”Jag var stolt över mitt lands humanitära åtgärder”.. Blogg från Björn Grip

PhotoFunia-1bb3110Citatet i rubriken är min chef i en annan tid, P G Gyllenhammar. Under något år i början av 1970-talet jobbade jag på måleriet i Volvos fabrik på Torslandaverken och Gyllenhammar, ”Grynet” kallad, var VD. Vi var tiotusen jobbare, varav cirka 30 procent kom från annat land. Finnar, juggar, greker var de dominerande utländska grupperna. Det var ganska odramatiskt med invandrare, även om integrationen fungerade sisådär, trots PG:s visioner. Ungkarlsbarackerna för finnar och norrlänningar var ingen uppbygglig boendemiljö, och svenskkunskaperna var inte alltid de bästa.

Citatet i rubriken är min chef i en annan tid, P G Gyllenhammar. Under något år i början av 1970-talet jobbade jag på måleriet i Volvos fabrik på Torslandaverken och Gyllenhammar, ”Grynet” kallad, var VD. Vi var tiotusen jobbare, varav cirka 30 procent kom från annat land. Finnar, juggar, greker var de dominerande utländska grupperna. Det var ganska odramatiskt med invandrare, även om integrationen fungerade sisådär, trots PG:s visioner. Ungkarlsbarackerna för finnar och norrlänningar var ingen uppbygglig boendemiljö, och svenskkunskaperna var inte alltid de bästa.

Finnarna hade egna ´linor´, med finska basar och arbetsanvisningar och regler på finska. Dom ockuperade också personalutrymmets bastu! Jag försökte vid något tillfälle vara med i bastugänget. Dom var  dock inte  talträngda när jag kom in. Istället började man ivrigt att kasta vatten på laven. Värmen steg snabbt. Till slut var jag tvungen att ge upp. Väl ute hörde jag hur tungorna löstes och såväl prat som skratt hördes ut i omklädningsrummet. Dock förstod jag inte. Bastugemenskapen var också språkgemenskap – finska!

Annat var det med arbetskamraterna från Balkan. Tjejerna från Jugoslavien var trevliga, omtyckta och positiva. Deras arbetsvilja och beredskap att ta övertidspass var stor. Dom pratade också som regel bra svenska. Jag frågade vid något tillfälle om dom trivdes på jobbet. Själv gjorde jag nämligen inte det. Monotonin var förödande. Men svaren jag fick på min fråga om trivseln på jobbet var genomgående väldigt positiv. När jag frågade vidare vad det var som var bra, var svaret lönen. Egna pengar! Det var kanske inte vad jag hade tänkt att frågan handlade om, men såhär i efterhand förstår jag. Pengar gav oberoende och kanske lite guldkant i tillvaron. Viljan att skapa en bättre tillvaro för sig själv och sina närmaste är en stark drivkraft.

Detta förstod Pehr G Gyllenhammar. Volvo var tidiga att rekrytera människor från andra länder. Integrationen fungerade, även om det kanske inte alltid byggde på att man skulle kunna svenska. Det gick att lösa!

Även om Gyllenhammar och jag inte precis har samma värderingar i politiska frågor, måste jag ändå säga att jag blev glad när jag såg hans inlägg på Aftonbladets debattsida idag. Inställningen att invandrare behövs i Sverige, som han tidigt var medveten om som chef på Volvo, kompletteras i artikeln med att han står upp för en humanistisk grundsyn. En grundsyn som nu, när dörren är stängd till Sverige och Europa,  vänds till besvikelse och berättigad kritik mot regeringens helomvändning.

Gyllenhammars inställning, att vi måste öppna för flyktingar, av humanitära skäl likaväl som av självbevarelsedrift, är bara att välkomna. Det behövs fler tongivande personer som argumenterar emot de murar som nu leder till ett befäst och för icke-europeer stängt Europa, till och med för de som har asylskäl. I det längre tidsperspektivet är detta förhållningssätt förödande.

Emellertid ska det sägas, att det sätt som etableringen hittills skötts här i Söderköping har imponerat och är en källa till stolthet för mig som förtroendevald. Det gäller även den inställning som förtroendevalda i gemen gett prov på, när frågan vid något tillfälle har aktualiserats. Samtidigt ska vi vara medvetna om att vår kommun tar emot minst antal flyktinngar i förhållande till folkmängden. För att klara genomsnittet i Östergötland bör vi ta emot det tredubbla antalet. Jag tror vi klarar det! Därmed har vi på sikt också goda förutsättningar att klara personalbehoven inom omsorg, skola och byggbransch – tre sektorer som redan i dag skriker efter arbetskraft!

Kopiera länk