Glad, tacksam och imponerad. Blogg från Björn Grip
Glad, tacksam och imponerad var rubriken på min bloggkollega, Pia Liedholms senaste inlägg. Pia skriver bra och tar också upp angelägna och jordnära teman. Och visst finns det anledning att många gånger imponeras av de entreprenörer och anställda inom restaurang- och turistnäringen som lyfts fram i Pias blogg.Glad, tacksam och imponerad var rubriken på min bloggkollega, Pia Liedholms senaste inlägg. Pia skriver bra och tar också upp angelägna och jordnära teman. Och visst finns det anledning att många gånger imponeras av de entreprenörer och anställda inom restaurang- och turistnäringen som lyfts fram i Pias blogg.
Ibland blir jag dock trött på detta ensidiga hyllande av entreprenörer och företagare. Pia är inte den enda som lyfter fram vikten och värdet av företagens betydelse för en kommun. I stort sett alla partiföreträdare vänder ut och in på sig för att vara företagare till lags och försäkra hur viktiga dessa är.
Jag vill faktiskt lyfta fram två andra kategorier – tillsynshandläggare och fackliga företrädare – som det är värt att prata gott om. Det görs nämligen inte alltför ofta. Tyvärr finns det, inte minst inom restaurangnäringen, missförhållanden såväl när det gäller hygien som hanteringen av alkoholtillstånd och personalens villkor.
Någon gång uppmärksammar massmedia att en eller annan restaurang i staden fått förelägganden när det gäller hygien i köken och hur man sköter utskänkningen. Det är då ofta efter det att dessa kommunala tjänstemän har gjort kontroller som resulterat i protokoll som blir offentliga. Det är centralt för folkhälsan att dessa kontrollanter sköter sina uppdrag smidigt och med noggrannhet. Tacksamhet från krögare och allmänhet är dock sällsynt, än mindre att politiska företrädare lyfter fram dessa viktiga jobb.
När det gäller personalens villkor har jag under sommaren fått vetskap om missförhållanden som gör mig mycket besviken. Det handlar om ung personal som betalas betydligt under avtalet. Och då är det ändå inte fråga om oerfaren eller minderårig personal. Likaså görs det kraftiga avdrag för mat som personalen äter, vilket i och för sig kunde vara rimligt, men knappast inte om man av en eller annan anledning inte äter den mat som tillhandahålls på restaurangen.
Hotell- och restauranganställdas förbund är inget starkt fack. Organisationsgraden i Söderköping är minimal. Och att organisera sig fackligt misstänker jag kan vara besvärande om man vill återkomma i arbete till nästa sommar. Det kostar således mer än vad det smakar. Jag vet dock att det pågår ett ambitiöst arbete inom facket för att försöka stödja sommararbetande ungdom och påtala missförhållanden. Tyvärr är inte heller detta något som hyllas eller ens uppmärksammas särskilt ofta i det offentliga samtalet.
Så Pia, det finns många funktioner i det svenska välfärdssamhället som det är värt att berömma och lyfta fram. Inte enbart entreprenörer och företagare.
// Björn Grip