Det händer saker på byggfronten, äntligen. Efter sju sorger och åtta bedrövelser får Ramunderstaden sätta igång att bygga, ibland tillsammans med andra. Fundamenten för uppförandet av hus på gamla busstorget har kommit på plats, äntligen!
Det kommer att bli ett välbehövligt tillskott av hyreslägenheter.

Planer på trygghetsboende i Brunnsparken

Samråd kring trygghetsboende i Brunnsparken har också nyligen ägt rum. Det är bland annat detta jag tänkte uppehålla mig vid. Förslaget bygger på att man ska uppföra två fyra våningshus mittemot Dalgården med trygghetsboende.

Det innebär en högre grad av service med möjlighet till hemtjänststöd när behov finns samt mer av kollektiva utrymmen för gemenskap och samvaro.

Tanken är god. Det finns ett stort behov av boendeformer för äldre människor, mellan boende i den egna villan eller lägenheten och till ett renodlat institutionsboende när du är riktigt gammal och skröplig.

Att lägga ett sådant trygghetsboende i Brunnsparken har förtjänster, både med tanke på boendemiljön och det centrala läget, men också med tanke på att spara transporttid för hemtjänst- och vårdpersonal.

Förslaget att lägga boendet i den vackra parken har emellertid vållat en del uppståndelse och kritiska invändningar, inte minst från närboende grannar. Oro finns för att parken med stora natur- och kulturvärden ska förstöras. 

Detta framkom vid samrådsmötet måndagen den 16 november. Det stod ändå klart att den borgerliga majoriteten i kommunen är överens om att bygget ska genomföras.

Jag tycker också att det är viktigt att bygget kommer till stånd. Men placeringen tycker jag att man bör ändra på.

I likhet med länsmuséets kulturhistoriska utredning tycker jag att bygget ska placeras längre österut vid tennisbanan. Då skulle man undvika en uppdelning av parken och slippa förstöra helhetsintrycket av den vackra och lummiga parken.

Det är också intressant att Ramunderstadens VD bedömer att lägenheterna – 30-40 stycken planeras – kommer att vara hyresmässigt rimliga, d v s om man får bygga på höjden.

Jag tror att detta går att utforma arkitektoniskt bra, men det blir än viktigare var man bygger.

Enligt min uppfattning är risken stor att det blir för dominerande i parkmiljön om det ska placeras mitt emot Dalgården.

Visserligen har det funnits villor i parken tidigare – ända in på 70-talet – knutna till det gamla Brunnslasarettet, så det är inget nytt.

Men planerna som nu presenterades handlar om ett betydligt högre hus, 13 meter högt, vilket riskerar att bli för dominerande om det placeras mittemot Dalgården.

Alltså – jag tycker att vi ska säga ja till bygget, men att placeringen bör ske vid tennisbanan och kanske till och med ännu närmre Vimmanområdet.

Svartbygge i Sankt Anna

En annan sak, som är mindre rolig, närmast en skandal, är att Bygg- och miljönämnden accepterade ett svartbygge i skärgården. Det är Birger Sterling, boende på Lagnö, som uppfört ett kombinerat rid- och bollhus på sin fastighet i Sankt Anna utan bygglov.

Den moderatledda nämnden accepterar att Sterling har byggt sitt ridhus bara han drar tillbaks sin ansökan om att få uppföra bygget.

Genom att definiera det hela som en del av lantbruksrörelsen kan han enligt de lagkloke slippa ansöka om bygglov.

 För en utomstående framstår förfarandet som obegripligt.

Det är självsvåldigt beteende, i synnerhet som det tydligen inte har förekommit något samråd med grannar och närboende.

Tvärtom lär Sterling till och med ha naggat grannars mark i kanten vid breddning av väg till och från det nu uppförda svartbygget.

Bedrövligt agerande av Ingemar Andersson, moderat ordförande i Bygg- och miljönämnden, tycker jag.

Men så lätt går det tydligen att komma undan om man är rätt person, d v s framgångsrik företagare och Rotarybroder.

 Björn Grip, den 18 november 2009

Uppdaterades: 18 nov 2009