EU måste bli en sysselsättningsunion
Det räcker inte med att underbalansera budgeten och på så sätt stimulera ekonomin. Man måste möta den hotande kollapsen på ett internationellt plan.
Det var Johan Lönnroths budskap, när han på Internationella Kvinnodagen grundligt gick igenom finanskrisen på Söderköpings kommunbibliotek, ”Stinsen”.
Johan Lönnroth, tidigare ekonomisk-politisk talesman för vänsterpartiet, numera senior lektor vid Handelshögskolan i Göteborg, gjorde en kritisk granskning – inte minst av sitt eget partis, vänstern, ekonomiska politik – när han talade inför ett 25-tal intresserade på Stinsen på söndagen.
Lönnroth menade att dagens kris kan komma att bli av samma omfattning som 30-talskrisen. Bakgrunden är i grunden den handel med "förväntningar i framtida vinster" som när de avslöjas, raserar förtroende för ekonomiska institutioner som banker och finansinstitut och därigenom bromsar upp handel och ekonomiska rörelser. Alan Greenspan, Federal Reserves, den amerikanska riksbankens legendariske chef, har självkritiskt sagt att han gav fel signaler när det gäller penningpolitik och räntenivåer, alldeles för länge. Den lågräntepolitik som under 90-talet fördes i USA gjorde det alldeles för lätt att låna pengar vilket underlättade och drog med småsparare i en spekulationsekonomi av kedjebrevskaraktär, som nu fallit ihop som ett korthus.
Johans recept innebar framför allt att bejaka utvecklingen av ett federativt Europa och stimulera framväxten av en sysselsättningsunion i likhet med det som förre statsministern Ingvar Carlsson pläderade för 1994. Motivet för Johans argumentation är att den globalisering som idag är ett faktum finns det små möjligheter att möta och motverka kapitalismen om inte politiska institutioner har en internationell beslutskraft. Men det är först när ett sådant Europa har skapats som det är klokt att inlemma den svenska valutan i EMU. Penning- och finanspolitik behöver samordnas. Det är därför också viktigt att inte penningpolitiken helt är i händerna på ekonomiska tjänstemän, hävdade Lönnroth, återigen med hänvisning till Alan Greenspans bekännelse om sina felsteg.
För den politik som behöver föras i Sverige ställde Johan upp följande rekommendationer, med utgångspunkt i Keynesiansk teori:
– Bibehåll nuvarande skattekvot. Det är viktigt att ha en offentligt finansierad välfärd och också en möjlighet till att föra en utjämnande politik för att dämpa svängningarna i ekonomin.
– Komplettera utgiftstaket med ett skattegolv. Den skattesänkningspolitik som är den borgerliga alliansens ideologiska strategi för att stimulera ekonomin, underkändes helt av Lönnroth. Det leder till orimliga fördelningspolitiska effekter och därmed oro på arbetsmarknaden.
– Säkerställ överskottsmålet på 2% när konjunkturerna vänder. Det är nödvändigt att strama åt när tiderna blir bättre, vilket inte minst vänsterpartiet tyvärr ofta glömmer, påpekade Johan.
– Slå vakt om frihandelspolitiken, och motverka tendenser till protektionism. En fri handel är avgörande för tillväxt och därmed välfärd, slog Lönnroth fast.
– Samordna finans- och penningpolitik och begränsa Riksbankens autonomi, var det sista rådet som den rutinerade före detta ledamoten i finansutskottet gav. Hans kritik av nationalekonomer som förment opolitiska var grundvalen för hans rekommendation.
Som avslutning lyfte Johan Lönnroth – lämpligt på internationella kvinnodagen – fram sin politiska och ekonomiska idol, den tyska revolutionära politikern och ekonomen Rosa Luxenburg som redan i samband med den unga sovjetsstatens bildande varnade för omöjligheten att bygga upp socialism i ett land innanför murar. En varning som visade sig vara befogad.
Söderköping den 8:e mars 2009
Björn Grip