borgerlig politik som förs.
– Oppositionen blir svag och splittrad. Den består av vänsterpartiet och miljöpartiet samt ”vilden” Torbjörn Lord. Sverigedemokraterna kommer sällan men tenderar att söka samarbete med Lord.
– Resursmässigt innebär detta att ”samlingsregeringen” disponerar alla ekonomiska resurser – drygt 2 miljoner kronor, medan miljöpartiet har ett gruppledararvode på 3900 kr om året och vänsterpartiets gruppledararvode är 2600. Arvodet till våra partier bygger på antalet mandat i fullmäktige.
Det säger sig självt att det är besvärligt att skapa ett alternativ i en sådan ojämlik situation. Samtidigt innebär ”samlingsregerandet” i kommunen att v+mp med en klok oppositionspolitik har goda möjligheter att få utrymme för att visa upp ett alternativ. Ett lyckat exempel på hur vi får försöka jobba är den lyckade kampanjen för kontanthantering i bankerna. Mer om detta i en senare blogg!
Björn Grip (v)