Häromdagen gästades Söderköpings föreläsningsförening ”Nyfiken på” av Amineh Kakabaveh, färgstark riksdagsledamot. I höstas kom hon ut med sin självbiografi.  Amineh var kurdisk gerillakrigare på 1980-talet, kvotflykting i Sverige på 1990-talet, så småningom socialsekreterare, riksdagsledamot (v), och årets svensk 2016 enligt tidskriften Fokus. Det blev en färgstark och engagerande berättelse för ett fullsatt auditorium, där Amineh berättade med utgångspunkt från sin bok. Den handlar om hur hon som 13-åring enrollerar sig i den socialistiska peshmergagerillan, efterhand blir livvakt till ledningen, hur hon tvingas fly på grund av en övermäktig fiende i mullornas Iran, först till kurdiska Irak, så småningom till Sverige, när Saddam Husseins brutalitet och terror gjorde motståndet omöjligt. Den handlar också om hennes kamp för att få utbildning, hennes engagemang för att bryta reaktionära kulturer och förmå myndigheter att uppmärksamma hur vissa invandrarflickors möjlighet till ett självständigt liv inskränks i Sverige. Ett liv som till och med kan bli förstört av föräldrarnas val när det gäller livspartner och giftermål, redan när flickorna är i de tidiga tonåren.

Häromdagen gästades Söderköpings föreläsningsförening ”Nyfiken på” av Amineh Kakabaveh, färgstark riksdagsledamot. I höstas kom hon ut med sin självbiografi.  Amineh var kurdisk gerillakrigare på 1980-talet, kvotflykting i Sverige på 1990-talet, så småningom socialsekreterare, riksdagsledamot (v), och årets svensk 2016 enligt tidskriften Fokus. Det blev en färgstark och engagerande berättelse för ett fullsatt auditorium, där Amineh berättade med utgångspunkt från sin bok. Den handlar om hur hon som 13-åring enrollerar sig i den socialistiska peshmergagerillan, efterhand blir livvakt till ledningen, hur hon tvingas fly på grund av en övermäktig fiende i mullornas Iran, först till kurdiska Irak, så småningom till Sverige, när Saddam Husseins brutalitet och terror gjorde motståndet omöjligt. Den handlar också om hennes kamp för att få utbildning, hennes engagemang för att bryta reaktionära kulturer och förmå myndigheter att uppmärksamma hur vissa invandrarflickors möjlighet till ett självständigt liv inskränks i Sverige. Ett liv som till och med kan bli förstört av föräldrarnas val när det gäller livspartner och giftermål, redan när flickorna är i de tidiga tonåren.

I Sverige har Amineh gjort sig känd för denna sin kamp mot hederskultur och det hedersvåld som i flera fall blivit en konsekvens. Det finns anledning att uppmärksamma detta, eftersom det knappast har minskat efter det uppmärksammade mordet på Fadime, för 15 år sedan. Det som särskilt upprör Amineh är den aningslöshet som hon anser att svenska myndigheter visar gentemot den vardagsterror som drabbar en del flickor med föräldrar som kommer från MellanÖstern.

Frågan har skapat en hel del oenighet i det politiska livet, inte minst inom vänstern. En del islamofober främst inom sverigedemokraterna, har använt förekomsten av hedersvåld för att stämpla människor som kommer från muslimska länder och använder detta som ett argument för att stoppa invandring från dessa våldsutsatta länder.

Detta har inom vänstern skapat en konflikt.  Det har blivit svårt att argumentera emot hedersvåld när man vid en ytlig betraktelse tycks hamna på samma sida som sverigedemokrater.  Motståndarna inom vänstern relativiserar denna form av våld och menar att mäns våld mot kvinnor finns i alla kulturer. Man är kritisk till den särskilda uppmärksamheten och användandet av begreppet ”hedersvåld”, och kallar detta förhållningssätt för ett ”postkolonialt förtryck”.

Lika fel som Gudrun Schyman hade i sitt talibantal för 16 år sedan, lika fel blir det när dagens unga vänstermänniskor i sin välmenande iver att vara solidariska med flyktingar från Mellanöstern förnekar förekomsten av hedersvåld. Amineh berättade med aktuella och förfärande exempel att hederskulturer finns och upprätthålls i segregerade förortsområden i Sverige.

En kritik och kamp mot denna reaktionära kultur går förvisso att föra samtidigt som vi visar solidaritet med flyktingar som utsatts för stormakternas cyniska krigsspel. Det går att hålla två bollar i luften, åtminstone om man övar!

Uppdaterades: 27 jan 2017