Privata gräddfiler
Noterade i dagens NT (18/3), att (v)årt kommunalråd i Norrköping tvingas konstatera att det blir en privat gräddfil inom särskilt boende.
Detta som en konsekvens av förslaget till ny budget. Hur kan nu detta komma sig i en vänsterstyrd koalition?
Jo, avtalen med privata utförare i särskilt boende och för den delen inom gymnasieskolan skrevs i ett läge då den senaste avtalsrörelsen nyligen genomförts.
Avtalsrörelsen gav ett hyfsat utfall för bland annat Lärarförbundet och Kommunals medlemmar.
I denna situation skulle kommunen skriva avtal med sina entreprenörer.
Det är klart att entreprenörerna ville ha avtal med kommunen som tog hänsyn till detta. Resultatet blev en årlig uppräkning som gav kompensation för lönehöjningarna till de privata utförarna.
Sen kom krisen, och besparingskrav läggs ut på alla nämnder, även socialnämnden. Socialnämnden ska då i den krympande offentliga verksamheten både klara lönehöjningarna och besparingskraven! Det är inte lätt!
Besparingskraven måste läggas ut på de offentliga verksamheterna …men…avtal har skrivits med de privata utförarna, och avtal ska hållas!
Jobbigt för Kerstin, och naturligtvis något hon försökt att motverka, bland annat genom att försöka bromsa att verksamhet läggs ut på entreprenad, men som hon ändå tvingats acceptera.
Så står man där med sin tvättade hals och får naturligtvis kritik såväl av "brukare" och deras anhöriga som partikamrater. Det blir inte bättre av att det är i de mera välsituerade områdena som privata aktörer brukar etablera sig.
Så besannas bibelns gamla visdomsord – Åt dem som har skall varda givet.
Vad kan man lära av detta? En hel del:
– Det finns anledning att vara försiktig med att lägga ut verksamhet på entreprenad. Jag är personligen inte kategorisk motståndare till entreprenader, men ju större andel som läggs ut, desto mindre blir kvar som kommunen kan kontrollera och balansera mot ekonomins svängningar.
Och det måste leda till restriktivitet när entreprenader diskuteras.
– Om det inte går att förhindra privata entreprenader är det viktigt att politiskt inte acceptera att avtalens uppläggning enbart sköts av tjänstemän.
Det finns som regel ett motstånd bland de tjänstemän som professionellt sköter upphandlingarna mot att ge utrymme för offentlig diskussion kring detta.
Delvis är motståndet betingat av en överdriven rädsla för att bryta mot lagen om offentlig upphandling.
Men det kan aldrig accepteras att direktiv och inriktning på avtalen inte blir föremål för en politisk diskussion.
– Politiskt gäller det att skapa klausuler som inte ger gräddfiler till privata aktörer. Då är naturligtvis sannolikheten å andra sidan stor att det inte blir så många som är beredda att lägga in anbud. Vilket naturligtvis kan värderas olika politiskt.
Upphandling och avtal om entreprenader kan leda till minskade möjligheter för politiken att styra verksamheten.
Som politisk företrädare gäller det att vara uppmärksam på detta och säkerställa handlingsutrymme för politiken.
Det är svårt men inte omöjligt.
Björn Grip, den 18 mars 2009