Debatten om Brunnsparken går vidare eftersom den nuvarande majoriteten i Söderköping har gjort en avsiktsförklaring med Brunnshotellets ägare.  Stig Ekblad verkar nu känna sig misstänkliggjord  av våra inlägg i debatten och menar att vi inte förstått att han bara vill försköna området

Debatten om Brunnsparken går vidare eftersom den nuvarande majoriteten i Söderköping har gjort en avsiktsförklaring med Brunnshotellets ägare.  Stig Ekblad verkar nu känna sig misstänkliggjord  av våra inlägg i debatten och menar att vi inte förstått att han bara vill försköna området

Stig Ekblad har missförstått vår artikel. Vi har inga synpunkter på hur Ekblad driver sin verksamhet, vare sig i nuläget eller i framtiden och vi misstror inte Ekblads intentioner. Vår artikel handlar om att långsiktigt värna Brunnsparken som vi ser som ett viktigt stadsnära grönområde. Att sälja delar av parken till privatpersoner eller till företag tror vi inte är en bra idé.

Det är viktigt med centrumnära grönområden och parker. Avståndet påverkar hur ofta vi besöker dem – ju närmare vi har desto större blir sannolikheten att vi faktiskt kommer ut och får en naturupplevelse.

Skillnaden mellan offentlig och privat är också något som påverkar hur vi rör. I de offentliga miljöerna vet vi att vi får vara. Till de privata miljöerna däremot, dit har vi inte självklart tillträde, och där saknar allmänheten rättigheter. När städerna förtätas och blir trängre blir det allt viktigare att behålla och slå vakt om de allmänna platserna ytorna. Vi vet att folk i allmänhet är känsliga för det som signalerar privat mark, ingen vill göra fel eller riskera att bli avhyst. Att skapa någon slags semi-offentlig mark tror vi är olyckligt. Parkmark ska vara allmän och ägas gemensamt.

Vi förnekar inte att Ekblad med familj har betytt mycket för Söderköpings Brunn, och åtminstone ett par av oss minns mycket väl hur hotellet såg ut på 1970-talet. Vi betvivlar inte heller de goda avsikterna. Det vi har sagt är att kommunen för all framtid nu vid en försäljning avhänder sig parkmark. Vi har ingen aning om hur länge Ekblad med familj kommer att driva Brunnshotellet. Men vad händer sedan?

Om avtalet med Riksbyggen och avsiktsförklaringen med Brunnshotellets ägare fullföljs har 15%  av parken privatiserats. Ekblads eventuella köp Brunnskyrkan med vidhängande mark, bidrar också till att parken splittras på ett olyckligt sätt.

Privata aktörer kan naturligtvis spela en viktig roll även i en sådan här miljö men då är hyres- eller arrendeavtal en bättre modell än försäljning. Nuvarande privatiseringsvindar är mycket besvärliga om man värnar om kulturmiljöer och människors möjlighet till rekreation.

För att associera till Ekblads avslutande Mao-citat om vinden som blåser: Det behövs ett starkt skydd för att inte förändringens vind ska sudda ut historien, brunnskulturen och parken som en grön oas för allmänheten.

 

Uppdaterades: 02 jul 2015