Det är nu den årstid på vårvintern då årsmötena avlöser varandra. Nästa helg har jag två årsmöten att gå på, teaterföreningen och vänsterpartiet båda i Söderköping. I den förra – kanske livaktigast i Östergötland är jag revisor, vilket är ett ganska lätt uppdrag eftersom vi har en duktig kassör. I vänsterpartiet fungerar jag som sekreterare, en förtroendepost som jag tycker är viktig och därför gärna fortsätter med ytterligare ett år om jag får förtroendet.

Bengt Göransson, tidigare s-märkt kulturminister, numera uppskattad föreläsare, har någonstans skrivit om vikten av att det förs goda protokoll. Ingen kan som han lovorda det hantverk som många anonyma folkrörelsemänniskor har lagt ner på att formulera vad som förevarit och beslutats. Förr i världen skrevs det ofta diskussionsprotokoll, vilket kan vara fascinerande att läsa. Själv minns jag med beundran och rörelse handskrivna protokoll från 1920- och 30-talen i de arbetslösas förening i Kalmar. Jag läste några årgångar när jag skulle skriva en uppsats till vår Bokcafébulletin om det oroliga 1930-talet. Då demonstrerade de arbetslösa vid något tillfälle i fullmäktige, polisen tillkallades och det blev upplopp. Journalisten Ture Gerdes, aktiv bland annat på Ny Dag skrev om detta i en bok som hette

Det blågula repet om jag minns rätt. Detta var på 1970-talet.

Jo, vi i vänsterpartiet startade en framgångsrik bokcaféverksamhet centralt i Kalmar i början av 70-talet. Många engagerade sig, omsättningen växte och ett tag hade vi beställningar på litteratur från flera institutioner på den framväxande högskolan också. Så går historien, och plötsligt upptäcker jag i nostalgins skimmer att det är lika långt tillbaks till 1970-talet idag som det då på 1970-talet var till 1930-talet. Herrrejösses, vad tiden går och vad märkligt det är med tidsperspektiv som på något märkligt sätt förändras i takt med ens egen ålder!

Men det är fortfarande angeläget och faktiskt roligt (igen) att vara engagerad i samhällsdebatt och politik. Inte minst efter vänsterpartiets och socialdemokraternas val av nya partiledningar. Först gick siffrorna upp för vänsterpartiet, nästan till tvåsiffriga tal, efter att partiet dessförinnan nu har hängt på fyra procentspärren, under större delen av den senaste mandatperioden. Och två förlustval i rad! Inte undra på att det tagit emot. Sossarnas siffror har ju också rasat under Mona Juholt-perioden. Med Löfvén vid rodret tog siffrorna snabbt ett rejält skutt uppåt, nästan till 30%. Tänk att det kan leda till sådana glädjechocker. Okej, det är kanske förståeligt, men jag minns ju 1998 då sossarna hade problem att komma över 40%, vilket då betraktades som en katastrof. Men allting är förgängligt. Opinionssiffror går upp och ner. Det är viktigt att komma ihåg. Jag tror dock att med Löfvén, Sjöstedt och Romson/Fridolin finns förutsättningar för betydande valframgångar för de röd-gröna i nästa val 2014. Man attraherar lite olika opinioner med egna tydliga profiler. Sen gäller det att partiledningarna inte är ultimativa när det gäller att formulera sig, och att det finns en tydlig vilja från alla parter att hitta lösningar när det gäller att formulera ett regeringsalternativ, så småningom. Dessförinnan ska det dessutom kampanjas inför ett EU-val, ett val som blir allt viktigare, oavsett vad man egentligen tycker om denna demokratiskt otydliga organisation. Och arbetslösheten i såväl Sörping, som Sverige och Europa växer. Måtte folk reagera och inte passiviseras. Väl mött på andra sidan årsmötena!

Söderköping, den 21 februari 2012

Björn Grip

Uppdaterades: 11 nov 2015