Risken med en upphandling i den omfattning som Söderköping genomfört är att man kan hamna i ett beroendeförhållande till en privat utförare som är ensam på ”marknaden”.
Detta kan inte vara bra.

Henric Borgström polemiserade i en NT-krönika den 4/9 mot en debattartikel – av vänsterpartiets gruppledare i Söderköping, Marja Bergström – som ännu inte publicerats i lokalbladet.

Hennes artikel publicerades först dagen efter Borgströms angrepp – den 5/9 !

En något anmärkningsvärd publiceringspolicy, må jag säga.

Bakgrunden till meningsutbytet är vård och omsorgsföretaget Tre O:s konkurs i Söderköping och kommunstyrelsens beslut att på nytt lägga ut äldreomvårdnaden till delvis samma entreprenör, dock i ny finansiell skepnad.

Borgström påstår i sin krönika att servicen generellt blivit bättre genom privatiseringar. Hans argumentation uteblir emellertid.

I stället ägnar han sig åt insinuationer och en debatteknik som går ut på att Marja Bergströms påståenden och synpunkter inte är något att lyssna på.

Hon är diskvalificerad i sin egenskap av "gammal" kommunist, låter det från Borgström.

Jag måste säga att jag är besviken, då jag av och till har läst Borgströms ekonomikrönikor med behållning. I denna krönika sänker han debattnivån till lågvattennivåer som tangerar 50-talets USA.

Har då servicen blivit bättre genom privatiseringar?

Jag antar att argumentationen skulle bygga på att det finns möjlighet för människor att välja, samt att konkurrens leder till lägre kostnader.

Stämmer då detta? Tillåt mig att tvivla. Det jag kan konstatera är; 

  – Att skillnaderna i service och tillgänglighet mellan olika orter och stadsdelar ökar, 

 – Att entreprenadskostnaderna tenderar att öka över tiden, när de stora vårdföretage får   en monopolställning.

Således blir det större valmöjligheter för människor som bor centralt i attraktiva områden och där entreprenörer gärna etablerar sig.

Entreprenörerna har då också lättare att dra till sig personal. Samtidigt utarmas områden i periferin med en fattigare och sjukare befolkning.

Beträffande Söderköpings situation kan sägas att omvårdnaden har urholkats i takt med att kraven på neddragningar har ökat.

Rehabilitering, terapi och tid med de gamla har minskat eller rentav försvunnit i omvårdnadsarbetet.

Tre O:s verksamhet ledde till att dessa "mjukare" delar av äldrevården återinfördes, men till priset av att verksamheten gick i konkurs.

Frågan är hur länge som den nye huvudägaren Ronny Fyhr är beredd att garantera underskott. Möjligheterna att få ner kostnaderna med en allt äldre, därmed tyngre och mera omfattande vårdbehov får anses små. Återstår då att långsiktigt förmå kommunen att betala mer för en ny avtalsperiod.

Som jag ser det är det svårt att se avgörande skillnader i vårdkvalité mellan privat och offentligt driven vård om förutsättningarna när det gäller ekonomi och vårdtyngd är desamma.

 Riskenmed en upphandling i den omfattning som Söderköping genomfört är att man kan hamna i ett beroendeförhållande till en privat utförare som är ensam på "marknaden".

Detta kan inte vara bra.

 Björn Grip (v)

Uppdaterades: 12 sep 2009