Det verkar som oppositionen i sin helhet – från vänsterpartiet till den borgerliga restalliansen – ytterligare en gång gör samma bedömning i en viktig politisk fråga. Denna gång gäller det den knepiga idén från den styrande majoriteten att göra om äldreboendet Stenbrinken i Sankt Anna till flyktingboende.

Det verkar som oppositionen i sin helhet – från vänsterpartiet till den borgerliga restalliansen – ytterligare en gång gör samma bedömning i en viktig politisk fråga. Denna gång gäller det den knepiga idén från den styrande majoriteten att göra om äldreboendet Stenbrinken i Sankt Anna till flyktingboende.

Jag vill varna för detta. Under början av 1990-talet bodde jag i Bona, en ort norr om Motala med ett stort institutionsboende ursprungligen byggt för internering av ”vanartiga gossar” i början av 1900-talet. Detta var ett bristfälligt boende som Migrationsverket hade köpt upp, och situationen för dessa flyktingar från Irak och lite senare från förutvarande Jugoslavien skapade många problem. Även om boendet var dåligt var det framför allt sysslolösheten som var problemet.

Om Stenbrinken blir flyktingboende finns risken att vi får samma problem. Hur ska de personer som hamnar 3,5 mil utanför tätorten kunna ta sig till Söderköping för att kunna gå på svenskundervisning? Man ska rentav ta sig till Norrköping, eftersom vår kommun beklagligt nog lagt ner SFI-undervisningen! Arbetsförmedlingen finns också i Norrköping. Kontakten med socialtjänsten kräver resor in till tätorten. Kollektivtrafiken har dragits in. Skulle man lyckas återinföra någon form av trafik är det fortfarande långa resor och mycket förspilld tid som det är fråga om.

Nä, det är stor risk att det  inte kommer att fungera, därom är Ingalill Östlund och undertecknad överens om. Vad bör då göras? Bostadsproblemet är besvärligt, men det finns exempel från andra kommuner som löst situationen med enklare modulhus. Om detta görs som en typ av ungdomsboenden – alltså inte enbart för flyktingar – kan man undvika etnisk segregering och samtidigt relativt snabbt få till stånd fler lägenheter. Antalet flyktingar som beräknas komma hit är svårbedömt, men även om det är sagt att det ska handla om familjer, så lär det dröja innan familjerna i sin helhet kan komma hit. Det blir alltså fortsatt fråga om förhållandevis unga män, med en stark vilja att försöka ordna för sig och en kommande familjeåterförening.

Risken är dock stor att isoleringen, bristen på sysselsättning, möjligheter till förkovran och möjlighet till arbete försvinner allt mer i fjärran. Och situationen underlättas inte om man sitter isolerad på landet, med ont om pengar, och utan det nödvändiga stöd som ändå går att få inne i Söderköping.

Det tycks som om såväl vänster- som högeroppositionen än en gång gör likartade bedömningar i en central politisk fråga. Beklämmande dock att oppositionsledaren Ingalill Östlund inte med ett ord noterar detta.

// Björn Grip

Uppdaterades: 09 mar 2017