När jag har haft en natt att reflektera över problemställningen faller polletten ner. Så här förstår jag borgarnas (läs Anders Senestads, Bun:s ordförande) strategi:

1. Genom att erbjuda särskilda musikklasser kan de barn och föräldrar, som så önskar, en valmöjlighet redan från årskurs 4 – antingen reguljär undervisning i närbelägen skola med begränsad estetisk inriktning eller musikklass i centralorten. Valfrihet således

2. En konsekvens blir att barnen sorteras. Musikbarnen – eller snarare aktiva och musikintresserade föräldrar – hamnar för sig, och de som inte gör ett aktivt val, eller "förlorar" i konkurrensen får vackert stanna kvar i reguljär undervisning, oftast på den närbelägna skolan. Oftast är det sannolikt de generellt "duktiga" barnen med aktiva och välutbildade föräldrar som väljer musikklasser, vilket tidigt innebär en bredare social och kulturell sortering. Vägen bort från den allmänna grundskolan kan skönjas.

3. En annan konsekvens är att de mindre så kallade "byskolorna" hotas till följd av för lågt elevantal. Musikvalet har blivit så populärt, att det inneburit kraftigt reducerade klasser i flera rektorsområden. Det har nu gått ut påbud om att det är viktigt att ute på rektorsområdena se över vilka besparingsmöjligheter som finns, i form av sammanslagning av klasser även över årskurser och stadier. Detta för att få rimliga klasstorlekar. Konsekvensen blir att allt fler byskolor tvingas arbeta årskurs- och stadieövergripande, och på sikt räcker inte detta heller för att rädda skolorna när elevantalet sjunker.