Det var de politiska debatternas dag i går, onsdagen den 15 september, i valrörelsens sista självande dagar. På Åcaféet drabbade dom samman för tredje gången i rad, kommunalrådskandidaterna Mattias Ravander (s) och Torbjörn Lord (m).

Widar Andersson, politisk redaktör på Folkbladet fungerade med bravur som samtalsledare. Debatten skulle visserligen handla om kommunal ekonomi och organisation, men kom mest att handla om bristen på bostäder och parkeringsplatser. Det blev uppenbart att det finns en skillnad i synen på byggande och Ramunderstadens roll. Mattias Ravander var tydlig med att markera det kommunala bostadsbolagets roll som ett allmännyttigt bostadsföretag som har ett socialt ansvar. Det motiverar att man exempelvis kan få bygga på mark som tillhandahålls till lägre och subventionerat pris. Torbjörn Lord menade visserligen att det är bra att Ramunderstaden bygger nytt, men först om privata byggherrar inte anser det möjligt.

När det gäller parkeringar i innerstaden ansåg inte Lord att detta är ett stort problem, vilket mötte stora protester från publiken. Tyvärr togs inte frågan om bilfria gator i det ömtåliga stadscentrat upp till diskussion. Det hade varit rimligt med tanke på vad som behövs också utifrån besöksnäringens perspektiv. Många turister gillar att flanera och handla i lugn och ro utan att bli uppskrämda på obefintliga trottoarer.

Det man återigen kan konstatera är att Torbjörn Lord har svårt att växa in i kommunalrådskostymen. Han använder med förkärlek svepande företagsekonomiska resonemang som ofta saknar relevans i den kommunala verkligheten. Mattias Ravander är påläst och rapp i sina kommentarer, men möjligen lite för snäll för att avgöra debattkampen på knock out.

Någon timma senare återfanns Widar som moderator på Salong Ramunder i ett samtal kring sjukförsäkringar. Samtalet skedde med utgångspunkt från teaterpjäs om de nya reglerna för sjukersättning. Söderköpings föreläsningsförening hade inviterat Östgötateatern att spela en nyskriven pjäs Maskinen, med Willy Boholm i rollen som sjukpensionär.

Samtalet blev tyvärr till en början en sifferexercis och ett gräl om verklighetsbeskrivningen mellan de inbjudna debattörerna Gunnar Axén (m) och Liselotte Olsson (v), båda från Riksdagens socialförsäkringsutskott. Det var först när ett par läkare gav sin beskrivning av verkligheten som det tände till. Beate Palm, allmänläkare från Kneippengruppen i Norrköping, menade att det för en framgångsrik rehabilitering så viktiga samarbetet mellan vården och försäkringskassan har blivit mycket sämre efter regeringens sjukförsäkringsreformer. Det är svårt att få kontakt i en centraliserad och överbelastad försäkringskasseorganisation, sa hon. Människan anonymiseras och blir inte synlig i all statistik.

Det stod dock klart att Axén (m) försvarade reformen, med hänvisning till de tidigare många förtidspensioneringarna . Det är inte enbart  ett samhällslöseri utan också en tragedi för många människor. Många isolerade sig när man kom utanför arbetslivet, till följd av den socialdemokratiska regeringens slentrianmässiga politik på området, menade han. Det har blivit betydligt färre som hamnat utanför under den nuvarande regeringen.

 Liselotte Olsson (v) ansåg däremot att rehabiliteringen inte fungerar och att det inte är till gagn för människors rehabilitering att leva med hotet om att ersättningen upphör efter ett visst antal dagar. Den liberala slogan ”Individen i centrum”, menade hon, är ett tydligt signum för det rödgröna alternativet när det gäller rehabilitering och synen på sjukersättning. Detta i motsats till den anonymisering och byråkratiska förnedring som är verkligheten för många idag och som Östgötateatern dråpligt åskådliggjorde i sitt skådespeleri.

Det verkligt positiva var att debatterna drog folk. Omkring 40 personer på Åcaféet och närmare 60 på Salong Ramunder. Politiken berör och intresserar Söderköpingsbor.

Söderköping, den 16 september 2010

Björn Grip (v)

Uppdaterades: 11 nov 2015