Detta var rubriken på en arg insändare, signaturen ”Sixten”, i dagens NT (lördagen den 17 augusti).’

Underskottet i Valdemarsviks kommun visar ett underskott på 17 miljoner, vilket Sixten förfasar sig
över. Han undrar om detta kommer som en blixt från en klar himmel, eller om ledningen inte har haft
kompetens att ”stoppa raset”.

Oavsett vilket menar han att ledningen, politiker och förvaltningsledning, inte borde få ansvarsfrihet.

I ett privat företag hade ledningen avskedats omedelbart, fortsätter han.
Jag åkte efter tidningsläsningen på morgonen på utflykt till vår grannkommun. Jag åkte igenom
Gusum, och konstaterade att den gamla blixtlåsfabriken numera har restaurerats och uppenbarligen
finns det företag som driver verksamhet där. Gusumsån har sanerats efter de giftiga utsläpp som
gjordes under flera av 1900-talets decennier. Vägkorsningen vid Birgerssons har begåvats med en
rondell och planlösningen för trafiken har blivit säkrare.

Vi fortsatte till Valdemarsvik och slogs av att ”Vikas” affärsgata, Storgatan, blomstrar. Inga tomma
butikslokaler som i Söderköping, vår hemkommun. Trevliga näringsställen har öppnat och ger mera
etablerade restauranger som Lilla Blå och andra nyttig konkurrens. Hamnplanen och torget är
trivsamt och bra planerat.

Allt detta kostar naturligtvis, men det tycks mig att mycket i Valdemarsviks kommun har förändrats
till det bättre under de senaste 5-6 åren. Mitt intryck är också att den politiska ledningen med Erland
Olausson, Jonas Andersson och andra, under de senaste två mandatperioderna systematiskt har
lyckats att vända utvecklingen. Man har till och med haft en positiv befolkningsutveckling, vilket är
ovanligt för glesbygdskommuner.

Men ekonomin då? Det var ju det insändaren handlade om. Ärligt talat, är ett underskott på 3,5
procent ett enstaka år något att hoppa i taket för? Visst, det ska tas på allvar. Men samtidigt har man
lyckats vända en utveckling som gjort Valdemarsvik intressant och spännande för såväl företag som
enskilda människor.

Det går naturligtvis inte att fortsätta med treprocentiga underskott år efter år. Det som dock bör
observeras, är att situationen ser likadan ut i majoriteten av Sveriges kommuner. Orsaken till detta
handlar mycket om den befolkningsutveckling som vi har i Sverige och Europa, med många äldre som
får allt större behov av vård och omsorg. Detta kostar, inte minst när bristen på arbetskraft är
besvärande.

Jag skulle säga, att ansvaret för att säkerställa välfärden, inte minst i glesbygdskommuner, i stor
utsträckning måste vara statens, det vill säga regering och riksdag. Mindre kommuner, med en
åldrande befolkning och en stor landsbygd, har ingen chans om inte staten skjuter till större
statsbidrag. Alternativet till ökade statsbidrag blir en kommunreform, där Valdemarsvik och
Söderköping kommer att bli krympande delar av Norrköpings kommun. Det är en utveckling som
åtminstone inte jag är förtjust i.

Björn Grip

Uppdaterades: 19 aug 2019