Dagens NT-ledare, 29 augusti, har bland annat rubriken

Hot och våld som gynnar SD. Den ledaren handlar om lördagens torgmöte (27/8) och den autonoma vänsterns ständiga angrepp på Sverigedemokraterna. Här argumenterar ledarskribenten för att det är ett allvarligt samhällsproblem när ett riksdagsparti inte kan hålla torgmöten utan att störas eller hindras av motdemonstranter…och ibland drabbas av våld, ägg kastades den här gången.

Det är lätt att hålla med. Mötes- och demonstrationsrätten är grundlagsfäst och viktig att slå vakt om. Dessutom bidrar motdemonstranterna till att det blir en opinionsmässig framgång för sverigedemokraterna och deras främlingsfientliga budskap när man får agera i martyrrollen, hävdar tidningen, så riktigt.

Det som emellertid sen gör mig förundrad är den brist på konsekvens i ledarsidans åsikter som lyser igenom när man läser nästa ledare

Tänk om Bush hade rätt? I denna ledare argumenteras för att Bushs krig i Irak och Afghanistan bars fram av presidentens idealistiska uppfattning att det är rätt att intervenera och störta antidemokratiska regimer med våld och därmed bana väg för demokrati. Därför bör Bush omvärderas, skriver man. Det är en farlig uppfattning, inte minst för mindre länders suveränitet och rätt att sig själva styra, kan man tycka. Här vill jag ändå framför allt peka på ledarsidans brist på konsekvent hållning.

När man läst bägge ledarna undrar man om den ena skribenten vet vad den andra skrivit om. Pläderingen och åsikterna är ju diametralt motsatta.

I den ena ledaren tar man avstånd från den autonoma vänstern som vill tysta det onda – i det här fallet islamofoba uppfattningar – med våld om nödvändigt. Det är förkastligt, tycker ledarskribenten. I likhet med Voltaire är man beredd att gå i döden för rätten att framföra åsikter som man egentligen ogillar.

I den andra ledaren pläderar man för att Bush ska omvärderas. Hans militärmakt tog död på avskyvärda diktatorer och banade väg för demokrati, åsikts- och yttrandefrihet i arabvärlden, är argumentationen. Här gäller den motsatta argumentationen – det onda skall med ont fördrivas…

Det skulle alltså vara legitimt även om USAs intervention och krig i Irak och Afghanistan medfört att hundratusentals oskyldiga människor har fått sätta livet till. Dessutom är det knappast klart att arabvärlden kommer att demokratiseras, som man vill påstå i artikeln. Oljetillgångarna i denna del av världen och stormakternas geopolitiska överväganden riskerar att göra demokratin obsolet, som utrikesminister Bildt skulle kunna formulera det.

Som sagt, även om det skulle vara två olika skribenter bör väl osignerade ledare framföra konsekventa hållningar, eller hur? Det är ologiskt att ta avstånd från det ”goda våldet” i den ena ledaren och bejaka detta i den andra. I synnerhet när våldet i det första fallet handlar om visserligen förkastligt sabotage, men utan blodsspillan, medan det i det andra fallet gällde det krig, förintelse, förstörda samhällen och massdöd.

Björn Grip

Uppdaterades: 04 sep 2011