Hej .

Jag heter Marja Bergström, är fritidspolitiker och medlem i vänsterpartiet Söderköping.
Jag sitter med som ledamot i i Kommunstyrelsen, ledamot i Kommunfullmäktige och som ersättare i Demokratigruppen . Har även politiskt uppdrag inom Landstinget
Jag kommer att skriva då och då, bloggande med tankevändor kring sånt som engagerar och/eller upprör mig just då.
Det kan vara allt från tidningsartiklar, till företeelser eller beslut tagna inom kommun eller landsting.
Idag vill jag lyfta fram mina tankar och funderingar kring temat; Dåligt med höjda vårdavgifter.

"Den enskilde har ett ansvar för sin hälsa och sin sjukdom. Att med något högre avgifter bidra till vårdens finansiering ser vi som en del i detta ansvarstagande". Det skriver Marie Morell (m) med flera ledande företrädare för den borgerliga alliansen i landstinget i en debattartikel i lördagens  NT.

Bakgrunden är ett förslag till landstingsfullmäktige om att höja avgiften för läkarbesök på vårdcentral från 100 till 150 kr, dvs. en 50%-ig höjning.

"Marginalerna är små mellan himmel och helvete inom dessa tre partier", skriver de vidare. Artikeln också är ett svar på en tidigare artikel från oppositionen som motsätter sig höjningen.

Hur små är marginalerna egentligen? Låt oss se hur situationen ser ut för en inte oväsentlig del, och dessutom en allt större del av befolkningen, de som är beroende av försörjningsstöd från kommunens socialtjänst eller statliga studiemedel från CSN, Centrala Studiestödsnämnden.

Riksnormen för försörjningsstöd till en ensamstående person är 3.650 kr/månad plus hyra. Stödet prövas ingående och man tvingas vända ut och in på sina personliga förhållanden.

Om man studerar, och är berättigad till studiestöd, utgår ett bidrag på 2700 kr/månad under studietiden. Det finns möjlighet att också låna pengar.

Mat och hushållskostnader per dag, som understiger 100 kr är svårt att undvika. Det betyder 3.100 kr/månad. Ett busskort på kollektivtrafiken kostar inom tätorten 530 kr. Återstår 20 kr att köpa Aftonbladet eller Expressen. Plats för en prenumeration på dagstidning som egentligen ingår i riksnormen, finns det inte. Några inköp av kläder eller andra konsumtionsvaror finns det inte heller utrymme för. Det blir att vända sig till Lions eller Röda Korset för att skaffa sig en ytterrock.

Exemplet är inte extremt. Det är villkoren för många vuxenstuderande, inte minst för många unga och för människor med invandrarbakgrund.

Det är också människor med låg utbildning och människor från andra kulturer, som har sämst hälsa. Och som av den borgerliga alliansen förväntas ta ett större ansvar för sin hälsa. Vilka möjligheter har man till det?  En sak är klar; Det finns stora skillnader när det gäller förutsättningar och möjligheter att leva hälsosamt.

Jag ska ge ett exempel:

Anta att du som vuxenstuderande väljer att avstå från periodkort inom kollektivtrafiken för att få utrymme för lite mer än det nödvändigaste. Dina möjligheter att då välja matbutik begränsas därmed till närområdet. Den som studerat utbudet i olika livsmedelsaffärer kan konstatera, att det är en betydande skillnad i kvalitén på utbudet mellan exempelvis Netto och Liedl å ena sidan och Hemköp och Konsum å den andra. Däremot är prisskillnaden inte så dramatisk. Men Hemköp och Konsum etablerar sig inte i exempelvis Skäggetorp i Linköping eller Hageby i Norrköping, där många av de fattigaste invånarna bor och som samtidigt har störst ohälsa.

Detta är bara ett exempel på att förutsättningarna att ta ansvar för sin hälsa varierar kraftigt beroende på de inkomster och andra villkor som olika sociala klasser lever under.

Så kära Marie Morell – du har förvisso rätt i att marginalerna är små mellan himmel och helvete. Åtminstone gäller det vissa sociala grupper. Grupper vars villkor du har bristande kunskap om och därmed svårt att visa inlevelse och empati. Det kan, som i detta fall, leda till ett dåligt beslut om höjda avgifter i vården.  Det är inte rimligt.

 Marja Bergström (v), landstingsledamot

Söderköping

Uppdaterades: 13 okt 2008