Min unge afghanske vän sms:ade mig häromdagen och berättade att han inte orkat ta sig till skolan häromdagen. Han hade inte sovit på hela natten. Via facebook hade han fått reda på att ytterligare en afghansk pojke hade tagit sitt liv. Nu kände han till fyra ungdomar som under den senaste månaden inte orkat längre. Ytterligare sju självmordsförsök rapporterade tidningarna om i fredags, 10 februari.

Min unge afghanske vän sms:ade mig häromdagen och berättade att han inte orkat ta sig till skolan häromdagen. Han hade inte sovit på hela natten. Via facebook hade han fått reda på att ytterligare en afghansk pojke hade tagit sitt liv. Nu kände han till fyra ungdomar som under den senaste månaden inte orkat längre. Ytterligare sju självmordsförsök rapporterade tidningarna om i fredags, 10 februari.

Här i vår lilla stad gav ungdomarna uttryck för sin sorg genom att gå hem från skolan. Det har också rapporterats om oro på boenden där flyktingungdomar lever i ovisshet om sin framtid. Väntetiderna är långa och påfrestande. Ett avslag på en ansökan om uppehållstillstånd är en tragedi och leder ofta till depression som kan sluta i självmord. Att orka överklaga och fortsätta leva i ovisshet ytterligare ett antal månader ökar ytterligare pressen. Samtidigt är en utvisning till Kabul, Afghanistans huvudstad ofta liktydigt med döden, vilket Migrationsverket egentligen också inser. Enligt vad som försports från människor med kontakter i verket leder detta till att ungdomar som inte möts av någon anhörig, kan få åka med tillbaks igen.

Jag är osäker på om detta stämmer. Det kan också vara så att myndighetspersoner i Kabul möter upp. Enligt DN-journalisten Orrenius är återsändandet liktydigt med att den afghanska armén ”tar hand om” pojkarna. Det innebär i sin tur militärtjänstgöring och stor risk för att sluta som kanonmat i striderna med Talibankrigare.

Vad kan vi då göra åt detta? Det finns en hel del att göra. Man kan skriva på uppropet Stoppa utvisningar av afghanska ungdomar, se https://stoppautvisningarna.blogspot.se. Det är en websida som startats av aktiva socialdemokrater, företrädesvis människor som via sina yrken eller som gode män kommit i kontakt med afghanska flyktingungdomar.

Man kan också försöka påverka socialdemokratiska partiföreningar att inför s-kongressen i början av april verka för en annan tillämpning av asyllagstiftningen. Många av de ungdomar som kom hit 2015 eller tidigare, gjorde detta i en tid då asyllagstiftningen och framför allt tillämpningen var mindre rigid. Det är inte rimligt att skicka tillbaks dessa ungdomar, i synnerhet som säkerhetsläget försämrats.

Också som kommunledning kan man bidra. Det gäller att oförtrutet arbeta vidare med integration och att inte skicka iväg ungdomar till Migrationsverket med automatik när man passerat 18-årsgränsen och inte fått klart med sin asylansökan. Pojkarna är oroliga nu, det gäller att ge stöd, att oförtrutet ge möjlighet till utbildning, läxhjälp, kontakt- och samtalsstöd. Förutom att det är en viktig humanitär insats innebär det en möjlighet för kommunen att tillgodose de arbetskraftsbehov som växer sig allt större inte minst inom vård- och omsorgssektorn.

Björn Grip

Uppdaterades: 19 feb 2017