Widar skriver i sin ledare Partiidéer som kommer och går att vänsterpartiet är ”sämst i klassen” när det gäller idébefrielse. Det är en överraskande och okunnig slutsats, från en erfaren ledarskribent som följt svensk dagspolitik i många år.

Ledaren kommer sedan med ett antal påståenden som måste korrigeras:

– Partiet bildades 1917 genom en utbrytning från S. Det nya partiet knöts snabbt till det sovjetiska kommunistpartiet, skriver Widar.

Sanningen är den att socialdemokratin klövs på frågan om freden. Vänsterfalangen under Zäta Höglund kämpade för att arbetarrörelsen skulle vägra att ställa upp på militarisering och nationalistiska krav om deltagande i krig mot andra länders arbetare. Ungdomsförbundet och partivänstern blev utesluten, och bildade nytt – det socialistiska vänsterpartiet. Detta parti kom efterhand (beklagligt nog) att bli medlem av Komintern, den kommunistiska internationalen. Försvaret av den unga sovjetstaten ledde sedan till ett okritiskt förhållande till det sovjetiska kommunistpartiet.

– Sedan dess har det inte hänt så mycket med Vänsterpartiets idéer, skriver Widar vidare, även om han också ger partiledningen under Gudrun Schyman och Johan Lönnroth, en klapp på axeln.

Widar förbigår helt och hållet den reformering av det gamla kommunistpartiet till ett modernt vänsterparti som är förknippat med CH Hermansson, partiledare under åren från 1964-75. Den skinnömsning som skedde under CH:s ledning öppnade upp för en anknytning till de tidiga vänstersocialistiska och frihetliga tankegångarna från tidigt 1920-tal men också feministiska och ekologiska idéer som lyftes fram ytterligare under Gudrun Schymans ledarskap.

– Sedan slog gammelvänstern till. Förnyarfalangen kastades ut och/eller tröttnade, fortsätter Widar sin vinklade beskrivning. Och bildtexten antyder att partiet inte ”tog emot” Schyman/Lönnroth.

Lönnroth lämnade av personliga skäl. Schyman tvingades avgå efter misstanke om ekonomiska oegentligheter. Oegentligheter kunde inte bevisas, men inom vänsterpartiet är kraven på ordning och reda i den egna ekonomin mycket stora. Det blev Gudruns fall att hon slarvade med sin deklaration. Men arvet efter CH, Gudrun och Johan lever kvar, inte minst efter det att Jonas Sjöstedt blivit partiledare. Och vi är många som kallades ”förnyare” och som med glädje fortsätter som partimedlemmar. Några portalfigurer är Stig Henriksson, KS-ordförande i Fagersta, Staffan Norberg, vice ordförande i Södertäljes kommunstyrelse och Per Sundgren, tidigare borgarråd i Stockholm.

Widar antyder att vänsterpartiet vill förstatliga all verksamhet. Det är inte sant. Partiet vill se en mångfald av ägarformer, inte minst kooperativt ägande i olika former. Däremot är partiet emot att välfärden säljs ut, och att vinstmaximering är grundval för omsorg och utbildning. I den frågan har vänsterpartiet samma ståndpunkt som en stor majoritet av svenska folket.

Björn Grip, vänsterpartist

Uppdaterades: 14 jan 2013