Upphandlingsraseriet är orimligt . Blogg från Björn Grip
Hur mycket kostar marknadsbyråkratin, frågade Agneta Stark, professor emerita, för några dagar sedan i tidningen ETC. Det finns all anledning att ställa frågan, i synnerhet i tider då upphandlingsraseriet har blivit legio i våra kommuner. Det tar tid för parter att komma överens och det tar också tid att lösa de problem som kan uppstå.Vad exakt stod det i kontraktet? Vems är ansvaret? Vem ska lösa problemet och betala för lösningen? Vem betalar experter som kan behövas? Och vem betalar juristen om det bllir tvist om kontraktet?
Att komma överens kostar. Det krävs experter, upphandlingskonsulter, specialiserade jurister. Överklaganden av upphandlingar kan ta år i juridiska processer. Dessutom finns en mängd kontrollfunktioner som ska säkra att det som levereras stämmer med kontraktet. Alla de människor som arbetar med ”komma-överens-och-kontrollera” ska ha betalt. Man kan med Agneta Stark undra vad – denna vid upphandlingar helt nödvändiga – marknadsbyråkratin kostar?
Även om detta är viktigt är kärnfrågan ändå en annan -Vem bär ansvaret? När till exempel skolgolvet måste bytas ut i förtid. Är det materialleverantören, byggaren, städföretaget, förvaltaren, fastighetsägaren, rektor? Risken är att ingen tycker sig ha skäl att ta ansvaret. Ansvarsfrågorna handlar också i allt större utsträckning i domstol med kostnader och tidsspillan som konsekvenser.
Upphandlingarna har blivit allt fler och omfattar också i allt större utsträckning välfärdens kärnområden. Frågan om vad av välfärden som ska upphandlas och vad som ska drivas av kommuner och landsting är den kanske viktigaste ideologiska frågan idag. Synd då, att ansvarsproblematik och frågorna kring kostnader för marknadsbyråkratin sällan kommer upp till diskussion. Att den diskussionen verkligen kommer till stånd är ett ansvar som vi i vänstern får ta på oss! Ingen annan lär göra det!
// Björn Grip