Att vara folkvald
Det börjar bli dags att nominera personer till fullmäktigeförsamlingar runt om i Sverige.
Partierna sliter med att få människor att ställa upp, särskilt unga människor, vilket inte är så lätt.
"Dagens samhälle" – kommunernas och landstingens tidning – gör reportage om unga människor som har bestämt sig för att ställa upp. Intresseorganisationen "Sveriges kommuner och landsting" prövar att genomföra en utbildning kring "förtroendemannarollen" – som ett stöd för de nya förtroendevalda -som ska erbjudas kommunernas nya fullmäktigeförsamlingar efter valet 2010.
Jag har förmånen att vara en av sju förtroendevalda som nu genomför ett pilotprojekt – fortbildning för förtroendevalda av förtroendevalda.
Häromdagen var jag iväg till Piteå och träffade 22 fullmäktigeledamöter, varav de flesta sitter i fullmäktige sin första mandatperiod. Tillsammans med Anna Broman – folkpartiets representant och förbundssekreterare för liberala ungdomsförbundet – genomförde vi ett samtal med Piteåpolitikerna kring rollen som förtroendevald.
– Vilka förväntningar hade du när du började? Har de infriats?
– Vilka förväntningar hade andra på dig?
– Vem representerar du? Partiet? Eller nån särskild intressegrupp?
– Vad innebär det att vara vald företrädare för medborgarna i kommunen?
– Vilka problem har du upplevt? Är det jobbigt att gå upp i talarstolen? Hur kommunicerar du med medborgarna?
– Måste man vara moraliskt fläckfri som fullmäktigeledamot?
– Hur klarar man av kontakten med media på ett bra sätt?
Detta var några av alla de frågor som vi penetrerade. Diskussionen blev bra och alla som var med framförde sina synpunkter.
Jag tror det är viktigt att de som är beredda att ge sig in i politiken får stöd.
Partierna har naturligtvis ett stort ansvar, men det visar sig att det finns generella frågeställningar, inte minst när det gäller rollen som fritidspolitiker, som behöver penetreras.
Alla goda krafter behöver hjälpa till för att det ska vara möjligt att rekrytera och behålla människor som kan tänka sig att göra en insats för gemensamma angelägenheter.
Trenden idag att inte vilja ta ansvar för kommunala eller för den delen andra gemensamma problem och kollektivt beslutsfattande är ett stort problem.
Allt som går att göras för att vända trenden – och att vara beredd att ta gemensamt ansvar – behöver prövas.
Om detta inte lyckas är demokratin farligt ute.
Björn Grip