Lönar det sig att skriva på protestlistor? Jag har en viss erfarenhet av att försöka samla namn och därmed skapa opinion för eller emot i en angelägen fråga. Ibland funkar det, och ansvariga politiker låter sig påverkas, i andra sammanhang går det inte. Men en sak är säker; det är att ansvariga beslutsfattare med intresse följer hur mycket namn som samlas in. Det perspektivet har jag också erfarenhet av. Jag minns hur den dåvarande majoriteten på landstinget följde kampanjen för ett ograverat Vrinnevisjukhus med stort intresse. Tyvärr lyssnade vi för dåligt och konsekvenserna fick vi ta i valet därefter.

Lönar det sig att skriva på protestlistor? Jag har en viss erfarenhet av att försöka samla namn och därmed skapa opinion för eller emot i en angelägen fråga. Ibland funkar det, och ansvariga politiker låter sig påverkas, i andra sammanhang går det inte. Men en sak är säker; det är att ansvariga beslutsfattare med intresse följer hur mycket namn som samlas in. Det perspektivet har jag också erfarenhet av. Jag minns hur den dåvarande majoriteten på landstinget följde kampanjen för ett ograverat Vrinnevisjukhus med stort intresse. Tyvärr lyssnade vi för dåligt och konsekvenserna fick vi ta i valet därefter.

I Söderköping har jag varit med och samlat namn för bevarandet av den landstingsdrivna vårdcentralen. Trots närmare 2500 namnunderskrifter lät sig inte den socialdemokratiska landstingsledningen bevekas. Jag kan tänka mig att det kommer att ha betydelse när människor i Söderköping ska lägga sin röst nästa höst i landstingsvalet, den blå valsedeln. Många minns fortfarande med bitterhet hur nonchalant som regionstyrelsens ordförande, Mats Johansson och hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Christer Bernsköld, båda socialdemokrater, behandlade frågan. Inledningsvis ville man hävda att nedläggningen inte ens var en politisk fråga. Nå, den saken tvingades man ändra på, och de bägge politikerna fick också besvära sig med att komma hit till Söderköping och möta medborgarna här på ett fullsatt bibliotek och svara på oroliga och kritiska frågor.

I sak har kritikerna haft rätt. Även om Geria gör sitt bästa, tvingas vi patienter konstatera att det dröjer längre med återbesöken. Prioriteringarna har  blivit hårdare, och att komma till en läkare inom sju dagar är ett minne blott för många oroliga patienter.

De namninsamlingar som är aktuella nu är Naturskyddsföreningens initiativ för att bevara Brunnsparken intakt och pensionärorgansiationernas – PRO och SPF – kamp för att Albogaexpressen ska finnas kvar.

Albogaexpressen är en ovärderlig kollektivtrafikhjälp och gratistjänst för många äldre som bor i ytterområdena av stan. Att få komma ner till stan och handla, träffa bekanta och kanske ta en fika är ovärderligt. Enligt alla folkhälsovetare är det bra för hälsan också. Ensamhet dödar. Dessutom sparar kommunen en massa pengar när hemtjänsten slipper handla till de pensionärer som tack vare Albogaexpressen kan göra detta själv. Idag, den 12 december är sista chansen att skriva på listorna. Jag tror att vi på mindre än en vecka, och med begränsade möjligheter att själva stå och samla namn, ändå har fått ihop mer än 500 underskrifter. Det var i vart fall inte svårt att få folk att skriva på protestlistan. Och det finns goda chanser att detta påverkar de förtroendevalda i samhällsbyggnadsnämnden som ska besluta om detta.

När det gäller bevarandet av Brunnsparken är den insamlingen ännu i sin linda. Men det engagemang som läggs ner av Naturskyddsföreningen och den välvilja affärerna i centrum visar, är lovande.

Sammantaget är min erfarenhet att människorna i Söderköping följer med när det gäller aktuella politiska frågor och gärna också vill visa vad man tycker. Det är alltså av största vikt att försöka skapa opinion, bland annat genom att skriva på listor och att på det viset ha kontakt med medborgarna i kommunen.

// Björn Grip

Uppdaterades: 13 jan 2018