Jag skrev häromsistens om ”Droppen som urholkar stenen”, och gav exempel på hur vänsteråsikter i kommunpolitiken blivit sådant som den politiska majoriteten tagit till sig.

Jag skrev häromsistens om ”Droppen som urholkar stenen”, och gav exempel på hur vänsteråsikter i kommunpolitiken blivit sådant som den politiska majoriteten tagit till sig.

Nu konstaterar jag att även när det gäller de afghanska flyktingungdomarna tycks det möjligt att påverka opinonen och förmå makthavare och partier att ändra sig. Kravet på att bevilja amnesti växer. Och de som inte har uttalat detta krav säger åtminstone att man inte ska återsända de flyktingungdomar som kommit till Sverige och börjat etablera sig, Bland riksdagspartierna har förutom vänsterpartiet även miljöpartiet, centern och nu senast liberalerna uttalat sig i denna riktning.

Här i Söderköping har socialdemokraterna samlat sig till en skarp uppmaning till regeringen och justitieministern Morgan Johansson om att ändra politiken. Bra! En eloge till Lottie Fallman som länge drivit på för att få med sig sina partikamrater. Nu hoppas jag att arbetarkommunen fortsätter att driva på och arbetar för att partidistriktet ska agera. Det är inte omöjligt att påverka även på den nivån. Det gäller att knyta allianser. Såväl SSU som Kvinnoförbundet och Broderskap är organisationer som har engagerat sig för amnestikravet. Dom organisationerna finns även i Östergötland.

Allt fler insändare och debattartiklar syns i media som beskriver det orimliga att skicka iväg ungdomar till ett Kabul som befinner sig i ett tilltagande kaos. Inte minst glädjande är att de afghanska ungdomarna själva börjar organisera sig. En del har gått med i rörelser som ”Vi står inte ut…” andra organiserar sig i ”Ensamkommandes förening” eller i Afghansk-svenska föreningar.

”Tillsammans blir vi starka” kompletterar väl talesättet ”Droppen som urholkar stenen”. Det är genom envis opinionsbildning och organisering som det är möjligt att nå resultat.

Uppdaterades: 22 jun 2017