Vi går in i valrörelsens sista skälvande timmar här i Söderköping. Alla etablerade partier är ute, åtminstone under eftermiddagarna. Det är god stämning och lite smågnabb mellan de olika partierna. Borgarna håller till på Hagatorget, medan socialdemokraterna och på senare tid också miljöpartiet finns på Rådhustorget. Vänsterpartiet kör omkring med sin kärra och vackert rödmålade valbyrå mellan de bägge torgen. I vår rullande valbyrå finns det också små lådor med material från övriga partier i den rödgröna koalitionen, för att markera vår rödgröna koalition. Det kommer fram ungdomar som vill ha material och också prata om vad vänsterpartiet tycker. Inga glåpord, enbart vänlig nyfikenhet.

Vi går in i valrörelsens sista skälvande timmar här i Söderköping. Alla etablerade partier är ute, åtminstone under eftermiddagarna. Det är god stämning och lite smågnabb mellan de olika partierna. Borgarna håller till på Hagatorget, medan socialdemokraterna och på senare tid också miljöpartiet finns på Rådhustorget. Vänsterpartiet kör omkring med sin kärra och vackert rödmålade valbyrå mellan de bägge torgen. I vår rullande valbyrå finns det också små lådor med material från övriga partier i den rödgröna koalitionen, för att markera vår rödgröna koalition. Det kommer fram ungdomar som vill ha material och också prata om vad vänsterpartiet tycker. Inga glåpord, enbart vänlig nyfikenhet.

De mindre partierna inom alliansen vill gärna hålla sig på god fot med framför allt miljöpartiet, men även oss vänsterpartister. Man är oroliga för att moderaterna ska växa sig alltför starka, men har svårare att prata med sossarna. Socialdemokraterna håller sig helst kring sin egen valbyrå tillsammans flera stycken. Uppenbarligen är det svårt att blanda sig med andra, man förstärker gemenskapen i de egna leden. Samtidigt finns det en risk, när man är sig själv nog, att inte se och ta vara på möjligheterna.

Jag tror att dialogen och samtalen blir lättare om man inte är en alltför stor flock partikamrater. Det gäller samtal både med andra partiföreträdare och med en allmänhet som oftast inte är lika stressade och blasé som kan vara fallet i större städer.

En av de personer vi möter är med i samma bostadsrätt som mig. Han berättar att han i sin ungdom röstade vänster, ja han hade till och med maokeps! Efterhand har hans röda ungdom förbleknat, först till socialdemokrat i många val, men i år tänker han rösta på Rheinfelt och på vår lokala kristdemokrat Eksmo. Vi frågar hur han tänker. Jag har fått andra värderingar-  och jag tycker det är rimligt att rösta utifrån vad som är till nytta för mig själv, säger han. Uppenbarligen är det skattesänkningarna som attraherar.

Men det finns andra och mera uppmuntrande möten ur mitt perspektiv. Vi träffar en person runt trettio år gammal. Han har dyslexi, d v s har svårigheter att läsa, har aldrig röstat, levt ett långt liv i kriminalitet och drogberoende. Numera fri från missbruk sedan två år. Denne unge man har fått förtroende för en av våra partikamrater. Han har börjat fråga om politik och blivit allt mer intresserad. Nu har han bestämt sig för att följa med och rösta på söndag. Han erbjuder sig till och med att ta ansvar för vår röda valbyrå. Exemplet visar att kamratskap och solidaritet ger öppningar. Öppningar för intryck, intresse för samhällsfrågor och ideologier. Och efterhand också ett ställningstagande för vänstern. Visst går kampen vidare. Alldeles oavsett hur det går i valet!

Söderköping, den 16 september 2010

 Björn Grip (v)

Uppdaterades: 17 sep 2010