Att vilja eller vela – turerna kring grundskolans organisation i Söderköping Först var det moderaten Senestad som gick i armkrok med socialdemokraten Ravander för beslut om att dra in sexorna från bygdeskolorna. Detta för att rädda kvar två högstadieskolor på centralorten. Och centerbonden Bengt Johansson avstod från att ta ställning. Märkligt att inte reaktionen blev större inom centerrörelsen. Sen blev det val och Senestad gick på pumpen och försvann till landstinget. Nu har vi fått en nu förvaltningschef och en mera realistisk syn på hur många skolor som Söderköping har råd med.

Det har varit en spännande men långdragen process att få till stånd en bra organisation av grundskolan i Söderköping. Bakgrunden är att elevantalet under en följd av år minskat kraftigt. Och vi har tyvärr inte sett någon vändning i form av ökad nativitet eller inflyttning av barnfamiljer.

Följden har blivit att skolorganisationen kostat allt mer – åtminstone om man räknar per elev. I princip har kostnaden per elev i grundskolan under de fem åren jag varit ledamot i nämnden ökat med 180 procent. Ohållbart tyckte och tycker jag – med tanke på situationen inom äldrevård, individ- och familjeomsorg för att ta några exempel som varit och fortfarande är eftersatta.

Så småningom fick vi upp diskussionen i nämnden om en bättre och mera rationell organisation av skolan. Anders Senestad, moderat ordförande i nämnden som fick kicken efter förra valet, drev under förra mandatperioden hårt frågan om valfrihet på högstadiet. I hans tolkning var två högstadieskolor valfrihet. Valfrihet kan ju annars vara att man väljer olika profil på ämnen och tillval. I augusti hade han knapp majoritet – med splittrade partigrupper – för sitt förslag. Senestads förslag innebar att elever från årskurs 6 skulle bussas in till två högstadieskolor i centralorten.

En stark opinion växte emot förslaget, som ju hotade att leda till nedläggning av till exempel Sankt Anna skola. Med en ny förvaltningschef och en ny nämnd – 15 nya ledamöter – tog saken en ny vändning. Beslutet idag innebar att inget parti längre ville kännas vid förslaget om att dra in årskurs 6 till centralorten. Vidare innebär det ett erkännande av att valet av skollokaler – Berga eller Ramunder – inte är den enda, eller ens viktigaste valfrihetsfrågan.

Om man sen kan sluta att prata om elever som kunder vore det ännu bättre. Elever ska tränas att bli medborgare, det är betydligt mer än att vara kund och konsument. Och det är viktigt att skolan fortsätter att ta sitt ansvar för det viktigaste uppdraget – att fostra eleverna till demokratiska medborgare.

Björn Grip (v)

Uppdaterades: 07 apr 2011