Har den nya majoriteten gett upp Brunnsparken som en grön oas?
Enligt handlingar och protokoll från senaste kommunstyrelsesammanträdet har majoritetskoalitionen i Söderköpings kommunfullmäktige, s+m+mp, för avsikt att försälja Brunnskyrkan med tillhörande mark, 1215 kvadratmeter, till Söderköpings Brunn. Dessutom med servitutsrätt till en brygga vid Storån. Det blir den andra försäljningen av mark i denna gröna oas på kort tid.
Frågan om försäljning av Brunnskyrkan är inte ny. Vid flera tillfällen under 1980- och 90-talen har ”Brunnen” försökt komma över parkmark. Då har tidigare majoriteter slagit vakt om det kommunala ägandet av parken och avvisat sonderingarna. Istället har hyreskontrakt upprättats som har gett ”Brunnen” möjlighet att disponera kyrkan för olika evenemang. Man kan undra varför inte detta förfaringssätt duger nu? Motivet som anges är att kyrkan är i behov av upprustning, och Brunnshotellets ägare är beredd att bekosta denna upprustning. För denna judaspenning är alltså Mattias Ravander och hans majoritetskoalition beredda att sälja ut ytterligare parkmark i offentlig ägo, utöver det som tidigare försålts till Riksbyggen.
Det verkar som om den nya majoriteten har släppt sitt miljötänkande när man nu öppnar för en ytterligare försäljning av vitala delar av parkmiljön. Vad detta – åtminstone på sikt – kommer att innebära för parken kan ingen ha någon egentlig uppfattning om, men kommunen avhänder sig inflytande över ytterligare ett område i Brunnsparken.
Socialdemokraternas nuvarande ledning prioriterar uppenbarligen Brunnshotellets önskemål framför att försöka hitta lösningar som kan tillgodose såväl Brunnens ambitioner, som behovet av en grön oas i staden. Det borde inte vara omöjligt att finansiera en varsam upprustning av kyrkan som tillgodoser såväl kulturvärden som Brunnens kommersiella intresse och därmed kunna behålla en kommunal park. Hyreskostnaden kan ju anpassas till de nya förutsättningarna!
Att moderaterna som parti är beredda att sälja parkmarken är kanske inte så förvånande med tanke på deras principiella hållning och tilltro till marknadslösningar, även om det finns engagerade moderater som är måna om att slå vakt om viktiga kultur- och miljövärden.
Miljöpartiets hållning är mest förvånande. Partiet vill framhäva sig som det gröna partiet. Nu har man under sin korta tid vid makten medverkat till två försäljningar av den parkmark som utgör en viktig förutsättning för Söderköpings karaktär som en grön stad. Makten är viktig och det ska man som parti sträva efter, men kan man inte ta ansvar för grundläggande värden som man säger sig stå för, bör man säga nej och bryta upp från majoritetskoalitionen.
Genom att medverka till denna ytterligare försäljning av parkmarken, skadar miljöpartisterna i Söderköping tilltron till sitt engagemang för miljön och solkar ner sitt varumärke som ett grönt parti.
Malin Östh (v) Björn Grip (v) Inga-Carin Landerö (v) Marja Bergström (v)